• Oktoberbrud2010

    Ville väl bara få skriva av mig lite....

    Ända fram till idag har jag mest ryckt på axlarna åt att jag antagligen inte kommer få någon möhippa och varit mer bekymrad över att min kille antagligen inte heller kommer få någon svensexa.

    Men idag kände jag att det börjar göra lite ont att tänka på att det faktiskt nog inte kommer bli nåt. Visst det är veckor kvar, vi gifter ju oss inte förrän i slutet på oktober, det är inte därför jag tror att det inte blir nåt. Jag kan liksom inte se att det kan bli nåt för det finns liksom ingen där som kan hippa.

    Visst jag har min tärna min fantastiska tärna, blir det en hippa så är det för att hon ensam fixar en. Hon lär väl också vara enda deltagaren förutom jag själv då.  Jag har bara 3 tjejkompisar,  2 känner varandra men har valt att inte umgås med varandra på grund av konflikter, och de två känner inte min tärna. De 2 som inte umgås är dessutom småbarnsföräldrar, en av dem har 3 barn varav den äldste är 6 år och hon och hennes familj är mitt uppe i en flytt. Och den andra fick sin dotter i februari....

    Mina 3 kompisar bor dessutom långt ifrån varandra och snart kommer de alla bo ganska långt ifrån mig. Tjejen som är mitt uppe i flytten, flyttar från min stadsdel och ut på landet till en by ca 8 mil härifrån och då kommer hon ändå att fortsätta bo närmast.  

    Så kvar är min tärna... 

    Jag tror att jag blir ledsen för att jag inser hur ensam jag egentligen är och hur jag önskar att det var annorlunda. Funderar på vad det är som gör att jag är så kass på att ens skaffa bekanta och än mindre vänner.  

    Och min kille har det ju snarlikt...  Vi är väl ett ganska ensamt par, vi umgås mest med varandra. Även om jag pushar på att han ska ut och umgås med de få vänner han har.  

    Jaja, vet inte riktigt varför jag skrev... behövde väl bara få lätta mitt hjärta lite. Vill ju inte ringa och gråta hos min tärna i just det här fallet, vill inte att hon ska behöva känna pressen att göra nåt på egen hand. Det är ju inte hennes fel att jag har så få vänner....
     

  • Svar på tråden Ville väl bara få skriva av mig lite....
  • Oktoberbrud2010

     


    Katlah skrev 2010-09-09 11:35:28 följande:
    Trakigt att hora!Rakna dock inte ut nagot ... jag fick min i helgen o gifter mej 25e. Sjalv har jag bott over hela varlden o alla mina vanner ar utspidda men har en del nara vanner har o dom fixade det o min narmsta van flog over fran Sverige. Hade inte forvantat mej nagot heller men ar sa himla rord att dom gjorde det. O dom gjorde det riktigt classy och bra.Ang. min blivande mailade jag hans vanner nar vi skulle vara hemma i SWE sa dom kunda fixa nagot. Vilket dom gjorde :)Men jag var ocksa orolig.. det ar lite som ett bevis o se vad man betyder for sina vanner kan jag se det som. Aven om det kanske inte ar sa men det kanns som sa..Haller tummarna! varenda blivande fru fortjanar en mohippa!

    Vad roligt att dina vänner gjorde det för dig!  Grejen är ju att de här 3 väninnorna är de enda vänner jag har, jag har inga andra t.ex ytligare bekanta, utan just bara de här 3 tjejerna. Och det är det som gör att jag är rätt säker på att det inte blir nåt, speciellt inte som de har rätt fullt upp i livet med småbarn och flytt m.m.

    Plus att mina 2 väninnor som känner varandra men inte umgås är gifta. De har gift sig under åren jag känt dem, jag har varit inbjuden på deras bröllop och naturligtvis gått på dem, men jag blev aldrig förfrågad av deras övriga vänner och bekanta om jag ville delta i på någon möhippa (vilket jag hade velat). Så jag har ju inte hippat dem....    så det är väl inte mer än rättvist att de inte hippar mig.

  • Oktoberbrud2010

     


    fialotta82 skrev 2010-09-09 11:01:08 följande:
    Jag börjar också bli lite orolig. Tyckte från början inte heller att det var så viktigt med möhippan. Skulle jag få någon vill jag helst bara ha en lugn kväll med mina närmaste vänner i syfte för alla att hinna träffas och lära känna varandra innan bröllopet. Då tänker jag mig att bröllopet blir roligare för alla också. Har inte heller så jättemånga nära kompisar och då jag nämnde det för min svägerska för ett tag sedan (innan hon visste om bröllopet) så sa hon att det gör inget, hon skulle minsann dra ihop dom vänner jag hade och se till så det blev något. Problemet är att nu börjar bröllopet verkligen komma nära. Det är bara tre helger kvar. Sista helgen innan bröllopet fyller jag år och vi kommer dessutom ha massor kvar att fixa med som måste göras på slutet så den helgen passar ganska dåligt även om jag inte helt räknar bort den. Men ni förstår vad jag menar. Det är inte oändligt med tid kvar som sagt. Men mest orolig är jag över att sambon inte skall få någon svensexa. Har inte hört ett knyst om det än och jag hade liksom trott att dom skulle kolla med mig åtminstonde. Kanske om jag visste någon helg som passade och lite om vilka som borde bli bjudna. Funderar lite på om det kanske skulle vara läge att maila ut till dom jag har kontaktuppgifter till och fråga. Vill ju att han skall få en riktigt kul kväll och inte något som bara kastats ihop i tidsbrist.

