Välkomna till Tivoli Empatia!

AM, sketabra trådstart! (som om jag väntat mig annat då...nä!)

September, VIDRIGT med migrän! Jag är fortfarande helt trött och mosig av både den "vanliga" sprayhuvudvärken och de två migränanfall jag hunnit ha de senaste veckorna.
IBLAND hjälper det mig att ta en rejäl balja kaffe ihop med mina vanliga Panodil. jag har lätt att få magkatarr efter min nattjobbstid, så jag ska undvika allt som innehåller det som Ipren och treo gör.

Underbara berättelser om småpojkarna! Både Ru och Lillkillen.

Snorkis, men jiiiiiiiises! Har hon inte hört av sig och bett om ursäkt, kvinnan? Eller har hon bara stilla lagt sig ner och dött skamdöden? Varning för grodor borde hon vara skyltad med.

Snigel, Schysst kula!

Tinga, vad fint det kommer att bli i Piff&Puff-rummen! Och vilket snyggt finger du har!

Min dator har legat nere sedan i går eftermiddag så nu får jag försöka komma ikapp här innan man blir ohjälpligt efter....

...å andra sidan så har min mamma varit här med sin blivande sambo och presenterat honom, så jag har inte haft tid att hänga här ändå. Handbollsmatch har vi avverkat på fm och nu har jag fullgjort min uppgift som tvättansvarig för alla matchkläderna också.

i pannan brinner det som saaatan så det är nöjda miner i Casa Passion.
Vi har käkat höstig köttgryta och extra lyckad äppelpaj till middag.

EA, jag säger det här med; jättetråkig med mormor! Och kom igen nu, nu försöker vi hålla modet uppe här du och jag. Tredje gången gillt!
Själv är jag minst lika nervös denna gången att de imorgon ska säga att de inte ser några folliklar alls på VUL. Snacka om snöpligt!

Det var mer jag tänkte, men ack så kort det hängde kvar i huvudet då...

Tinga och ni andra: ta genast och kolla in andra tråden! Panzerfaust har lagt upp en film på Youtube när lilla Elise badar sitt första bad och föräldrarna är överlyckligaöver att hon gastar arg som ett bi!

Nä, jag måste ta och lägga mig, för imorgon är det tidig morgon för att hinna till VUL.
Whis me luck och må där finnas sisådär 10-15 folliklar.

Min son hade förövrigt lite tankar ikväll vd nattningen:

"Mamma, du vet ju att jag brukar säga att jag vill ha en bror. Fast nu vet jag inte om det spelar så stor roll längre. Jag menar, om det kommer ett barn till så är ju det bra, men annars märks det nog inte så mycket. Jag skulle nog inte tänka på det. Man får tänka positivt-man slipper lyssna på skriket och ingen tar ens grejer"

Livvsvisdom i liten förpackning.

Nu har jag kört fram och tillbaka till Kalmar.
Bara för att få veta att det -än så länge-bara finns tre stackars folliklar. En på ena sidan och en på andra.
"Oj då det här var ju snålt" som gyn sa.



Så nu har jag

*sagt ett käckt "jamen du sa att det alltså kan dra igång lite senare ibland och att det inte är kört, så då är det ju inten idé att deppa ihop"

*Gått till bageriet bredvid mottagningen och köpt tröstfika

*åkt hem med en bedövad känsla men bestämd över att inte gråta.

*ringt sambon-och storgråtit. (vem fan trodde jag att jag skulle lura?)

Ja, och så måste jag ju prata med er såklart.

Det är ju så att de kan ändra dosen av Menopuret och hon skulle ringa CvL redan idag, förutom att de får mitt blodprov på posten imorgon. Jag skulle bli väldigt förvånad ifall de inte ringer tillbaka idag och meddelar att jag ska gå upp på maxdos.

Sedan får jag alltid mina frågor i skallen när jag redan gått därifrån. Kanske för att allt går så fort där. det är liksom aldrig "ja, är det nu någor du undrar?" utan "jaha, då hör vi av oss med hur det blir"
Så nu undrar jag om man tex kan få spruta fler dagar än tio och dra ut på det, eller om man får nöja sig med den ynka skörd man får. Inte kom jag mig för att fråga om och isåfall när jag ska komma tillbaka på nytt VUL. Det måste jag ju rimligen antar jag.

Och jag vet jag vet jag veeeet att "det räcker med ett guldägg" men jag vet också att de ju vill ha fram ett tiotal-inte tre-och att mina nio folliklar sist bara blev två embryon som dög till slut. Så det känns inte så kul just nu.

Tack för kramar och omtanke hörni!

Jag är ju i ett läge där jag faktiskt inte kan göra nånting alls själv för att påverka det som ska hända, så jag gör väl bäst i att försöka låta bli att deppa och istället hoppas att det kan ordna till sig. Men det är en långdragen nervpärs det här.

Koko, kul att se dig!

Tinga, 15 är nog lågt räknat på oss själva, det verkar vara rätt många som "bara läser" även av de som brukar hänga här just nu. Minst 26-27 st är vi som jag kommer på bara sådär. och sedan kan du nog lägga till sisådär nästan hela granntråden också.   

Jag producerar gärna en flicka och ärver alla kläder du har! Jag har namn och allt, det är bara själva flickan som fattas!

Snigel förresten, jaså så du fick spruta 12 dgr båda gångerna?

Jag satt här och sa till sambon att det är så jädra frustrerande det här, för allt annat man gör brukar liksom vara att ju fler ggr man gjort det, desto säkrare blir man på sin sak. I det här racet så är det istället så att det finns så många Om Ifall och individuella Kanske att man ta mig tusan blir SÄMRE på att veta vad som gäller-eftersom inget egentligen verkligen gäller och inget är hugget i sten.

Kroppen kör sitt eget spel med en och det end man kan göra är att färsöka hänga med. Under tiden tar man en huvudvärkstablett och önskar det fannsen dito för själen och sinnesfriden.

Jag märker också att jag bär på en idiotisk känsla att på något vis vilja kunna "leverera" till min sambo, så att vi får valuta för alla pengar vi plöjer ner i det här. Och att jag innerst inne någonstans är rädd att en dag få i ansiktet "fattar du vilken bra ekonomi vi skulle haft ifall du inte envisats med det här och jag ville egentligen aldrig"
HELT knäppt, och det har min smabo nogsamt-och ganska upprört förklarat för mig, men sådana tankar och känslor väller upp i mig rätt som det är.

Klockis, nä, men jag har ringt apoteket så de tar hem mer Menopur som jag fått utskrivet redan för säkerhets skull. De har haft lunchstängt på kliniken nu, så jag tror nog att de själva ringer mig eftersom jag utgår från att de kommer att höja upp min dos. Så då kan jag fråga då.