Mirjami skrev 2011-07-08 09:12:39 följande:
SnartFruSir: (mfl som gillar skönhetsvård)
Var försiktig!, Sådan liten kalorimängd kan orsaka svimningsanfall! Och man ökar snabbt i vikt när man slutar om man slutar tvärt. Träning är bättre, då tonas kroppen och risken för slapp hud minskar.
Jag har gått från 86 till 70/72 själv på 165 cm. En stor skillnad även om det inte låter mycket, men det är från storlek 46/48 till 38! Men jag gjorde det långsamt, via bra kost, träning och genom att sätta onödigt socker till fredagsmys och lördagsgodis endast!
Dock blev jag tillsagd att inte gå ner mer utav hudterapeuten. Risken fanns att huden i ansiktet skulle börja hänga. Mina överarmar, mage och love-handels har blivit slappa av hud, trots att jag tog det långsamt och kombinerade med träning. Det tvingar mig till Bolero till klänningen tyvärr!
Skitbra tips:) Riktiga husmorsknep. Jag är normalt rätt så slapp på att smörja in mig och så, men jag har verkligen försökt nu inför bröllopet. Men ansiktsmasken med honung och nötter ska jag testa redan ikväll. Blutsaft köper jag med, men har uppehåll till cambridgekuren är klar.
Varning för lång text nu:
När det gäller kalorimängden så är det cambridgedieten jag kör. Så i dessa få kalorier får jag i mig precis det kroppen behöver för att gå in i max fettförbränning (även kalade ketosfas). Socialstyrelsen rekommenderar inte att man kör så här längre än 3 veckor utan läkares inrådan. Men i dessa påsar finns allt kroppen behöver för att klara sig. Jag har alltid tränat men aldrig lyckats gå ner utan stadigt ökat ungefär 2-3 kg/år sedan jag slutade gymnasiet.
Och när jag tränat 4 dagar i veckan (2 styrka, 2 kondition) + promenader varje dag i 8 månader och ändå inte såg skillnad på vare sig våg eller måttband, de ledsnade jag. Jag har pratat med dietister och de hittar inget fel i min kost. Möjligtvis att jag åt för mycket, så då minskade jag på portionerna. Och fortsatte träna som innan i 4 månader. Ingen skillnad.
Då ledsnade jag på riktigt. Så då pratade jag med min läkare som kom fram till att jag kunde köra detta i 10 veckor i sträck till hösten (2010). Men man är ju tvungen att träna också, annar förbränner kroppen muskler istället för fett. Jag klarade 6 veckor men sedan fick jag saltbrist, troligtvis av för mycket vatten och träning i kombination. Så då beslöt jag mig för att bryta. Då hade jag gått ner från 89 till 72, men centimetrarna, herre gud, -18 cm i midja, -20 cm höft, -10 cm lår ioch (here it comes) -26 cm på stussen. Sedan gick jag upp 2 kg kg när jag började äta. Inte i ett svep, men sett över två veckor ungefär.
Jag har fortsatt att träna och äta bra så vikten har hållt sig. Vägt lite mer efter helgen, men tillbaka på samma vikt på fredagarna igen. Men jag har de 3 senaste månaderna inte ätit en glass ens, minskat protionerna och fortsatt med den GI:n jag kört sedan i höstas. Och.. Ingen skillnad. Min kropp vill fasiken inte gå ner i vikt på "rätt sätt". Så därför bestämde jag mig för att köra cambridge en sista gång innan bröllopet.
Jag kan absolut tänka mig (och vill gärna) väga mellan 72-75 i resten av livet, men på vår bröllopsdag så vill jag vara i den nedre delen av den skalan. Inte övre. Nu är jag tillbaka på 72 och jag fortsätter dessa två veckor till för att ligga på 72 även efter att jag börjat äta igen.
Jag vet inte om jag haft bra hud, men inget sladdrar här. Man kan ana musklar på armarna och magen är platt. Däremot har jag fett på ryggen som verkar vara där för att stanna. Svårt att göra situps på mage ;)
den bieffekt jag råkade ut för var att jag tappade mycket hår i ungefär tre månader, men sedan blev det normalt igen. Eftersom du har gjort allt rätt (i mina ögon) så tycker jag att det är jättekonstigt att din hud blivit lite slapp på sina ställen. Men jag tror du är vacker oavsett vad du har på dig, för skönhet kommer även så mycket inifrån och med tanke på all omtanke och bra tips du delar med dig av, så känner jag hur du strålar hela vägen genom datorskärmen :)
Kort och gott. Min kropp är konstig, men detta fungerar :) Men det är absolut inget för alla. Man får verkligen stålsätta sig själv för att inte gå och bli sugen på mat och för att inte påverkas av att andra äter. För det räcker ju med att man äter en bar istället för shake, och så är kroppen ute ur ketosfasen igen. Men att ha det så här under en kort tid i livet, det kan jag leva med. Resultatet har varit fantastiskt för mig och min kille.