I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

dfk, givetvis! Så, nu är det klart!

Lanovia, det är bara att du kikar i mitt galleri under "för adressbokens medlemmar"

Hihi, det är ju helsnurrigt att se samma människor i båda trådarna,! Jag vet knappt var jag är längre!

Men ett kärt besvär, eller hurman säger.

Panzer, jag ser nå´t alldeles väldigt fram emot att få ta del av din berättelse. Jag var verkligen orolig när jag visste att du var ute och körde bil med det här som en käftsmäll dunkande i medvetandet.
För det hade ju bara fattats en bilolycka mitt upp i alltihop. Tack och lov att ni är samlade och hela och hållna alla tre!

Nu det jag kom hit för innan jag gör kväll:

Ninnis min vän, imorgon är en väldigt speciell dag och den är full av känslor, tar på krafterna och är mer än lovligt spännande.

Jag önskar av hela mitt hjärta att du och din make får känna er lugna och väl omhändertagna på kliniken och att ni får fram kanonfina ägg.
Sedan hoppas jag att du får må någorlunda bra och inte får så ont i magen och kan sova gott trots spänningen. Både nu inatt och imorgonkväll.

Om du orkar får du hemskt gärna messa mig hur det gått so far imorgon eftermiddag. Säg isåfall till om du vill att jag uppdaterar tråden. Jag vet hur groggy jag var och att internet och sittande inte var hög prioritering då.

Sedan blir det ju ännu värre spänning, med besked om hur det gått med antal befruktade och sedan återigen, hur många som fortsätter växa. Jag är så nervös för er skull och önskar jag kunde hålla i handen på riktigt.
Nu har ni ju som väl är varandra för den sakens skull, men i tankarna är jag och resten av tråden också med och blundar och ber att allt ska gå vägen-hela vägen, för er nu, äntligen och till sist efter all väntan, utredning, behandling och längtan.

LYCKA till finaste Ninnis!!! Mitt allra varmaste LYCKA TILL!!!

Vad nu då? Vad är det DÄR för söt liten blomma och hur gjorde du den?

Aleta och ni andra, här har ni något att hjälpa till med!

www.brollopstorget.se/Forum-1-26/m3840267.html

Bruttan, "men gguuuuuuuuu vad pinsamt asså!"

Panzer min vän, om du visste vad jag önskar att jag hade kunnat få trösta och peppa DIG i den där korridoren. Jag har verkligen tänkt särskilt på dig all den här tiden, för resan du gjort är helt obeskrivlig och alldeles bortom ord.
 
Det är otroligt gripande hur måna ni båda är om varandra, du och din Heloise.

Jag är så tacksam att du låter mig ta del av din berättelse. Den kopieras och sparas härmed i mappen där andra trådisars förlossningsberättelser redan ligger.
Där är du i gott sällskap av andra pappor som under stundom fått stå hjälplösa och kämpa med paniken när saker inte alls gått sådär som man hade velat att det skulle.

Jag hoppas att du får sova någorlunda så du hela tiden får ny kraft. Och att Heloise snart hämtar sig fysiskt så hon orkar vara uppe och även hon kan sova och slippa smärta.
Hörde att hon har en dipp nu ikväll, och undra på det! Det var inte så här det skulle gå till...

Nä de tär ju JAG som är helt fel ute! Jag hoppade liksom över det där VUL:et och gick rakt på ÄP´t. Sorry!

Men då väntar vi ju rapport från detta VUL nu då istället!

Jag har fått något slags ryggskott.
Har haft ont i ryggslutet ett bra tag, men när jag kl 6 i morse rusade upp för att sambon skrek rakt ut nere i köket, så knyckte jag uppenbarligen till något. Nu kan jag inte vare sig sitta, ligga eller stå utan att det gör skitont.
Jag som tyckte huvudvärken, som redan på spraydygn 2 har infunnit sig, räckte gott och väl. *pip och gnäll*

Varför sambon skrek?
Jo, för igår stängde han ena halvan av dubbeldörrarna mellan köket och salen (fråga mig inte varför-den har alltid stått öppen)
Imorse när han med raska steg och i mörkret gick ut i köket, hade han alldeles och helt förträngt denna stängning. Med en rejäl smäll och en redigt schysst bula i pannan som följd. Och ett avgrundsvrål.

Joråsatte, så kan man också starta sina dagar. Man känner ju att man lever iallafall.