Gäster som inte dyker upp

Jag tror de flesta som gör såhär inte gör det av elakhet utan bara för att dom inte förstår bättre. Dom här som inte kommer, brukar dom själv ordna stora fester? Jag har aldrig gjort något sådant, men efter att ha bott i en liten trång studentlägenhet och nu äntligen har ett riktigt boende dit man kan bjuda hem folk så inser man hur mycket planering och arbete som läggs ner bara på en vanlig middagsbjudning. För att inte tala om hur det är att planera ett bröllop, och hur mycket det kostar. Jag skäms faktiskt lite när jag inser hur man tidigare tagit vissa saker för givet. 
Jag vet inte riktigt vad man ska göra, jag hade eventuellt skickat ett mail till den som bara inte dyker opp och skrivit ungefär: " Hej X och X, som ni vet så firade vi vårt bröllop förra helgen och tyckte det var väldigt tråkigt att ni inte dök upp. Vi antar att ni hade goda skäl, och hoppas att ni tillfrisknat ifall att det var så att ni var sjuka, men vi önskar att ni hade meddelat oss, gärna långt tidigare men även samma dag. Nu fanns det ingen chans för oss av avbeställa maten eller bjuda in någon av våra vänner som vi inte kunnat bjuda pga platsbrist. Vi antar att ni inte förstår hur mycket tid och arbete det tar att planera en sådan fest, och att vi sparat länge för att ha råd att bjuda på en fin middag, pengar som nu bara gick förlorade. Även om ni såklart inte menat något illa så kan det vara bra för er att veta att det inte är ok att som ni gjorde, så ni slipper göra andra vänner eller släktingar besvikna i framtiden. Allt gott /X och X"

Jag hade ju lite problem med en tjej som jag först bad att vara tärna på mitt bröllop.
Efter ett rejält bråk (på några månader) där jag tröttnade på att hon inte ens kunde googla fram en inspirationsbild på klänning och komma med mig för att köpa ett tyg och ta mått på henne... Så sa jag ifrån att hon fick komma som vanlig gäst.
Hon blev gravid och började vela - nu ville hon vara tärna, men visste inte om hon kunde.
Efter många om och men där jag sagt att jag tyckte att det var bäst om hon kom som vanlig gäst, i vanliga kläder - så ville hon nu att jag skulle sy kläder åt hela hennes familj (hon, hennes make och deras son + något till bäbisen "ifall den hann komma")
Jag sydde till alla utom bäbisen.
Sent på kvällen innan bröllopet ringer hon (eller vänta, hon skickade nog ett sms bara...) och sa att dom kunde inte komma. Hon hade ju inte fått barn och hon ville inte riskera att det hände något på mitt bröllop.

Till saken hör att om hon hade kommit till bröllopet så hade det funnits rum att gå undan i, till och med möjlighet att bädda ner sig om hon mådde dåligt och stänga dörren om sig. Hon hade varit mer än halvvägs till BB (nästan 2/3 av vägen) mot om hon hade varit hemma. Och det fanns en apotekare, en sjuksköterskeelev som precis gjort praktiken på BB, två undersköterskor och en massa mammor (mer eller mindre nyblivna) som hade kunnat hjälpa henne också...
Och... Dagen efter kunde hon åka och fira sin mammas födelsedag, med massa gäster
Men det var ju inte jobbigt på något sätt...

Behöver jag säga att hon inte står så högt i kurs hos mig i dag...
Ska brodera på namn och dopdatum för båda barnen på dopklänningen jag sydde henne av rester från hennes brudklänning (som jag också sydde). Hon har berättat när och var dopet ska ske, men inte bjudit in oss officiellt.
Om ingen inbjudan kommer så kommer jag inte åka dit heller. Skickar nog dopklänningen på posten om hon inte får arslet ur vagnen och kommer hit och hämtar den. Sen är jag klar med henne...

