En sängkammarfråga (blunda och ursäkta ni som tycker en sådan är opassande..)

Javisst ja (synd man inte kan ändra sina inlägg) - vi får alltid orgasm båda två, och oftast samtidigt eller strax efter varandra! :D

mymlan- fantastisk rolig tråd! Som tur är verkar det inte vara så många pryda här

Oj, vad alla har mkt sex... Good for you! Då ska jag vara lite revolutionär - jag och min sambo har inte sex alls! (Jodå, par som vi finns..) Jag lider av extrem vaginism sen många år tillbaka och min sambo är den första som har accepterat att "vanligt" sex (dvs penetrering) är omöjligt. Med honom slapp jag "ställa upp" och vara "tillgänglig" trots den grymma smärtan. Efter många besök hos barnmorska med specialkompetens har vi hittat sätt att tillfredsställa varandra ändå, men på "nybörjannivå" och inte så ofta. Vi får båda orgasm varje gång utan när jag får mina "freak outs" (som vi kallar dem) när mina gamla hjärnspöken kryper in mellan oss i sängen. Åt också antidepp men kan inte bidra till diskussionen om dess på sexlivet eftersom depressionen BERODDE på mitt tidigare sexliv. Angående vestibulit och vaginism (noterades att det nämndes av flera) - för er som lider av det utan att ha fått det utrett och er som undrar vad det är: Båda tillstånden brukar jämföras med att "köra upp en kniv" vid sex. Vaginism är muskulaturen i slidan som knyter sig, mer eller mindre och mer eller mindre permanent. Orsakas av upprepat "tvång", samlag utan lubrikation/tillräcklig lust, traumatiska sexuella upplevelser. Kan ofta behandlas men problemet sitter nästan alltid psykiskt. Behandla det psykiska först - det fysiska sen. Obehandlad vaginism och fortsatt sex leder oftast till vestibulit. Vestibulit är kroniskt, går inte att behandla. Hela könsområdets nervceller, både inuti och utanpå, är förstörda vilket skapar outhärdlig smärta vid all beröring - toapapper, tamponger och givitvis all form av beröring vid sex. Snälla, ni som känner igen er, sök hjälp hos barnmorska. Att fortsätta ha sex med vaginism eller vestibulit är som att tvinga någon med brutet ben att fortsätta springa. Hm, det där lät förstås inte så kul, hoppas jag inte bedrövade någon från sitt aktiva fungerade sexliv! Och summa summarum, man kan ha sexualitet tillsammans trots alla hinder. Det är så många sinnen involverade, om man kan se bortom det där självklara som alla förväntar sig. Det är det man faktiskt delar med varann som räknas, inte det man inte har som alla andra gör.. Njut och gör inget som inte får dig att bulta lite extra...

Glömde... Vi har varit tillsammans i 4 år.

Jag har en vännina som i många många år led i det tysta. Sex med penetrering var för henne helt fysiskt omöjligt. Men hon åkte till Tyskland och gjorde en botoxbehandling i underlivet vilket ledde till att hon nu faktiskt kan ha sex, kanske inte lika ofta som andra, men hon har nu en kille som fullt ut accepterar henne och de har då knappast något sämre sexliv än andra pga sina hinder, nästan tvärt om :) 

1700tal: Vestibulit är inte obehandlingsbart och absolut inte något man måste dras med hela livet! Självklart beror det ju på hur svår vestibulit man har, men jag fick diagnosen och är som sagt "frisk" idag. Det finns fortfarande tillfällen då det gör ont, men inte i närheten hur det var då.

Jag hade en sån tur att komma till en riktigt bra gynekolog med mina besvär. Han skrev en remiss till en specialist och varnade mig extra mycket för att läsa för mycket om vestibulit på nätet, just för att det alltid fokuserar på att det inte går att bota. Det var verkligen en sten som föll från mina axlar när han sa att det visst går att göra något åt.

Jag fick vestibulitliknande symptom när jag åt p-piller vilket gjorde att sex bara blev plågsamt efter att jag slutade med skiten..
Vi har varit tillsammans i över 8 år o från början var vi värre än två kaniner o nu dem senaste 2 åren har det varit riktigt jobbigt men vi försöker o försöker.
Det är inte så att min sexlust minskat =), det är bara att det gör ont, ibland kan vi nuppa utan problem men så fort det går för mig så är det typ no more for the man heheh..

Vinter10
Om det nu finns någon form av bot så vill jag gärna ha info om den hjälp du fick. Jag vill dock inte hamna hos en kvinna som säger att jag borde göra slut med min kille (make) o att han är orsaken till problemet.

Jag fick en remiss till en duktig äldre kvinna på Avenykliniken i Göteborg. Det "enda" jag egentligen behövde göra var att skippa p-pillren, köpa en kräm som heter Locobase på apoteket (väldigt fet hudkräm) och smörja mig i öppningen varje dag. Massera och liksom tänja bakåt där jag hade som mest ont. I samband med det skulle jag även göra vanliga knipövningar så att jag kände skillnaden mellan när jag var spänd och när jag slappnade av. Tack vare vestibuliten var jag ju konstant spänd och det var stört omöjligt att genomföra samlag. Efter ett tag avtog smärtan mer och mer och när jag kom på återbesök såg hon att jag inte längre gick och spände mig utan klarade av att vara avslappnad.

För mig var det definitivt p-pillren som var boven i dramat, de gjorde mina slemhinnor sköra och även om jag var upphetsad så reagerade inte slemhinnorna med samma "svullnad" som normalt och därför tog de rejält med stryk. Sen var jag ung, osäker och ville så himla gärna att det skulle funka att jag inte sa nåt, bara led istället för att säga "stopp, det går inte". Trots att jag har världens mest förstående pojkvän var det skittufft för mig att lära mig att kunna säga stopp även om vi var mitt upp i det. Ett långt tag hade vi bara annat sex, inget samlag alls. Jag är så glad att det funkar nu, men det är inte alltid det gör det och nu vet jag att det inte är hela världen.

Får hålla med här..... vårt sexliv är fantastiskt! Ibland kan vi ha sex 4 ggr på en vecka ibland kan det vara en vecka vi inte har alls. Precis som "Heloise" skriver - olika faser....
 Bättre med kvalitet än kvantitet!  :o)