Babymaker igång! :0)

För mig tog det ett år-och jag lovar att jag var fullständigt avslappnad. Jag tänkte absolut ingenting på hela grejen utan vi levde bara som vanligt och "visste" att det väl antagligen förr eller senare skulle bli barn. 

Din fertilitet sitter inte i huvudet.

Du kan inte råka tänka eller längta för mycket.
Det finns tusen olika parametrar spm alla ska stämma innan ett ägg både blivit befruktat och dessutom fäst, vuxit, visat sig livsdugligt och sedan utvecklats färdigt till ett efterlängtat barn. Men hur mycket du tänker eller längtar har faktiskt inte med saken att göra.
Däremot blir resan garanterar roligare och mindre ångsetfylld om man klarar att mest hänga med och se vad livet har i beredskap.

Senare i livet har jag fått anledning att lära mig så mycket mer om kroppen och allt som ska till för att det ska stämma. Jag ser varje barn mer och mer som ett mirakel kan jag säga. Och att man skulle kunna få fler barn bara för att man fått ett förut, har verkligen visat sig att man inte kan ta för givet.

Fortfarande, fast det nu är på nivån att vi försöker via IVF (provrörsbefruktning) så dementerar läkarna bestämt att jag skulle kunna förstöra alltihop genom att tänka för mycket.
För jag kan försäkra er alla om, att det par som genomgår sådana behandlingar tänker inte på så värst mycket annat. Det är en helt oerhört påfrestande process med massor av hormoner och känslor.
Vore det så att man kunde tänka för mycket på det hela, så skulle därmed knapppast någon enda IVF kunna lyckas. Oh då vore ju alltihop helt meningslöst att kämpa med.