Inlägg från: Pinkgrape |Visa alla inlägg
  • Pinkgrape

    Augusti 2011 - del 2

    Skumboll skrev 2011-06-20 15:32:03 följande:
    Fortfarande samma procedur och skickar ni in nu så plockas hennes mellannamn bort med detsamma, inte i samband med er vigsel. 
    Kostar inget att göra en sådan ändring. 
    Jamen dåså, tack så mycket för er hjälp :)
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape

    Jag hade varit ÖVERLYCKLIG om jag hade plussat sex månader efter dottern. Vi har nu kämpat i snart 4år med ett syskon och det vill sig inte alls. Tyvärr har vi inte råd med IVF och sådant (min sambo vill inte heller), så vi får helt enkelt bara fortsätta försöka och hålla tummarna.

    Nu är det ju så att jag förstår er Beautiful Disaster till 100% att det hade känts lite sisådär med ett barn till så tätt inpå när man gått igenom något sådant. Jag hoppas att det ska gå väger för er sen också, när ni känner er mer redo och all bröllopsstressen är över :)


    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Skumboll skrev 2011-06-22 22:21:09 följande:
    Hoppas plusset kommer när ni väl känner er redo igen! Man måste ju få tid att ta sig igenom det ni varit med om först.

    Vi har funderingar på att försöka igen efter bröllopet men vet inte om vi vågar. Jag är livrädd att kola vippen och att bebisen ska få samma fel som sonen. Samtidigt vill jag ju ha fler barn. Inget lätt beslut... Foten i munnen
    Ja, vi har känt flera gånger att det är lite både och med en till. Vår dotter har ett medfött hjärtfel och är hittills opererad 4 gånger. Vi är livrädda för att om det blir ett nästa barn, så ska det också ha ett hjärtfel eller något annat fel. Vi har ju dock samtidigt känt att det är en risk vi är villiga att ta, då vi trots allt som hänt med dottern, inte kunde vara lyckligare över att få vara just hennes föräldrar :) Det är dock mycket att tänka på.

    Får man fråga vad er son har för fel?
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Wedding2012 skrev 2011-06-22 20:48:27 följande:
    ta det inte på fel sätt, är glad över alla + och så här i tråden, men ska vi försöka hålla oss till bröllops ämnen ;)
    Ta det inte på fel sätt, men även sådant som graviditeter och annat kan ha väldigt mycket med bröllop att göra. Kanske inte rent praktiskt alltid, men känslomässigt.

    Men ska jag nu skriva något riktigt bröllopsrelaterat, så vill jag gnälla över att min klänning inte hinner fram före midsommar!!!!! Jag som verkligen ville ha den, helst NU! Nåja...
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Beautiful Disaster skrev 2011-06-22 22:26:07 följande:
    Ja planering är nog bästa sättet att tänka på annat Nu när paniken över att det kanske skulle bli plus så kom vi överens att när bröllopet är stundat den 13e augusti, så blir det bebis verkstad

    Vilket innebär att första försöket blir på bröllopsresan! WEEEY! Och denna gång känns det inte lika panikartat!
    Pinkgrape skrev 2011-06-22 19:56:59 följande:
    Jag hade varit ÖVERLYCKLIG om jag hade plussat sex månader efter dottern. Vi har nu kämpat i snart 4år med ett syskon och det vill sig inte alls. Tyvärr har vi inte råd med IVF och sådant (min sambo vill inte heller), så vi får helt enkelt bara fortsätta försöka och hålla tummarna.

    Nu är det ju så att jag förstår er Beautiful Disaster till 100% att det hade känts lite sisådär med ett barn till så tätt inpå när man gått igenom något sådant. Jag hoppas att det ska gå väger för er sen också, när ni känner er mer redo och all bröllopsstressen är över :)
    Kan inte säga att jag vet hur det känns, då jag blev gravid trots p-piller med Elliott. Men min svägerska har en tjej som fyller 5år i september och i blir storasyster dagarna kring vårt bröllop.

