darkHorse skrev 2012-01-05 18:07:26 följande:
Då kan jag väl svara för att förklara ut perspektivet från någon som inte dyker upp. Jag är en sådan människoa som då och då har tackat ja till fester och sedan inte dykt upp. Jag OSA:r i tid och har än så länge inte uteblivit från fester med bordsplacering eller finare tillställningar. Däremot vid nyårsfester och mer informella födelsedagsfester har det hänt att jag bara inte dykt upp för att höra av mig.
I mitt fall beror det på att mitt humör är väldigt upp och ner. Om jag bråkat med sambon, något har gått fel på jobbet eller om jag har misslyckats med något blir jag, ibland oproportionerligt, ledsen. Jag har aldrig varit någon skådespelare och är jättedålig på att ta mig samman när det gäller. Istället för att höra av mig dyker jag helt enkelt inte upp. Det är mest för att det känns så töntigt att säga "Jag kan inte komma för mina favoritskor gick sönder" även om det kanske är sanningen. I de fall där vi har delat på kostnaderna har jag givetvis betalat min del även om jag inte utnyttjade den. Det är inte ok att andra drabbas ekonomsikt av mitt beteende. Men förutom det är jag nog en otrevlig gäst, tyvärr :/
Jag hoppas innerligt att jag inte kommer göra någon besviken och arg i framtiden, och tar gärna emot tips på hur man kan lära sig att hantera motgångar. Alternativet att gå runt och smågråta på festen känns ju inte heller helt klockrent.
Det låter som att du är en väldigt känslomässig person, och det vet säkert dina vänner om. Jag har en vän som i perioder har problem med depression, och jag vet att hon inte uteblir för att jäklas eller för att vara dum. Jag räknar aldrig stenhårt med att hon kommer helt enkelt, och kommer hon så blir jag glad såklart, annars är det inte hela världen.
Jag har dock en annan vän som uteblir från det ena och det andra utan några direkta "godkända anledningar", och inte sällan för att det dykt upp något roligare i sista stund (vilket är svårare att döja med Facebook...) Minns särskilt en nyårsfest där vi var ett gäng skulle dela på matkostnaderna, och där alla godkänt menyn (hummer, oxfilé, löjrom etc) och det blev ändå runt femhundringen per person, vilket alla var med på sedan länge. Samma dag får en av de andra ett sms från vår vän med sambo där det bara stod "Vi kan inte komma ikväll". Nehepp... De hade nog räknat med att slippa betala också, men det slapp de inte trots att vi åt upp maten (vi bodde långt ifrån varandra, och de hade inga planer på att komma och hämta det ändå).
Senare visade det sig att de gått på en annan bjudning hos någon som tydligen var roligare. De har i många fall avbokat i sista stund utan någon direkt anledning och lämnat tomma platser efter sig. Även om de alltid betalat för sig (efter lite påminnelser) så tar de ju upp plats för någon som faktiskt hade velat komma, och vår resa/middag blir inte lika rolig utan fullt antal.
Dock så tror jag att om dina vänner vet att du har svackor emellanåt och har förståelse för det så uppskattar de mer ett sms med "Jag kan inte, mina skor är trasiga och jag är helt nere" än inget alls. Risken är ju att man tröttnar även om det inte är något officiellt man uteblivit ifrån.