    Jag har samma funderingar som du om man skulle dra igång nåt för min BMs skull. Största dilemmat för mig är väl att hans absolut bäste kompis bor i Danmark och det är precis att de har råd att åka hit till bröllopet.

    Samtidigt har jag en känsla av att det stör mig mer än min BM om han inte får någon svensexa.

  • Oktoberbrud2010

     


    Kattpoet skrev 2010-09-09 10:38:12 följande:
    Fick inte heller en möhippa första och andra gången jag gifte mig, man får ta sådant. Man får se på det posetiva i stället, du blir ju  gift med den du älskar.

    Absolut, och det gör jag ju största delen av tiden.

    Det var bara att jag vaknade i morse och kände mig ledsen över att min bekantskapskrets är så liten att den bara består av de här 3 tjejerna. Jag är otroligt tacksam över att jag har dem, men hade ändå önskat att jag hade haft fler kompisar. För jag känner mig ofta rätt ensam. Och det är väl på nåt sätt ett slags bevis på ens ensamhet att man inte blir hippad... i alla fall i mitt huvud... när det gäller just mig själv.

    Och som jag ser det så är det här den enda chans jag kommer ha att få uppleva en möhippa för jag utgår ifrån att det här äktenskapet kommer hålla resten av våra liv. (hade inte gift mig annars)  Och jag vill inte ens tänka tanken på att bli änka...   har på skämt sagt till min BM att om han är så fräck att han dör före mig så kommer jag bli så arg att jag slår ihjäl honom.... 

    Men det är klart att det viktigaste och det bästa är att jag och min älskade får varandra...  

  • Oktoberbrud2010

    Jag tänker inte sitta hemma och deppa. Det var bara att just idag jag vaknade med den känslan, kan ju bero på att det är den tiden på månaden...

    Sen var det meningen att jag och min BM skulle gjort en sån där crazy sak ihop, vi hade bokat att åka partykryss med Cinderella och skulle festat järnet bara han och jag. Men jag blev så sjuk dagarna innan att jag hamnade på sjukhus så den resan blev inställd.

    Men men denna helgen så jobbar min sambo 2 10-timmars pass så på lördag ska jag gå på Liseberg och åka ALLT en sista gång och på söndag ska jag åka hem till min mamma. Det är en stor marknad i min gamla hemkommun som jag tänkte gå på med henne och sen ska jag träffa hennes vännina och diskutera det kommande bröllopet. För mammas väninna ska ta hand om disk och kaffe och lite sånt. Hon har tidigare jobbat med servering på begravningar.

    Och helgen därpå åker jag och min BM till Tyskland för att handla alkohol till festen. Vi har gjort en weekend av det, så vi övernattar i Malmö. Sen tar vi shoppingen i Tyskland och efter det åker vi till den danska stad där min BMs bäste kompis bor. Så bor vi en natt på hotell där och passar på att umgås med kompisen och hans nya familj.

    Och nu ska jag göra mig iordning, för jag ska äta lunch på mitt favorit lunchställe (thaibuffé) och sen kommer min BM att hämta upp mig och så ska vi åka och träffa hans kusin som är vår präst för vigselsamtalet...

    Livet kommer ordna sig, men ibland får man en liten svacka. Jag är dock glad för att mina svackor är rätt korta.

  • Oktoberbrud2010

     


    Yarrow skrev 2010-09-09 12:32:30 följande:
    Du får väl bjuda in på en tjejfest själv. Säg som det är, för att dina vänner inte umgås med varandra och du gärna vill göra något med alla. Sen är det väl upp till dem om de vill spexa till det lite :)

    hmm bra idé Yarrow, den ska jag fundera vidare på....  kanske skulle bjuda in några tjejer som jag gärna skulle vilja umgås med lite mer. Vi känner varandra bara superduperytligt genom att vi har setts på träffar vi ordnat genom ett internetforum.... 

    Eller verkar det konstigt?!

  • Oktoberbrud2010

    Eftersom tråden blev uppdaterad, så tänkte jag bara skriva och säga att jag oroade mig i onödan. Jag fick faktiskt en helt underbar möhippa tack vare min fantastiska tärna och min blivande man som varit såå duktig på att hålla det hemligt ända in i det sista. Jag anade verkligen ingenting.

    Fick ett kuvert av honom kl 9 på lördagmorgonen för 14 dagar sedan, där det på rim stod att jag hade en timme på mig innan det ringde på dörren och att dagen skulle börja stillsamt med lite flärd.


