Ska jag stanna eller gå?

Ja, så heter en bok jag läser just nu (av Mira Kirshenbaum) - om relationsambivalens. Gud vad jag känner igen mig! Hon skriver om hur smärtsamt det är att fastna i ältandet och grubblande kring relationen man lever i istället för att antingen satsa på den fullt ut eller lämna den. Allt grubblande leder ju verkligen ingen vart, jag har grubblat länge nu... på om relationen är för bra för att lämna eller för dålig för att stanna kvar i. Någon som också grubblat men kommit fram till något till slut?? Hur lyckades ni isåfall? Känns som att hela livet står på paus innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra - satsa på oss och ta tag i sånt som gör mig tveksam eller bestämma mig för att leva ensam om det nu ska vara så här svårt...