Överreagerar jag?

Jag förstår hur du tänker men samtidigt så är det ju en del av hans förflutna och ibland kan det ju vara kul att se tillbaka i form av olika minnen. Han har ju valt dig nu och lever med dig, betyder inget att han har behållt ett par gamla brev av nostalgiska skäl . Fast samtidigt så är det klart att det blir en otrevlig överraskning för dig att hitta dem....

Det är svårt detdär, jag har också sparat lite gamla grejer. just av minnes skäl. Men jag skulle bli ledsen precis som du om jag hittade gamla brev. Jag tror att man måste prata om det, vad är alldeles för mycket känslor och vad är realistiskt. Kanske är det okej att han har kvar dom sålänge dom ligger längst bak i någon dammig låda av rent sentimentala skäl, sålänge han inte läser dom. Men jag hade nog bett honom göra sig av med dom om jag vore du. Också här är viktigt, för egentligen som du skriver har jdu ju ingen egentlig anledning, han har valt dig, ni ska gifta er, han läser dom inte dagligen och du skulle itne gå under om dom låg någonstans och skräpade. Men berätta hur du känner och be honom slänga det. så är det hans val sen. men jag hade slängt mina minnes saker om det gjorde min blivande man ledsen. dom är ju inte värda såpass mycket att det vore värt att göra min blivande ledsen över det.

Jag tänker såhär. Så länge ni båda inte blev tillsammans under tidig tonår så är det förmodligen oundvikligt med tidigare relationer. Det är en del av ens förflutna och det vaporiseras inte för att man träffar en ny som man sedan väljer att vilja dela resten av sitt liv med. Det finns delar kvar minnen, fotografier, presenter och kanske brev. Att be den man älskar slänga delar av sitt förflutna tycker jag är dumt och vänd det till motsatt, om det skulle gälla dig. Jag själv skulle bli vansinnig om någon bad mig kasta gamla foton från mina album för att det råkar vara en gammal kärlek eller så. Själv har jag en fin låda på vinde med gamla kärleksbrev som jag tycker är roligt at spara, definitibt inte för att jag har något intresse av de killarna idag utan för att det handlar om min tid som tonåring, min tid som ung vuxen osv. En del av den jag är idag. Sålänge det inte är av känslig art, att det är personer han inte kommit över eller nyligen separerat med så tycker jag att du ska lugna dig lite, han kommer förmodligen inte tycka mindre om dig för att han någon gång läser de där gamla breven. Hans känslor för dig är inte mindre för att han väljer att spara minnen från hans tidigare liv. Tänk vilken grym tjej du är istället för att han väljer att gifta sig med just DIg och ingen av de där andra!

http://franfrokentillfru.blogg.se/

Hans ex är ju en del av hans tidigare liv.

Jag skulle låtit honom behålla breven, varför inte? Jag har kvar gamla smycken som jag har fått av mitt ex.. jag tror till och med att jag har kvar en del saker jag har fått i julklapp av hans föräldrar också. Men jag använder inte grejerna längre.. men jag vill ändå behålla några dem just för att det är fina minnen. Min m2b har en del hemmagjorda kärleksbrev där det står "D&E forever" "vi kommer att vara tillsammans för evigt" m.m. och han har en del presenter och torkade rosor kvar också. Ser inget fel i det.. alla har ett förflutet. Jag tänker mer på hans kärleksbrev som "Haha.. det eviga höll inte så bra eller hur.. han är min nu.. Kossa!" :) Vi har två separata "minneslådor" som vi lägger ner allt som vi tycker är roligt att sparas.