    Kl 10 ringde på dörren och där stod en kvinna jag aldrig sett förut. Det visade sig att hon ger folk stilanalyser, så det var det dagen började med. Jag har gått och tänkt så länge på att jag skulle boka tid för det, för efter att ha gått ner 125 kg så känns det lite trevande. Därför var det jättekul att höra att jag har rätt bra koll.. Det ingick en kroppsanalys i stilanalysen och den tror jag verkligen att jag behövde.


    När kvinnan gått så fick jag ett nytt kuvert, där innehållet i brevet var att jag skulle använda mina nya kunskaper och packa ner nåt snyggt i en väska, för jag skulle bli hämtad utanför porten kl. 13.


    Kl 13 står jag utanför porten och då kommer en bil jag tycker jag känner igen som min kompis. Men när jag tittar närmare så ser jag ju att det inte är min kompis utan någon helt okänd som kör. Så jag utgår ifrån att det bara är en likadan bil. Men så kliver tjejen ur och frågar är det här Fröken xx och håller upp en stor skylt där det står Fröken xx. Och jag bara nickar och går mot bilen, då fäster hon fast en dekal på dörren där det står Maddes limousine. Jag får sätta mig i baksätet och där ligger en burk cider och en rund ask med snören om, som är en present till mig. Jag öppnar asken och hittar ett diadem med Fiona-öron (shrek) och en liten prinsesskrona, plus ett par solglasögon med rosafärgade glas i Dame Edna-stil och en liten chokladkartong (9-bitars).


    Sitter och ler hela vägen i bilen, efter att jag har tagit på mig diademet och glasögonen. Har ingen aning om vart jag är på väg, men misstänker att det är min bästa kompis halvsyster som kör (jag hade aldrig träffat henne innan). Vi stannar till slut utanför en port och hon tutar. Jag kliver ur bilen och då kommer min kompis och en bekant till oss som jag inte har träffat på fler år och möter mig. Vi går upp till en lägenhet som tillhör min kompis syster och när jag suttit där en stund så kommer ytterligare en gäst. En annan av mina bästa kompisar, trodde verkligen inte att hon skulle kunna komma på nåt sånt här. För förra veckan hjälpte vi dem att flytta till en stort hus plus att hon har 3 barn (det äldsta är 6 år). Blev så rörd av att hon lyckats få till det...


    Vi fick alla varsit klistermärke att sätta på kläderna. Det var en bild på mig, där min kompis lagt till en krona och under stod det Maddes crew.


    Sen blev det lunch, jättegod pastasallad och ett mousserande jordgubbsvin, som inte var sött utan bara smakade som färska jordgubbar. Det var som att dricka sommar...


    Sen var det dags att ge sig ut på stan, vi fick ytterligare ett Maddes crew klistermärke att fästa på ytterkläderna och jag fick ytterligare ett kuvert men i detta låg det 8 små lappar. Jag skulle fotografera : En person som äter, en papperskorg, ett djur, en snygg person, en översminkad dam, en fult klädd person, en person som gör tummen upp och en person klädd i rött. För varje gång jag lyckades fick jag ett klistermärke som de fäste på min kappa.


    Den sista bilden tog jag på Göteborgs central där vi drack lite vin och jag fick en smörgås. (Måste äta så ofta). Sen var vi dessvärre tvungna att säga hejdå till min kompis (3-barnsmamman) för hon var tvungen att åka hem.


    Vi åkte tillbaka till lägenheten. Och det var dags för del 2 av mina uppdrag. De ville veta hur väl jag känner min BM, så de hade frågat honom några frågor och sen så skulle jag svara vad jag trodde att han hade svarat. Det gick väl så där.


    Sen fick jag min belöning för varje sak jag klarat så fick jag en pusselbit till ett gigantisk pussel. Och på bilden var min älskling...


    Sen fick jag ytterligare cider och de tog fram lite snacks. Och så berättar min kompis att det ska komma ytterligare en gäst. Var jättespänd, det visade sig vara min kompis kompis som ska sminka mig på bröllopsdagen. Fast den här kvällen så gav hon mig en festsminkning som hette duga. Har aldrig varit så färggrant sminkad i hela mitt liv, kände mig som en papegoja...


    När jag var sminkad åt vi middag, jättegod ugnsform med klyftpotatis, fläskfilé, rotfrukter, fetaost och oliver. Till det serverades lite sallad och tzatziki det var sååå gott.


    Fick byta om till min fina kläder och sen gick vi ut en vända på stan. Mina Fiona-öron visade sig vara riktiga killmagneter, vet inte hur många som var framme och pillade på dem...


    Hade i alla fall en helt underbar dag! Den var så lagom och det kändes att de verkligen tänkt till för att dagen skulle bli så lyckad som möjligt för mig....


    Men en av de viktigaste lärdomarna jag kan dra är att man inte ska oroa sig och deppa innan man står inför fullbordat faktum.

Svar på tråden Ville väl bara få skriva av mig lite....