Nä, de ser likadana ut. Okej. Nu vet jag det.
Ninnis, jag kan inte heller komma på några tröstande ord, annat än att ge inte upp. Om klininken skriver att de anser att det finns goda chanser till graviditet, så är det antagligen så. Men som Blommis skriver, det är som ett lotteri det här. Kram igen!
Finaste lilla Elise, skönt att hon är piggare. Hoppas testerna är bra. Stor kram till hela familjen 
Dfk; Vad häftigt att träffa sin syster för första gången! Jag blir ju förstås jättenyfiken på hela historien bakom, om ni vetat om varann under uppväxten, hur ni fick tag på varann osv. Accepterar om du tycker det är för privat. Du får gärna inboxa om du känner för det. Hur som helst hoppas jag ni får en riktigt härlig återförening 
Gud så spännande!
Daa; Det är nog klokt att du lyssnar på din kropp i detta läge och a s a p går ner i arbetstid. På nåt sätt. Var rädd om dig och busungarna
Fru E och Ninnis, jag fortsätter hålla tummarna! Ninnis, jag tyckte mig skönja din kämparanda där igen, härligt
Fru Bygg: 
Vad mycket jobbigt på en gång ni haft! Såklart man blir nere och att det tär på humör och ork. Men som flera redan skrivit här, vi finns här och vi vill dela allt , som du känner att du vill dela, med dig.
Som trådens rubrik lyder "i vått och torrt, genom allt och inget - tillsammans" Som Blommis skriver i smått och stort. Det är just blandningen av stora, hemska trauman, sorg och ångest och mitt i allt detta små glädjeinlägg om nya tänder hos småttingarna, framsteg i skolan, nytt jobb, eller bara att någon bjuder på ett leende eller ett skratt, som ger dynamik åt tråden.
Visst kan man känna att ens egna problem är futtiga, men som sagt: I stort och smått.
Kram på dig.
Villemoa; spänd på hur det gick och om lilla pyret vänt på sig. Hur gick det 
Makens humör har varit något mer balanserat (törs knappt skriva det för då kommer det väl ett bakslag...). Han har fixat och donat med min rostiga lilla Golf och imorgon ska den besiktigas och sedan säljas.
Skönt för honom att ha något att pyssla med, där han kan ta paus och vila när foten svullnar, samtidigt som han fortsätter rehabiliteringen, tränar, tänjer och kör sitt sjukgymnastikprogram. Så han ska vara igång lite, men inte jobba med sitt snortunga jobb där han går och står hela dagen, lyfter flera ton på en dag, pallar på 25 kg i gross och parti.
Läkarna gillade inte att foten fortfarande är så pass svullen, så han är fortsatt sjukskriven till 15/11.
Vi har dock väldigt ansträngd ekonomi just nu. Maken på sjukskrivning och så det här bilinköpet som vi hade planerat till december egentligen. Men nu dök DEN bilen upp och vi kände att vi inte vågade vänta längre till december. Då är det VINTER och KALLT (kan vara) och då behöver jag en rejäl bil. Så vår ekonomiska plan gjorde en vurpa och nu är det jävligt kämpigt två månader framöver. Vet inte hur vi ska fixa detta riktigt. M
Eftersom jag jobbar med ekonomi hela dagarna så har jag liksom överlåtit åt min make att ta hand om det (jag övervakar förstås lite i bakgrunden), för att han ska lära sig hur det fungerar. Han kommer från en kultur och uppväxt där man aldrig fått lära sig att handskas med pengar. Först styrde staten över familjernas ekonomi med järnhand och sen föll allt och då blev det fullständigt kaos... ja ni vet ju själva det landets historia. Från att först aldrig haft några pengar alls så hamnade min make i business-världen i sin brors firma och hade helt plötsligt hur mycket som helst att röra sig med och behövde inte tänka speciellt mycket på pengar. Sen kraschade allt och han kom hit. Det har varit j-igt jobbigt att lära om honom kan jag säga. Särskilt med den andra problematik han har... Men nu har han budgetmallar i Excel för varje månad som han följer upp och uppdaterar. Ett medvetet drag från mig att låta honom ta stor del av ansvaret för detta.
Från början gallskrek han när han insåg att i Svedala måste man planera sin ekonomi, särskilt om man är arbetslös med 3000 kr/mån och har en fru med kontrorsråttelön och dessutom föräldraledig... 
Han var inte van att tänka och räkna pengar, det anses fult i hans land.
Nu sitter han dagligen och kollar vårt lilla excel-ark
Att det nu blev så här jobbigt är dels pga av hans sjukskrivning, som vi ju trodde skulle bli betydligt kortare än den blev, bilinköpet som kom två månader för tidigt och så har maken gjort några tankevurpor och felbedömningar i sin ekonomiska planering (vilket han OFTA gör kan jag säga... det är liksom en del i hans "diagnos", som han ännu inte har).
Nåja, jag hoppas vi lyckas styra upp detta. Det sliter jävligt på humör och vårt förhållande, suger jävligt med energi. Jag är en sån som alltid haft järnkoll på min ekonomi, nu har jag fått släppa lite av den kollen, i o m att jag låtit maken börja ta ansvar för detta, och jag har ångest på kvällar och mornar; Hur ska det gå...
Pengar är inte allt, men mat på bordet och att alla räkningar är betalda är faktiskt jävligt viktigt, särskilt när man har små barn.
Så... alla tummar som hålls för att vi ska lyckas sälja min Golf till massor med pengar behövs tjejer!!
Kram!
Det blir sakta bättre, men senast i morse strulade det med kläderna... Men hon har blivit lite lugnare och jämnare.
Alltså, helst skulle jag ju vilja ta över hela ansvaret och styra allt med järnhand för att bespara oss från problem. Men då lär sig ju maken aldrig att ta ansvar för pengar och ekonomi. Han är en sån som det spelar ingen roll om jag säger att:"Om du gör så här så händer det här" fast hundra gånger. Han tror mig inte. Inte förrän det händer.
Learning by doing funkar bäst på honom. Låta honom göra sina misstag och sedan ta konsekvenserna. som ett barn. Om jag ska styra allt så heter det bara att jag är snål, astt jag hindrar honom från att köpa det eller göra det och så blir det bråååååk.
Jag kan liksom bara informera, varna och sedan får han bestämma hur han ska agera. Ibland lyder han mina råd och det går bra. Ibland gör han det inte, det går åt helvete och han får ta konsekvenserna och har lärt sig att det var fel väg att gå.
Jävligt tröttsamt är det, men jag ser inget annat sätt som funkar. Kanske vi får hjälp med detta nu när vi går på de här samtalen.
Härligt att du är tillbaka på banan Ninnis
Dfk; förstå mig rätt, men det känns skönt att höra att andra haft liknande problem och tagit sig ur dem.
Det känns så pinsamt och förnedrande att man har de här problem när man är så här gammal, dessutom ekonom, därför känns det skönt att veta att det finns fler.
Så skönt att ni löst era problem, även om det tog tid!
Villemoa o Ninnis och alla andra fantastiska trådisar som ger mig styrka och pepp:
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Mys på ni, kram o
Aleta, tack
Ha det så underbart i Marra... Marra... Marratjosan