    De har kämpat sedan lilltjejen var ett halvår, så ge inte upp hoppet än! De trodde inte att de skulle kunna bli med barn igen! 
    Elliotts änglamamma - lilla-mirakel.blogspot.com
    Nej, jag vet.. och de finns de som får efter 7år och efter 10år och efter 15år. Jag kan dock inte jämföra oss med alla andra. Jag är ledsen för att jag tycker det tagit lång tid redan för oss och det är okej. Ljusglimten i att få höra om andra som plussat tillslut är väl att det behöver inte vara helt kört trots allt hehe Tack :)
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Wedding2012 skrev 2011-06-23 10:17:11 följande:
    jag menade inte att man inte ska skriva om det, tyckte bara att det var lite mycket inte mer än så =).
    självklart är det mycket känslor, glädje osv =). känns bara lite mycket sånt snack då det redan finns en sån sida för just det, familjeliv.se
    Fast det känns ju lite... hm. Rekommenderar du verkligen familjeliv? Haha jaasi... Och hur konstigt blir inte det då, när man spenderat månader och åter månader här inne tillsammans med dessa brudar och bara för att man vill prata om lite bredare saker, så ska man helt plötsligt byta sida? Som sagt, jag tycker att det är ganska naturligt att om man pratar såhär på ett forum (även om det är ett bröllopsforum), så blir man nyfikna på varandra och man vill dela med sig av sina erfarenheter, tankar, känslor osv. Även under bröllopsplanerandet kommer det dagar och veckor då tankarna är någon annanstans och det kan vara skönt att kunna ventilera sådant för att komma vidare i bröllopsplaneringen. Det går ju dessutom att undvika de trådar och inlägg som man själv inte finner intressanta. Nåja... skitsamma. Nu är det som det är helt enkelt, du har ju fått mer bröllopsprat återigen.
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Skumboll skrev 2011-06-23 09:50:07 följande:
    Ibland när allt är så jävligt så brukar jag tänka att det finns en anledning till att han valde att komma till oss och att han är en gåva som lärt oss så mycket vi aldrig någonsin skulle lärt oss annars. Samtidigt som man är rädd och absolut inte vill att nästa barn har samma fel så är man ju så mycket bättre rustad om det ändå skulle bli så. 

    Jag själv fick en så svår havandeskapsförgifning att jag höll på att stryka med, låg på intensiven och hej och hå efter akutsnittet. Bara det gör mig ju lite rädd att försöka en gång till. 
    Sonen lider av svåra kräkanfall, men det vet vi inte vad de beror på. Han är utredd både på längden och tvären för de mest konstiga sjukdomar. Och så har han autism och han sondmatas helt genom en gastrostomi. 
    Ja, vi brukar också försöka tänka på det på det sättet. Det finns en anledning till att vi fick just vår dotter och att hon är som hon är. Trots att det självklart många gånger har varit otroligt påfrestande, så skulle jag inte byta bort det för allt i världen. Precis som du säger också, skulle det hända en gång till, så vet man åtminstone vad det handlar om och man är förberedd på ett helt annat sätt.

    Usch, havandeskapsförgiftning. Jag var nära det, men blev sängliggandes hemma och lyckades undvika det. Mycket tack vare att lillan kikade ut ett par veckor tidigare än planerat också, så hann det aldrig bli så pass allvarligt. Förstår att det var en jobbig upplevelse, absolut.

    Det låter inte alls roligt det er son lider av, jag känner verkligen med er. Kan tänka mig att det många gånger känts extra jobbigt då man inte ens vet vad det är. Ni gör det riktigt bra måste jag säga, man måste vara stark för att klara av sånt där. Har han alltid, hela livet, sondmatas? När började kräkanfallen, redan som spädbarn?

