I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
NÄÄ! Spår, håll er borta från fru E! Hon ska få ruva ifred! *ryter så marken mullrar*
*fortsätter samtidigt hålla tummarna och kramar om fru E*
NÄÄ! Spår, håll er borta från fru E! Hon ska få ruva ifred! *ryter så marken mullrar*
*fortsätter samtidigt hålla tummarna och kramar om fru E*
Tänkte också spara tills jag kommer hem, men jag var tvungen att tjuvkika lite.
Ljuvliga, underbara lilla flickebarn. ♥
Lanovia: kram till dig och maken.
Fru Bygg: hoppas du får tillfälle att vila ut. Och det snart. *kramar*
Aleta: Önskar er en underbar resa. Ta hand om er.
Blommis: Extrakramar för veckan som kommer.
Fru E, det där var taskigt.
Hur mår du, vännen?
Blommis, än en gång baxnar jag över vilka sanningar du uttrycker och hur du uttrycker dem!
*hjärtat svämmar över här också*
Flamman, det är så bra att du har orkat ta tag i det här nu. Hoppas du kan få all hjälp du behöver, och det snart. *många kramar*
Jag har varit till läkaren för att prata om deltidssjukskrivning kommande veckor, innan jag förhoppningsvis får havandeskapspenning. En arbetskamrat skickade iväg mig med orden "Överdriv! Nu måste du tänka på dig själv". Själv tänkte jag bara prata lite om hur fruktansvärt trött jag är efter en arbetsdag, hur olustigt det känns att sätta sig bakom ratten när jag inte orkar formulera en vettig tanke och hur irriterande det är att få ont i ryggen även om jag bara gör saker som jag tidigare upplevt som lätta.
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Läkaren vägrade sjukskriva mig mindre än 50%, helst 100%. "Det är klart att du kan arbeta lite ett tag till om du tycker att det är trevligt. Men inga lyft!"
En liten stund senare hade jag förstått att hon har burit och fött tvillingar och mycket väl vet vad det innebär.
En del av mig är ganska säker på att hon har rätt, jag behöver den här vilan, men en annan del av mig kämpar just nu för att vänja sig vid tanken på att vara halvtidssjukskriven.
Hon gjorde störst intryck på mig med orden "Duktig kan du vara sen. Nu gäller bara barnen i magen."
Så blev det med det (vad FK tycker ska vi inte gå in på. Det lär vi ju märka).
Nyvaken. Efter en lååång tupplur. Känner mig inte som en zombie, så jag antar att det behövdes.
Inget från Villemoa än, alltså? *börjar nästan bita på naglarna*
Lanovia: så jobbigt för dig och maken. Hoppas du får tag i någon som kan hjälpa honom och er snart.
Bruttan: skönt för din make att komma till lite insikter. Tack för helg-rapporten.
Flamman: en riktigt schnygg helloween-brud
Ingis: jobbigt med bihålorna och huvudvärken.
Bravo, Puerto! Håll dig med huvudet neråt nu.
Hur mår du, Villemoa?