Välkomna till Tivoli Empatia!

Snorkis: Meeeeen, hur kunde hon med... Shit happens är vad jag sa när maken la mobilen på biltaket och körde iväg. Inte direkt något man säger till någon som förlorat ett barn. Det är inte ens en giltig ursäkt om hon var stupfull när hon sa det...

Tinga: Fiiiint bling! Är också sugen på fler ringar, men jag tror inte det gör sig så bra med fler ringar på vänstra ringfingret men jag tänkte att man kunde blinga till litet på andra fingret, där är ju bara min oblingiga ingenjörsring nu...

Fru E: Tråkigt med din mormor... Vi har också haft dödsfall här, makens morfar dog igår. Efter längre tids sjukdom, så det var inte alls oväntat.

Håller tummarna stenhårt för att ruvningen ska gå bra (Alldeles oavsett din känsla så kan ju inte litet tumhållning skada...)

AM: Suverän trådstart, fick också en liten tår i ögat av att läsa den

Kängu: Fint skrivet om Ru

Och på egofronten så har jag grejat vid huset idag igen, gick mycket bättre med pappa idag, möjligtvis för att jag höll honom på gott humör genom att bl.a. göra rent hans skruvdragarboxar som var fulla med sågspån och skruvar...? Vi hann så långt vi kan komma just nu, och fick även upp diskbänken i tvättstugan.

September: Jag har provat litet rena migränmediciner, men det som har bäst effekt är Magnecyl brustabletter med koffein. Nu verkar magnecyl ha försvunnit ur sortimentet, men Bamyl brus med koffein är samma sak, sa apotekspersonalen (och hade lika bra effekt, tyckte jag...)

Vet ni, ett rum tar lååång tid att göra även om man inte behöver riva upp någonting... I alla fall i blivande Casa Ore

Är för övrigt väääääldigt glad att maken inte ens kommit på tanken att göra trappa än. Och skullle han få den idén så tänker jag ta den ur honom fortare än kvickt, på ett eller annat sätt. Räcker gott och väl med allt jobb som är med putsen... I början av december ska de fixa badrummet också Så vid årsskiftet så kanske vi förhoppningsvis har både badrum, tvättstuga och kök klart Då ska det väl ändå kunna gå undan med resten bara vi får dit trappan? *Hoppas, hoppas, hoppas*

Lillkillen är nu 11 månader.

Hans hår är ganska ljust, men inte illblont. Det har ännu inte blivit klippt, så luggen får man lägga litet tjusigt på sned och det blir små lockar vid öronen och i nacken - ursött! Han har sju tänder, varav en i risgrynsformat, och en åttonde på väg. Litet lucka mellan framtänderna. Han är väldigt lik sin pappa som barn till utseendet, men det finns också något svårdefinierat drag från mig...

Han älskar att klättra. På oss, upp i soffan, in under vagnen, upp i hyllan eller allra helst från soffan och upp i ett fönster. Där sitter han på fönsterbrädet, kladdar ner fönstret och skrämmer väl livet ur grannarna tvärsöver, men han stormtrivs Han kan både klappa händerna och vinka, men glömmer ibland bort vilket som skulle göras när... Kryper gör han i racerfart, och gå ska han helst göra i samma hastighet, vilket balansen inte tillåter. Han har precis börjat att gå och bara hålla i en av våra händer.

Vid öppna förskolan leker han helst kryprace i den sluttande rampen som finns i lokalen, tillsammans med sina kompisar. Annars så ägnar sig han och en liten tjej vid namn H sig gärna åt att ta varandras grejer.

Han säger 'mamma' stup i kvarten, och 'pappa' när andan faller på Tack, där, titta och hejdå tycker vi oss också urskilja såpass ofta att det nog kan vara medvetet...

Bilar och motorfordon intresserar honom. Fast då ska det vara äkta vara, har man fått åka hjullastare och andra saker med pappa så är det inte så intressant att leka med små traktorer längre. Bada är också en riktig höjdare, när babysimmet startade igen för några veckor sedan hade han ett saligt leende på läpparna när han kom ner i bassängen. 

Han är också väldigt hjälpsam, särskilt när tvätten ska vikas. Han river ner kläderna på golvet, och när hela soffan är tom tar han itu med de nyvikta högarna. Väldigt ihärdig, måste jag säga

På matfronten går det riktigt bra, han äter det mesta. Fast det blir ofta kladdigt för någon gång under matningen brukar han ta skeden från mig och försöka äta själv. Allra bäst är det när man får mat att plocka med, bananbitar, majs eller något liknande.

Halloj i tråden!

PB: Hoppas att den extra menopurdosen sätter fart på follikeltillväxten!!!

Klockarbol: Grattis till makens vik!

Fru E: Jag kände inte heller ett endaste dugg som antydde att jag var gravid förrän efter jag hade plussat... Så jag hoppas fortfarande att det går vägen för er lilla glassbåt!

Kul att se koko och Cicci här!

Härlig berättelse om Oms lilla Mathilda! Och applåd åt Telis som startade detta så man får läsa om alla underbara små barn!!!

