• Kjell Präst

    Fråga prästerna 13

    När hösten rycker närmare startar vi en ny upplaga av "Fråga prästerna"-tråden. Här kan du fråga om saker som rör kyrkan och den kyrkliga vigseln. Redan här svarar jag på tre av de vanligaste frågorna: 1) Svenska kyrkans ritual för vigselgudstjänst har plats för tre psalmer. Om brudparet så önskar kan man dock välja att avstå från en och alltså bara ha två psalmer i vigselgudstjänsten - men inte färre, enligt handboken. 2) Brudöverlämning - dvs att brudens pappa överlämnar henne till brudgummen i kyrkan - är inte en svenskkyrklig tradition och det är därför oftast upp till varje enskild präst att säga ja eller nej till detta. 3) Det kostar ingenting att gifta sig, men vill man inte att församlingens tjänstgörande präst ska hålla i vigseln, utan anlitar en egen präst så kan det vara förenat med en viss kostnad. En präst som engageras "privat" har nämligen rätt att ta ut ersättning för det arbete som han/hon lägger ned inför och i samband med vigselgudstjänsten. Vill du läsa äldre frågor och svar så finns den senaste tråden här: www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m3751693.html

  • Svar på tråden Fråga prästerna 13
  • bröllop 101009

     


    sun moon skrev 2010-08-27 22:50:03 följande:
    För min del fungerar döden väldigt bra.. varför är så många rädda för att nämna ordet död? Vi ska ju alla dö en dag..  

    Jag tycker inte att det är döden som gör att formuleringen "tills döden skiljer oss åt" känns obehaglig. Snarare det att den SKILJER oss åt.

    Om man tar vigsellöftet som ett verkligt löfte så tycker jag att det känns lite väl starkt att lova varandra att döden kommer att skilja oss åt. Därför tycker jag att "så länge vi båda lever" känns bättre. Det kan jag faktiskt lova helt uppriktigt, sen får vi se vad som händer sen. :)

    Jag vill bara tillägga att jag inte på något sätt hävdar att det finns ett liv efter döden, bara det att jag faktiskt inte vet.

    Händer det att andra brudpar också resonerar så?

  • Kjell Präst

     


    bröllop 101009 skrev 2010-09-01 11:12:46 följande:
      Jag tycker inte att det är döden som gör att formuleringen "tills döden skiljer oss åt" känns obehaglig. Snarare det att den SKILJER oss åt.Om man tar vigsellöftet som ett verkligt löfte så tycker jag att det känns lite väl starkt att lova varandra att döden kommer att skilja oss åt. Därför tycker jag att "så länge vi båda lever" känns bättre. Det kan jag faktiskt lova helt uppriktigt, sen får vi se vad som händer sen. :)Jag vill bara tillägga att jag inte på något sätt hävdar att det finns ett liv efter döden, bara det att jag faktiskt inte vet.Händer det att andra brudpar också resonerar så?

    Man lovar ju inte varandra att döden kommer att skilja en åt, utan att man ska försöka älska varandra hela livet. Ingen vet ju vad som händer efter döden, men den kristna tanken är ju (som redan nämnts) att äktenskap upplöses i och med döden.
    Jag har faktiskt inte träffat några brudpar IRL som sagt att de haft problem med "dödenformuleringen" så jag vet inte riktigt hur de som har det resonerar

  • Getivia82

    Jag har en fråga...

    Vi har tänkt gifta oss ute på en allmän plats men vill ha vigseln kyrklig. Hur gör man? Kontaktar man församlingen som hör till den kommunen och frågar om en präst vill viga oss på denna plats?

  • Kjell Präst

     


    Getivia82 skrev 2010-09-06 14:41:30 följande:
    Jag har en fråga...Vi har tänkt gifta oss ute på en allmän plats men vill ha vigseln kyrklig. Hur gör man? Kontaktar man församlingen som hör till den kommunen och frågar om en präst vill viga oss på denna plats?

    Japp, så gör man!

  • Sebastiána

    Vi funderar på att låta någon vän eller släkting läsa något ur bibeln (förutom det som prästen kan tänkas säga). Något tips på några bra/lämpliga bibelord?

  • Semlorna

     


    Sebastiána skrev 2010-09-06 17:21:32 följande:
    Vi funderar på att låta någon vän eller släkting läsa något ur bibeln (förutom det som prästen kan tänkas säga). Något tips på några bra/lämpliga bibelord?

    Nån skrev tidigare i tråden den här biten som jag fastnade för:  


    Rut sa till Noomi:
    Dit du går, går också jag.
    Och där du stannar, stannar jag.
    Ditt folk är mitt folk,
    och din Gud är min Gud.
    Där du dör, vill jag dö,
    och där vill jag bli begraven.
    Herren må göra mig vad som helst-
    endast döden kan skilja oss åt.
    (Rut 1:16b-17)

Svar på tråden Fråga prästerna 13