    Jag tycker det är så mycket annats som påverkas också när man får ett sjukt barn. Jag har ju tex inte kunnat jobba eller gå skola på 4år. Gick min första hela termin nu under våren, dottern är 4,5år. Jag har ju fått vara hemma med henne, då dagis inte har varit ett alternativ. Då blir ju inkomsten direkt lidande också, även om vi har vårdbidrag. Vi hade tänkt gifta oss för tre år sedan, men har inte haft råd, då vi hela tiden blivit tvugna att ta ur sparpengarna för att ha råd att leva ens.
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Wedding2012 skrev 2011-06-23 13:20:48 följande:
    Jo klart att det är naturligt och allt sånt.
    men det kanske inte alla tycker är kul, ta t.ex. dom som kanske är med i tråden som har försökt bli med barn i över 1 år och inta lyckas än? dom kanske inte mår bättre av alla som blir gravida här och var runtomkring dom, eller? klart man ska få prata om det och vara glad men tänk lite att det finns fler, det är allt jag menar =)
    Fast då måste jag ju kunna räkna mig som "ännu värre", eftersom vi inte lyckats bli gravida på 4år. Vi började försöka när dottern var ca 6 månader och kämpar ännu. Jag har dock inga problem med att vara glad för andra som väntar, just för jag vet hur glad jag själv skulle bli. Samtidigt som jag också kan ha dagar då jag är jätteledsen över det och helst av allt bara vill glömma allt som har med graviditet att göra.
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    Skumboll skrev 2011-06-23 13:01:45 följande:
    Jag tror man måste tänka så för att över huvud taget orka med vardagen ibland, men jag säger som du, jag skulle inte för allt i världen byta bort det. Allt detta ger ju en annan syn på livet och ta vara på det man har. Jag tror också att man rent känslomässigt skulle klara det bättre om det händer igen, man är förberedd och vet vad som väntar. 

    Usch nej, havandeskapsförgiftning var inte roligt. Fick inte träffa sonen första dagarna heller eftersom det kunde stressa upp mig. Det kändes tungt! Skönt att du slapp det, kan ju gå riktigt illa!
    Kom hon spontant ett par veckor tidigt eller satte man igång det?

    Ja, att inte veta exakt vad det är gnager i en ibland. Men vi har så mycket annat att fokusera på, autismen är tidskrävande, och vi har någonstans accepterat att det är som det är trots att han i vissa perioder ligger som ett kolli och kräks blod och galla. Konstigt nog blir ju allt en vardag.
    Han började kräkas när han var 4 dagar och det bara sprutade ur mun och näsa och så höll det på de första 2,5 åren. Sedan glesades det ut och numera kommer det i anfall som man kan likna vid långa svåra migränanfall. Han fick sond i näsan när han var 9 månader och i juni förra sommaren fick han knappen på magen. Innan han fick sonden så var det ett h-vete, han visade aldrig hunger och lyckades vi få i honom mat kräktes han bara upp det ändå. 

    Visst är det så, det är inte lätt att få ihop det ekonomiskt. Jag har gett upp min karriär helt, inser att jag aldrig kommer kunna ha ett riktigt jobb igen. Har ett eget företag vid sidan av men det är ju inget jag kan leva på. Jag har nu varit hemma i nästan 5 år (sen graviditeten) nu, tack och lov har gubben hyfsat bra betalt. Sonen går visserligen några timmar på dagis men den tiden går ju åt att administrera honom, haha. Jag trodde nog att sveriges skyddsnät fungerade bättre än såhär faktiskt, det enda vi kan få är vårdbidrag men hur många är det som kan leva på det egentligen? Förstår inte att det inte är ordnat på ett bättre vis. 

    Hur är det med dottern idag? Klassas hon som frisk? Går hon på dagis? Har hon hängt med i utveckling trots hjärtfelet?
    Ja, jag kunde inte hålla med mer faktiskt :)

    Oj, nej vad jobbigt att inte ens få träffa honom. Blev ni kvar på sjukhuset länge efter förlossningen? 
    Vi fick ju vara med vår dotter på neo, men vi fick ju inte sova med henne och sådant den första veckan, även om vi fanns på sjukhuset iaf. Sen när vi trodde att hon skulle få följa med hem, så behöve hon sola och det var tungt, att åka hem utan henne. Nåja, vi fick ju iaf hem henne efter ca 1,5 vecka och det var fantastiskt :) Hon kom spontant ett par veckor tidigt. Jag säger alltid att hon är tidigt född, inte för tidigt. Hon föddes i v.36 +1 om jag inte minns helt fel, så det var ju som rätt lugnt ändå. Jag personligen tror att det var för att hennes hjärtfel skulle hinna upptäckas i tid, för när hon egentligen var beräknad, då gick hon igenom sin första hjärtop.

