Välkomna till Tivoli Empatia!
Ville titta in snabbt och säga hej efter en tid frånvaro.
Jag fick en son den 8 okt kl 15:10
Han vägde 3885g och var 53 lång.
Hoppas ni har det bra här i höst rusket iaf.
kram från mig
Inlägg från: kikki kikki
|
-
-
jag hade det tufft veckorna innan då jag fått gbs och havandeskapsförgiftning och mina njurar och lever strulade.
dom gjorde 3 svepningar och den 8 okt gick vattnet kl 6 på morgonen men jag fick inga värkar. jag fick åka in och dom gav mig dropp.
dom gav mig pensilin och sen dropp kl 14:00 och 14:30 kom värkarna igång
...jag bad om lustgas 14:45 men dom nekade mig det....jag hade så ont men jag fick ingen lustgas.....15:00 så hämtade dom slangarna till lustgasen under protest och då kom min första krystvärk och jag fick lustgas och krystade en gång till och min son kom 15:10....efteråt så hör jag mig skrika och jag hade så jäkla ont.....antagligen fick min kropp en chock av att det gick så fort.....det var så hemskt och jag har så svårt att hantera att dom nekade mig smärtlindring....jag är ju ingen förstföderska direkt.
varje gång jag tittade upp så stod barnmorskan vid datan och skrev och sket i mig.
Efteråt när jag frågade varför jag inte fick lustgas så sa hon att det brukar ju inte gå så här fort och att hon trodde att det var timmar kvar tills jag skulle få.
Ändå hade jag berättat att mina 2 sista barn kom inom en timma.
Nu har jag släpp det lite men jag hade sett fram imot förlossningen eftersom det var min sista....men minns dom sista 45 min som om det var 4 timmar lång tortyr.....jag hade värkar som inte ens hade mellanrum utan höll i konstant.
jag är iaf glad att allt gick bra
jag fick läsa mig till efteråt att han hade haft navelsträngen 2 varv runt halsen och tycker väl att dom kunde ha sagt det till oss på förlossningen -
Tack PB och september......inga kul minnen men en underbar son.....,så jag är lycklig.......sitter och tittar på han halva nätterna när jag borde sova....ler
-
Klockarbol skrev 2010-10-28 01:46:20 följande:Nu har jag försökt låta bli att gnälla här i tråden ända sedan jag kom hem men får konstatera att jag misslyckas med den ambitionen Hoppa över om ni så önskar!Min dag började med att personalparkering var full med bilar från arbetsplatsen brevid (vår P-automat är billigare än deras) och jag får parkera på andra sidan kyrkogården och gå tillbaka. Att gå är jag ju inte så himla duktig på längre för det gör så förtvivlat ont så jag var lite upprörd över att "vår" parkering alltid är full när jag väl hade linkat in på jobbet.Kollegan i holken brevid hälsar godmorgon och så svär vi en stund över parkeringssituationen.Sedan frågar kollegan hur det är när hon ser att jag haltar. Jag svarar självklart att jag har ont för att jag behövt gå för långt.Det är nu det blir lite absurt - kollegan (som har en svårt sjuk man hemma) börjar storgråta och klagar högljutt över att hon 'minsann inte orkar lyssna på sjukdomsprat hela tiden för hon har minsann sjukdom omkring sig hela tiden hemma och man ska prata om roliga saker' osv. Varvat i denna utläggning förekommer små utrop i stil med 'förlåt mig' och 'du ska inte ta illa vid dig men jag orkar inte lyssna' och liknande.Jag ber om ursäkt för jag kom inte på något bättre att säga och går och hämtar en kopp kaffe. Detta tar mig några minuter eftersom det är trappor inblandade.När jag kommer tillbaka så undrar kollegan om jag har anmält mig till en tillställning med frigörande dans som ordnas i vår organisation framöver.Jag svara att nej, det har jag inte gjort - och får då frågan VARFÖR jag inte ska gå...Eh, jag kan inte dansa längre...?Varpå det börjar stortjutas igen!!!! Så idag har jag vid två tillfällen fått höra vilken j-a usel människa jag är som "bara pratar om att jag är sjuk" och som "haltar runt för att alla ska tycka synd om mig" och dessutom så finns det "massor med människor som har det såååå mycket värre än vad jag har det". Och ett antal variationer på temat.Jag är arg, sårad, ledsen och uppgiven. Och dessutom känner jag mig så förtvivlat korkad för jag fattar jävlar i min lilla låda inte???A. Jag är inte sjuk - jag har ont! För mig finns det en grundläggande skillnad där.B. Jag vet att det finns en massa människor som har det värre än mig - tyvärr leder inte den insikten till att jag har mindre ont... På sin höjd att jag kan känna en innerlig tacksamhet för det jag har sluppit uppleva.C. Det sista jag gör är att "halta runt för att folk ska tycka synd om mig"... (Hur kan någon bara med att beskylla mig för att fejka???)D. Varför frågar hon när hon inte vill höra svaret??? Jag är inte intresserad av att leka lekar där jag ska gissa mig till vad jag förväntas svara på en fråga. Dessutom har jag ingen anledning att ljuga...Så här sitter jag, lätt illamående av för mycket choklad, tårar och ilska, och har ingen aning om hur jag ska handskas med min morgondag.Tror ni det blir det bra om jag sätter mig vid skrivbordet, sitter still och håller käft?Förlåt min uppsatsliknande gallaKan inte låta bli att le åt hur dum kollega du har....håller med dig helt att om hon inte vill höra svaret ska hon banne mig inte fråga.
Om jag var dig skulle jag fråga henne om hon kan hantera ett ärligt svar nästa gång hon frågar....fast om hon är så dum och frågar igen så dra ihop någe skitdumt....typ att du haltar för du har vunnit 2 milljoner.
Det var som när jag kom till förlossningen när jag skulle få min tös.....kommer in och en BM kommer och möter upp oss och hon frågar..."och vart har du ont då".....ont som jag hade så blev jag skitarg och fräste...."i foten fattar du väl"
jag hoppas du får en bättre dag idag -
hej igen....tittar in en snabbis....mycket har hänt sen sist.....jag fick min eddie i oktober och nu visar det sig att han inte tål potatis ,ägg och jordnötter...men fler prover ska tas för han har varande sår över hela kroppen....
och min stora son har fått diagnosen ADHD och går nu på medicin som gör att han blir en helt annan pojk....saker funkar för han nu...ler.....jag brukar läsa här ibland men har så mycket att göra så jag hinner inte skriva och svara.
ska gifta mig om 5 veckor.
kram på er alla