Men å andra sidan så döljer vi ingenting för varandra.. vi är väldigt öppna, jag har fått läsa och se allt han har sparat och om det är någonting jag inte har tyckt om så har han slängt det direkt och vice versa. Jag tänker inte slänga i väg ett diamanthalsband för flera tusen franc bara för att jag har fått det av mitt ex. Jag har det i smyckeskrinet men jag har det aldrig på mig utan jag tittar och klämmer på det ibland och blir lite sentimental.. tills jag kommer på varför vi gjorde slut och då är allt som vanligt igen. :)

Jag kommer ju aldrig att träffa mitt ex i och med att han bor utomlands så det kanske är annorlunda, men iaf jag kräver liksom min BM att få ha minnen från det förflutna kvar. ;)

Tack för era svar.

Jag har säkert några gamla brev eller foton i nån dammig låda så jag är väl egentligen inte bättre själv. Jag tror att jag slogs av att dels så kändes det konstigt att bli ställd inför så påtagliga bevis på hans relation till någon annan i kombination med att han verkligen aktivt valt att han ville spara på detta. För mig kändes det som om det varit skillnad om de bara fått ligga kvar i botten på nån "spara"-låda med andra minnesgrejer som jag aldrig skulle behöva titta på. Men jag inser ju att hon inte är något hot och att det ligger så långt bak i tiden att det knappast spelar någon större roll för honom längre. 

Kanske har det att göra med att jag inte är sentimental alls gällande mina ex utan gärna hade gjort mig av med allt som hade med dem att göra? Det kanske beror på hur relationerna var med exen också? Min man har mestadels fina minne från den tiden han dejtade exet. Mina minnen om hur jag mått i en del av mina relationer gör att jag nästan kunde önska att jag kunde sudda ut vissa bitar. 

Vi har pratat om det och han erbjöd sig att göra sig av med breven men jag sa att det inte är mitt beslut. Han får göra som han vill men att jag blir gladare om de bor i en låda i förrädet än i hans sängbordslåda.

Jag har lika aktivt som din man valt att spara minnen. Det är MINA brev, mina foton, mina presenter och mina minnen. Minnen formar oss till dem vi är. Hade jag inte levt mitt liv fram till vårt möte som jag gjorde och med dem jag gjorde det, så hade han mött en annan kvinna.

Jag är jätteglad att han hade ett kärleksliv innan vi träffades, jag hade varit väldigt misstänksam om en nästan 30 årig man inte hade något längre förhållande bakom sig.

Jag skulle aldrig komma på tanken att be min sambo kasta något ur sitt förflutna för att det var givet av ett ex, eller skrivet av, föreställande etc.
Tvärtom. Vi har stått här i vårt nya hus och packat upp kartonger och hittat en massa bortglömda grejor. Bla en tavla hans förra tjej målat. "Den där kan vi kasta" sa han då. VA! nä, så gör man väl inte när någon målat en tavla åt en? sa jag. Eller ett foto på henne från när hon tog studenten. "Varför ska du kasta den? Det är väl ett roligt minne att ha från din ungdom?"

Sådana lådor är ju oskattbara att sitta och kika i ibland. Minnenas allé....
Varför skulle man förresten inte få använda sina smycken?
Eller andra presenter för den delen?

TS, jag ser att du skrivit samtidig som jag skrev mitt inlägg. Så här direkt efter ditt ser det ju ut som om jag inte alls fattar vad du säger. Men det gör jag. (fast jag läste det först nu då)
Bra att ni pratat om det hela. och ja, jag tror det beror mycket på hur ens relationer sett ut. Mina minnen är sådana som hänger ihop med att vra ung och oförstörd och att det var ljuvt men smärtsamt liksom.

  Håller med där!

Ingen kan väl egentligen säga om du överreagerar eller inte tycker jag. För ingen kan bestämma hur du känner, inte ens du.

Jag hade faktiskt som du tyckt det skulle kännas lite olustigt om min man aktivt sparade på gamla brev. Jag resonerar som så att ens ex tillhör det förflutna och med min man vill jag bara blicka framåt.

Hittade faktiskt själv gamla brev i en bunt med papper som jag hade sparat i en gammal låda när jag och min man köpte lägenhet. Det kändes hur rätt som helst att slänga dem!