I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
God morgon!
Heloise; du är helt fantastisk som orkar kika in till oss. Och fina, lilla, starka Elise , så härligt att ni får vara nära varandra och känna banden. Det är en helt otrolig känsla. Jag minns när vår schäfertik fick valpar, hur orolig och nervös hon blev så fort EN av åtta (!) valpar var på avvägar. Paniken, ångesten. Och sen, när hon hittade sin valp... Lycka, lugn, harmoni. När jag själv blev mamma så kände jag helt plötsligt igen mig i min hunds beteende. Nu menar jag inte att människan är som en hund, men nog fasiken har mödrar av olika slag i vår Herres hage ett liknande beteendemönster när det kommer till att föda, amma, uppfostra och vårda sina barn...
Det är precis som du beskriver Heloise, man är som en knarkare. Och ju mer man får av sitt barn, desto mer beroende blir man Att knyta an tror jag det kallas.
Pussa Elise från mig och töserna (de har beundrat den lilla, lilla flickan minsann på bilderna i ditt galleri och tycker hon är bedårande) ♥