Nu är förlovningsyran över men jag är fortfarande hög på lycka!
När jag kom hem från jobbet i lördags väntade han med snittar (som han gjort själv!) och sen gjorde vi oss i ordning. Finklätt skulle det vara och vi skulle åka kl 16.. Vi åkte och åkte på landsvägar i evighet (tyckte jag som knappt kunde sitta still på sätet) och jag fattade inte alls vart vi var på väg förrän skylten till Mauritzbergs slott kom några kilometer innan. Jag skrek högt! Han hade bokat bord på Mauritzbergs Slott och efter trerätters middag växlade vi ringar på slottsbryggan i skymningen... Han tog mig nämligen dit på en överraskningsmiddag på min födelsedag när vi precis träffades. Sen dess har vi pratat om att åka tillbaka men det blev aldrig av.
När vi kom hem hade han förberett en ostbricka och sedan skålade vi i champagne och åt jordgubbar på kvällen. Vi skrev ihop ett vackert kort i Word till våra föräldrar med en fin bild av ringarna och ett blomarrangemang som jag gjorde dagen innan och skrev "Idag den 02.10.2010 förlovade vi oss på slottsbryggan på Mauritzbergs Slott - imorgon kl 15 inbjuder vi till smörgåstårta och champagne för att fira med oss". Vi mailade kortet till våra föräldrar. Sen ringde vi direkt upp dem och sa att de skulle gå in och titta på sin mail medan vi hade speakern på så vi båda kunde prata. De förstod förstås att nåt var i görningen men inte vad... Jättekul att höra dem läsa högt: "Idag den 02.10.2010 har vi"... och så "NEJ MEN ÅÅÅÅÅÅH, vad roligt!!!" Så blev det fler samtal till släkt och vänner efter det.
Och igår, sön, blev det firande med föräldrarna. Våra pappor hade tagit på sig skjorta och slips och hela baletten och vi fick underbara blommor och massa grattis och kramar från alla håll. Blev ganska överväldigad och rörd måste jag säga...
Svävar på moln ännu!