    Mm det är klart, som du säger, att det mesta blir ju tillslut vardag. Tvivlar inte ens sekund på att ni verkligen har det ni gör. Vad jobbigt det låter för er son också!, hua. Kan dock tänka mig att det skönt att han fått en knapp nu iaf, för de där sonderna i näsan är ju verkligen ingen höjdare. Vår dotter har haft det i perioder till och från. Men det låter ju jätteknepigt att de inte vet vad kräkningarna beror på. Det verkar ju dock som att de blivit lite "bättre" ändå, för att de inte kommer lika ofta iaf.

    Okej, ja, det måste ju vara skönt. Min sambo har en skitlön haha Men vi har lärt oss leva på den inkomsten + vårdbidraget. Tur att man har det iaf, för annars hade det varit omöjligt för oss. Det är ju så knasigt, för hon har varit för sjuk för att vara på dagis, men alldeles för frisk för att jag skulle kunna gå som personlig assistent åt henne. Det resulterar ju i att man tvingas gå hemma utan inkomst, för man kan ju inte välja bort familjen och barnet. Det måste ju vara jätteskönt för honom att kunna vara på dagis, även om det bara är ett par timmar :)

    Vår dotter klassas nu som "frisk i sitt hjärtfel för stunden". Med det menas att just nu mår hon så bra som hon kan må, i väntan på ytterligare operationer. Hon kommer behöva fortsätta med det under hela livet i stort sett. Det blir ju lite mer val när hon blir äldre sedan, i tonåren och sådär. Då kan man börja använda sig av mer långsikta lösningar. Hon har nu gjort en hel termin på dagis, men hon kan bara gå max 75%, helst 50% på dagis. Vi ska i slutet av sommaren träffa sjukgymast och psykolog som ska följa upp hennes utveckling. Vi har ju dessutom hjälp av specialpedagog på dagis nu när de bara är ett år kvar till förskoleklass, vilket jag oroar mig för :P
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape
    SnartFruSir - Jag tycker tärnklänningen ser väldigt fin ut faktiskt :) Hoppas nu att de passar också ja, då blir nog det där jättebra :) Huvudsaken är ju att du och dina tärnor är nöjda!
    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape

    Klänningen är i Sverige
    Löshår är beställt
    Buketterna är betalda

    Vad ska man ta tag i härnäst....


    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape

    Fick min efterlängtade TREDJE klänning idag. Passar inte alls. Bad om snörning, dubbel och trippelkollade med säljaren så jag skulle få det. Icket, den kom idag, med dragkedja.

    Jag har ingen klänning till bröllopet. Jättekul.


    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape

    De ska skicka en ny klänning, som är rätt och jag ska ha den inom två veckor har de lovat. Jag får dessutom behålla denna som blev fel. Kommer det ingen ny klänning eller om den också är fel, så kommer jag gulla med min "mormor" och se ifall hon kan fixa snörning på denna klänningen.

    Tycker dock att det inte är mer än rätt att de fixar till sitt misstag.


    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
  • Pinkgrape

    Mina buketter kom idag! :D Jag tycker de är jättefina, helt underbara.

    En tanke bara.. rosor, om man skulle fylla ut mellan fjädrarna med lite rosor. Tror ni man kan lämna buketterna som de är till en florist och be dom fylla ut med lite rosa rosor?

    Egentligen skulle jag vilja ha tygblommor, så att de också håller sig, men vart hittar man fina såna?


    augustibrud.bloggplatsen.se, lösenord när det behövs: Pinkgrape
Svar på tråden Augusti 2011 - del 2