Antidepressiva läkemedel?

Jag lider sen 11 års ålder av sertoninbrist i hjärnan vilket gör att man blir deppig och får ångest etc - det kan uttrycka sig olika.

Jag fick noll hjälp hos vårdcentralen etc så till slut, när jag dessutom flyttat, så öppnade jag mig helt för kvinnan i telefonen som skickade mig till rätt person direkt.

OM du får medicin så förändrar den inte allt - terapi i kombination med medicin ger mycket bättre resultat. Finns kognetiv beteende terapi som är jättebra.

Mitt är ärftligt har jag fått reda på och måste äta medicin hela livet, men hey, som min läkare säger - Det är som diabetes. Det är inget fel på dig för det, din kropp producerar bra för lite av ett ämne.

Depression är inte ärftligt men det finns anledningar till att du hamnar i en depression som kan vara ärftliga, tex låg sertoninghalt, dåliga sköldkörtelvärden med mera.

Okej, vart har du fått information om detta att sertoninhalten inte kan vara låg? Finns ju massor med forskning som tyder på det och jag har haft förmånen att vara i kontakt med en av de ledande och även medlem i medicinska rådet om detta och han säger att det finns men går att behandla. Man kan tom ta prov som visar om man har låg sertoninhalt.

Jag vill bara säga att sedan jag började med min medicin, för panikångest mest, så har mitt liv blivit "NORMALT" igen.

Jag gick på terapi bara i 4 år, det hjälpte inte ett skit fastän jag mötte mina problem gång på gång och till slut visste jag knappt varför jag mådde dåligt utan bara att jag gjorde det. Sen fick jag medicin i samband med kognetiv beteende terapi och på ½-1 år så var jag ur det, sen har jag fortsatt äta medicin och det märks inte att jag äter dem - De får mig bara att vara mig själv. Enligt specialisten jag går hos ska man inte äta mediciner man känner av att man tar, men som tex den jag tar passar utmärkt för mig och påverkar mig inget alls - utom positivt genom att hålla min sertoninhalt i hjärnan jämn. :)

Så medicinerna gör inte att du blir avtrubbad, seg och beroende. Absolut inte, enligt mig.