Angående FB har jag inte hunnit in dit, men jag måste erkänna att jag inte uppdaterat gruppen, utan jag råkade fippla ihop en helt ny - ovetandes. Trodde att det skulle kunna samla er som en grupp på min sida, så att jag kunde skriva saker bara till er om jag ville... Och sedan upptäckte jag att den postades på min sida, som nyskapad grupp, och då försökte jag ta bort den men hittade inte var...? Jaja, ska försöka titta in och se om den hoppat igång

Jag har haft litet mycket att göra... Har försökt komma ikapp på en tokrörig lägenhet, och helst skaffa mig litet försprång... Dvs förbättra läget. En led i det är att tvinga  maken att leta rätt på skruvarna till extrasängens stomme. Så mycket bättre om vi får upp sängen från golvplan, så vi kan stuva grejer under sängen som nu är utspridda över hela golvet...

Sedan har jag bråkat med pappa också. Förstörde min planerade shoppingdag, eftersom båda mina systrar och min mamma lyckades ringa så jag fick dra hela historien tre gånger... Och började givetvis gråta varje gång. Men som det känns nu så är pappas hjälp i husbygget finito. No more, det är inte värt det. Maken tröstade exemplariskt och lovade att så fort det andra bygget är avklarat så ska den bäste snickaren i den firman få fixa klart sådana saker som pappa annars skulle göra (sånt som det är bra att vara van för att få det snyggt...) Blir dock inte förrän i februari, antagligen men det skiter jag i just nu...

Snorkis: Men usch, vilken jobbig situation... Och helt möjlig att undvika, för dina kollegor. Bra att de skämdes litet!!! Mitt hjärta blöder när jag läser om att ditt gigantiska känslomässiga sår inte ens kan få läka i fred, utan folk envisas med att rota runt i såret jämt och ständigt och totalt i onödan...

Tack för pappasympatier Jag har pratat litet mer med honom, och han fattar att han överreagerade, och han verkar ha uttryckt sig väldigt klumpigt och vill gärna göra klart åtminstonde köket. Så jag kanske låter honom göra det... Eventuellt... Har inte bestämt mig än. Å ena sidan är det en väldigt stark markering att säga att han inte får hjälpa till med något som han de facto kan mycket bättre än oss. Å andra sidan orkar jag verkligen inte med mer drama...

Kikki: Usch för BM som tror de vet bättre än den blivande mamman (särskilt när du varit med om förlossning förut!). Men stort GRATTIS till lille sonen. Och skönt att navelsträngen runt halsen inte blev ett problem...

AM: Heja dig i kampen mot Yasuragi. Låter betryggande med en plan B, nästan så jag vill att du ska använda den så jag får reda på vad det är

Pappa-problemet (som är klart värst nu, eftersom han känner sig negligerad och därmed sårad i sin yrkesstolthet, som han värderar väldigt högt...) verkar lösa sig. Och på något sätt så tror jag ändå att han skärper sig litet för att jag nu satte ner foten. Om inte annat var det skönt för mig!

Skulle tröstshoppa idag, men helt hux flux så funkade inte den tvättmaskinen jag valt längre (hoppsan, det går visst upp ett avlopp där som måste få plats bakom maskinen - nackdelen med att ha bråttom att få klar husgrunden...) så jag fick ägna en stor del av shoppingtiden åt att leta efter sådan. Så jag hann bara in i en butik, och  de hade ingen jacka jag ville ha. Och den skobutiken jag hann besöka hade inga snygga stövlar. Så jag kom hem med en bilbarnstol och inte mycket mer...

Väntar på nästa inlägg, PB

Piggelin: Usch, låter otäckt med så mycket självmord runt omkring...

Ost och vin-provning låter väldigt trevligt, synd att jag inte lär få in det i almanackan på ett bra tag framöver... Kanske får börja leta någon lämplig kurs i Sthlms-trakten, så jag får anledning att vistas där ett tag

Klockarbol: Tycker inte du ska ta åt dig av vad din kollega säger, hon verkar vara oerhört labil och väldigt orättvis mot dig. Finns väl ingen vuxen människa som haltar i onödan för att försöka få sympatier? 

Också nyfiken på hur det går för Snaily Fast hon har väl en liten bit att åka också?

PB: Usch vad jobbigt...

Och nu kanske jag trampar i klaveret, men går det att "avbryta" försöket? Förutsatt att ni vill det, alltså... Det verkar ju som att menopur inte är någon succé för dig, och med huvudvärken och allt så kanske det bara känns toköverdrivet jobbigt att dra upp till CVL och allt... 

Men på plussidan så har jag hört att man kan ha lättare att bli gravid om kroppen inte är helt 100% på topp, eftersom den då har fullt upp med allt annat och kommer det då ett befruktat ägg och fäster så hinner kroppen med att ev. stöta ut det, utan det får hänga med...

Med det ville jag nog bara försöka peppa litet, för jag kan tänka mig att en ivf är tillräckligt jobbig mentalt även om man inte har huvudvärk, sömnbrist och allt annat... Så någonstans måste man ju få plats med litet positiva känslor kring det hela, för att det ska kännas värt det.

KRAMAR OM!!!

Åååh, såg Aletas tips på brunchställe.

Vilka datum var det som diskuterades? Man kanske skulle hänga på...?

Tittar in och vinkar, och konstaterar att jag inte hinner läsa ikapp. Är på jobbet, och väntar på att min vikarie ska dyka upp.

Han är för övrigt ruskigt effektiv, jag får nästan ångest!!! (Har dessutom sjutusen gånger bättre ordning på skrivbordet än vad jag hade...)