I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

 

Jo, det är precis så jag känner, att man borde ha lyckats bättre. Jag hade ju rätt goda förutsättningar ändå innan. INte för att jag någonsin haft nån höjdarlön, men jag har alltid haft jobb, aldrig varit långtidssjukskriven, hade ett litet sparkapital från mina föräldrar (som nu är investerat i huset och tyvärr annan skit som inte var nån investering) som jag fick som förskott på arv. Det är borta nu.
Jag har inte haft några studielån att orda om (20000 när jag var i Ry och pluggade) och inga andra lån förutom än på boende.
Jag har alltid rättat munnen efter matsäck och klarat mig själv. Har t om kunnat lägga undan en slant och spara ihop till en resa då och då.
Sedan jag träffade min man så har jag 0 kr i sparande i princip (några fonder som går dåligt har jag, jag gjorde en brakförlust på fonder i samband med skilsmässan).
Vi har belånat huset upp till taknocken, båda bilarna är belånade och ja, det känns som ett stort misslyckande för mig alltihop.
Tack och lov får vi ärva en del kläder av min kusins flicka, och så länge mormor o morfar finns sponsrar de med vinteroveraller och ibland även skor.
Men just detta drag hos maken att leva stort ("vi lever bara en gång") fastän vi inte är ekonomiskt utrustade för det, gör mig galen.
Det är fan pinsamt att man har två dyra bilar, stort hus, reser, och så har man knappt råd att köpa kläder åt ungarna
Jag hatar kreditkort men maken tycker det är toppen.
Jag  brukar säga åt honom att han ska kolla på Lyxfällan, för det är fan VI. Men han håller inte med. "Det fixar sig" vettu!
Själv har han sina tillgångar "over there" och när han behagar frigöra dem så vi kan renovera huset, det tror jag aldrig jag får uppleva.
Våra barn kommer heller inte att få något kvar efter oss eller ha någon startplåt i livet. Annat än en mamma som kommer stötta dem i vått och torrt då förstås. Men det kommer man kanske inte så långt på...

Blommis; hoppas huvudvärken går över. Och jag minns med fasa era bilreparationer . Funderar ni på pelletsuppvärmning nu eller bergvärme?

Blommis: Jag tycker förstås att ni lägger pengarna på något riktigt bra och viktigt (IVF)
Jag är nog lite som din make jag, skulle jag inte haft min Slösa till karl så hade vi aldrig unnat oss något eller gjort något roligt förrän vi är 80 och inte har orken längre att göra något roligt. Så visst, vi väger upp varann rätt bra.  Men mellan oss är det ett gigantiskt gap liksom ,vad gäller normer och prioriteringar. Du och din make står ändå varann ganska nära där och det underlättar ju lite grann i alla fall.

Hoppas det går att låna upp på huset så ni kan investera i värmesystemet.
Vi lånade upp det sista på huset när vi bytte fönster. Vet inte om vi sparar så mycket energi egentligen, inte så att det betalar sig de närmaste 10 åren kanske, men vilken skillnad i komfort!! Inget drag och kallras, ingen imma på fönstren och rimfrost på insidan. Dessutom är det betydligt enklare och roligare att putsa fönstren nu

har huvudvärken gått över, min vän

Trisslott måste jag köpa! Plötsligt händer det

 

Ja, man brukar känna sig som att man har värsta baksmällan Arne.

Kram på dig!

Nu ska jag dra  hem.
Ikväll har jag planerat att göra något som jaginte gjort pålänge och som jag tror att jag verkligen behöver för att få lite energi och endorfiner i rörelse; Gå på körövning
Hoppas ingen i familjen, eller någon annan för den delen, omkullkastar mina planer...

Tjingeling!

Jo, det är precis det  som behövs när man ska fajtas med FK. Och ändå är det inte säkert att det hjälper.
Dags att putsa hornen i pannan och spetsarna på eldgaffeln, vässa klorna och piska igång svansen *svisch, svisch* och JA, du lär behöva sjukskriva dig för att orka bråka med FK.

Stor kram!!!  Skönt i alla fall att det GÅR att du är hemma utan ersättning, utifall att det skulle knipa.

Villemoa: Iiiiih, vilken envis tös då! Kan man inte locka henne till att vända på sig? Eller är det det man gör på vändningdsförsöket kanske

Jag förstår din känsla ang snittet, men beundrar din coolhet... du har ju rätt, huvudsaken tösen mår bra och ut ska hon ju på nåt sätt. Går det att fixa på nåt sätt, om det nu blir snitt, att du får se och snusa på henne liiiiiiite grann i alla fall. Och att du slipper ligga ensam så länge på uppvak? Jag är helt lost när det gäller snitt, eftersom jag inte var it med om det.

 

 

Jag har varit på körövning, tralla-la-la-laaaa Underbart härligt och befriande.

Men jösses Amalia vilket schema för denna höst. Allhelgona 6/11, Kördag med intesivövning med sångpedagog 13/11, 1:a advent, Lucia 10/12, Konsert med Tommy Nilsson 12/12, Julkonsert med Janne Schaffer, Julotta, 6/2 konsert med Åsa Jinder.

Ja, fullspäckat minst sagt.

 

Hvidis: Åh, små fjärilsflax i magen ♥ Härligt!

Ja, jättekul

Det var så roligt idag på kören. Det var lite tunt med folk, särskilt i herrstämmorna. INgen tenor t ex ikväll. Helt plötsligt dyker en kill i 35-40 årsåldernupp med toppeluva och frostnupen näsa och står ett tag och lyssnar på oss, som om han väntar på någon i kören. När vi sjungit sången färdigt frågar körledaren, Hej vem söker du?
"Nä, jag tänkte få vara med i kören jag" "Ja, men vad kul, kliv på. Gå och sätt dig bland herrarna. Tenor eller bas?" "Tenor" Jubel Så blev den körövningen komplett.

Vår kör är väldigt blandad i åldrar. Allt från 20 till 80 tror jag vi har. Men vad spelar det för roll, i kören är alla välkomna och vi har verkligen jättekul. Alla har sån humor.