Snokat i pojkvännens mail...

Detta är min högst personliga åsikt, vilket självklart ska tas med en nypa salt, men jag tycker nog att du behöver prata med honom. Erkänn vad du gjort och tala om vad du vet. 

Jag tror inte att det går att låtsas som ingenting kring sådana här saker. Han förtjänar att få veta varför du behandlar honom annorlunda och du mår knappast bra av att bära på detta. Kanske tycker du att han är förändrad för dig, men döm honom inte för hårt. Alla har vi väl gjort något som vi ångrar? När du väl kommer till sans och ni fått prata igenom det, så kanske det inte känns så farligt längre.

Jo det klart, men jag tyckte väl ändå bara att det är viktigt att poängtera det, eftersom det är så lätt att skriva sina synpunkter över nätet och så lätt att glömma att det sitter människor någon annanstans och läser, som kanske lystrar till råd på ett helt annat sätt än jag gör.

En del glömmer liksom av göra bedömningen själva när det får råd. Och jag menar inte att TS tillhör den gruppen, utan bara att jag inte vet om TS gör det.

Nej fy f*n! Så får man bara inte göra! Självklart kan man ställa frågan kring varför han hade sparat dem, men att radera någon annans mail är bara inte diskuterbart ens. Det är upp till honom om han vill göra sig av med sina saker!

Jag måste fråga dig en sak TS: Är du EXAKT samma människa som du varit i hela ditt liv? Har du aldrig ändrat dig i något avseende? Jag gissar bara, men jag tror att du har ändrat dig en del. Jag vet med säkerhet att jag har gjort det i alla fall. I nuläget verkar det som om du verkar se dig som otillräcklig därför att han HADE ett annat behov. Faktum är att man har olika behov vid olika tidpunkter i livet och att han HADE det behovet då, säger ju ingenting om vilka behov han har idag.

Jag hade definitivt ett annat behov av uppmärksamhet tidigare, än vad jag har idag, vilket skapade en annan typ av personlighet. Jag sökte inte sex, men jag sökte komplimanger och uppmärksamhet och jag flirtade mycket, på ett skämtsamt sätt för att det föll sig naturligt.

När jag sedan träffade min nuvarande sambo som kändes det inte viktigt längre. Faktum är att jag höll kvar vid flirtandet ett tag, för att jag inte ville "offra" min identitet, men upptäckte att det faktiskt inte gav mig något längre. Skämta och ha roligt med vänner kunde jag göra ändå och de komplimanger som verkligen värmde var ändå de som kom från min partner. Mitt behov var alltså förändrat. Sådant händer.