I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Heja Bruttan! På dem bara!

Fru Sy: gnäll på du bara. Det där låter asjobbigt. Hur man mår under sin graviditet verkar handla om tur och otur och de kvinnor som klarar av att jobba heltid har helt enkelt haft tur som sluppit må så illa som du. *hjälper dfk att sudda bort tankar* Hoppas verkligen att illamåendet släpper snart.

Flamman: det låter som att det var ett givande besök hos kinesiologen. Hoppas att det blir ordning på allt inom dig nu. *kramar om*

Sällar mig till skaran som blir bestörta och arga över män och kvinnor som börjar försumma sina barn när de träffar någon ny. Det känns ofattbart. Borde det inte göra så ont i hjärtat att inte ha barnen nära sig hela tiden att det är en fysisk omöjlighet att inte vilja vara med dem så mycket som den nya situationen tillåter? Och att man därmed säger till sin nya: följande gäller, med mig följer mina barn. Accepterar du inte det har vi ingen framtid.

Men vad vet jag...

Var det förresten ingen som hade något lugnande och uppmuntrande att säga om stillastående midjemått? Till exempel: magen växer etappvis, barnen växer ändå, SF-måttet ökar i alla fall...
Jag bara gissar och hoppas och finner tröst i härjningar och parvlande.

Hej, Muggles! Skönt att höra att glädjen har återvänt och att det känns fantastiskt med tvillingarna! (joo... jag erkänner smygläsning i er tråd emellanåt, särskilt efter att jag fick höra av Blommis om ert besked... ). Har tänkt skriva något till dig, men inte kommit mig för än.

Så fantastiskt att bli gravid sådär efter IVF-försöket.
Kan tänka mig att det blev en extra chock då ni hade sett bara ett foster tidigare.
Det är ju ingen jätterolig läsning, det där om extra stora risker för komplikationer under tvillinggraviditeter. Jag har nojjat en hel del och är uppenbarligen inte färdig med det än. Men det behöver ju inte gå på tok. Själv har jag haft en ganska lindrig graviditet såhär långt och det är jag tacksam för. Det jobbigaste har väl varit att det känts väldigt trångt därinne. Inte för tvillingarna, men för mina stackars inälvor.

Imorgon är det 30 fullgångna veckor. Det är våra första barn och vi fick veta att det är två stycken i vecka 10, då jag lyckades få ett VUL. Det ville jag gärna ha, efter ett MA och ett MF, och magsmärtor under denna tredje graviditet. Att se två små krumelurer när man halvt och halvt väntar sig att få höra att man har fått ännu ett MA blev lite väl overkligt. Så det har sjunkit in under lång tid.
Våra tvillingar har varsin uppsättning av allt och vad vi förstår ser det ut på UL som att det är en flicka och en pojke, även om ingen vågar säga säkert. Nästa vecka är det dags för tillväxt-UL igen.
Sedan förra veckan är jag halvtidssjukskriven och får snart havandeskapspenning. Jag har ett jobb som är ganska tungt, så det känns mest skönt att snart sluta.

Grattis till tvillingarna och lycka till! Hoppas att allt går bra och att farhågorna inte slår in, för någon av oss.

Men det är ju väldigt jobbigt att ha ont i ena skinkan...  *måste också fnissa lite åt en sådan kommentar*

Men allvarligt talat, ÅH vad jag önskar att du ska slippa våndas hela vägen till TD. *kramar om*

Tack för input om midjemått.
Jag har väl resonerat litegrann så, att de tar plats inåt för tillfället, men det är skönt att höra att fler tror på det. Och det finns väl en del känningar som tyder på att Fälga jobbar uppåt och att Axel knölar sig längre neråt och inåt. Kan nog utan större problem ge mig till tåls till nästa vecka.

Fru Sy: bra att du har ringt. Hoppas du kan få hjälp nu.

Villemoa: Skönt att de kollar upp Puertos förehavanden en extra gång.

Soldemor: Gangsterpaddan? Hur gick det med sprutan?