Så ja, det finns folk till allt.
Man ska inte bli förvånad om folk inte beter sig som man förväntar sig.
Vanlig hyfs och sunt förnuft verkar inte existera hos vissa

sådant här kan vara mycket irriterande och frustrerande. På vårt bröllop hade vi i stället turen att få in två extra oinbjudna gäster som dök upp lagom till middagen, utan att ens va med på vigseln. Lite sådära halvchockerande att se två gäster ordna sig var sin plats vid långbordet på ens stora dag. Tack å lov kastade jag ut dom efter en timme då mitt temperament tog över

Då kan jag väl svara för att förklara ut perspektivet från någon som inte dyker upp. Jag är en sådan människoa som då och då har tackat ja till fester och sedan inte dykt upp. Jag OSA:r i tid och har än så länge inte uteblivit från fester med bordsplacering eller finare tillställningar. Däremot vid nyårsfester och mer informella födelsedagsfester har det hänt att jag bara inte dykt upp för att höra av mig.

I mitt fall beror det på att mitt humör är väldigt upp och ner. Om jag bråkat med sambon, något har gått fel på jobbet eller om jag har misslyckats med något blir jag, ibland oproportionerligt, ledsen. Jag har aldrig varit någon skådespelare och är jättedålig på att ta mig samman när det gäller. Istället för att höra av mig dyker jag helt enkelt inte upp. Det är mest för att det känns så töntigt att säga "Jag kan inte komma för mina favoritskor gick sönder" även om det kanske är sanningen. I de fall där vi har delat på kostnaderna har jag givetvis betalat min del även om jag inte utnyttjade den. Det är inte ok att andra drabbas ekonomsikt av mitt beteende. Men förutom det är jag nog en otrevlig gäst, tyvärr :/

Jag hoppas innerligt att jag inte kommer göra någon besviken och arg i framtiden, och tar gärna emot tips på hur man kan lära sig att hantera motgångar. Alternativet att gå runt och smågråta på festen känns ju inte heller helt klockrent.

Tack för de snälla orden. Mina nära vänner vet hur det ligger till och ger mig andrum när sådant här händer. Jag hoppas och ber att det ska gå bra när väl dop och större händelser börjar trilla in. Jag vill ju vara närvarande i deras liv!

Det är framförallt när det gäller bekanta som det blir lite knepigt. Ofta kommer man bra överens när man träffas och har gemensamma intressen, däremot blir man ju inte personlig med bekanta. Dessutom hör många av vännerna i de yttre kretserna till de som inte riktigt verkar förstå hur orken bara tar slut ibland. De studerar, jobbar extra, har barn och gud vet vad och det har liksom aldrig gått fel för dem någongång. Jag har faktiskt givit upp att förklara varför jag inte orkade följa med på en kryssning en gång, eftersom jag möttes av stirrande oförstående ögon av en bekant som menade att "det inte alls var ett måste och bara roligt".

När jag lyssnar på er låter det som att ett SMS där man meddelar att man inte kan komma ändå är att föredra. Jag ska verkligen försöka tänka på detta nästa gång. Nu låter det som att det är ofta, men det kanske är 2-3 gånger om året på senaste tiden som detta hänt. Jag har nog varit mest rädd för de följdfrågorna; "Varför?, "Har det hänt något?" eller att de ska bli sura för att man tackar nej på tok för sent. Kanske har tiden på BT med brudar som låter ilskan svalla över gäster som svarar efter OSA haft en negativ inverkan, vad vet jag?

Det finns en nackdel med att formulera sig så, eller två...eller tre.
Den ena är att man inte får in nejsvar och därför kan stå med väldigt många tomma platser. Kanske finns det andra man vill bjuda istället, den chansen missar man då.
Den andra är att det faktiskt kan hända att inbjudningar kommer bort. Om man aldrig får svar så vet man ju inte...
Det tredje är att då lär sig inte folk att svara. Man kommer säkerligen att ha fler tillfällen i livet när det ska bjudas och då är det trevligt om det fungerar och man slipper dessa frågetecken som hänger i luften.

Vi har börjat skriva:
Om du redan nu vet att du inte kan komma, svara med en gång eller så fort som möjligt.
 Sedan skriver vi senaste datum att svara osv. Det är ju egentligen nejsvaren man vill ha in så fort som möjligt, för det är de som ställer till det i planeringen. (Och är tråkiga.) Vi bjöd in en andra omgång när vi hade fått några nejsvar. Jättekul att kunna bereda plats för några vi gärna ville ha med men var tvugna att inte bjuda från början pga platsbrist.