Välkomna till Tivoli Empatia!
Här kommer en smygläsare in i tråden. Jag har varit med er mer eller mindre ända från början då jag också gifte mig sommaren 2006. Bor i södra delen av landet med min man och våra tre barn, två tjejer som är sju och en kille som är tre. Skostorlek 36 och all choklad är god.
Jag har inte så mycket tid att kommentera och hänga här då familj och jobb tar mycket tid, men ni är verkligen ett helt underbart gäng.
En av anledningarna till att jag outar mig är Muggles tvillingbesked och att jag har en genomgången tvillinggraviditet bakom mig. I vecka 18, på RUL, fick min man och jag veta att vi väntade tvillingar. Det var barnmorskans tredje (!) konstaterade tvillingraviditet den dagen. Känslor som dök upp var chock och rädsla, men efter det glädje. Många tankar givetvis. Det var dessutom lite oroligt eftersom skiljeväggen mellan fostren var tunn, vilket tydde på enäggstvillingar och betecknades därmed som en riskgraviditet. Vi fick på på kontroll på specialistmödravården var fjärde vecka för att kolla tillväxten hos fostrena. Allt var dock bra hela graviditeten. Jag mådde br aoch barnen mådde bra. De behagade inte komma ut förrän vecka 39 då läkaren var så snäll och gjorde en hinnsvepning vid den sista UL-kontrollen. Tjejerna vägde då 2960gr resp 3070 gr och var 48 cm långa. De föddes genom vaginal förlossning. Vi införde rutiner från början (samma mat och sovtider) vilket fungerade bra för oss. Tjejerna är idag, som sagt 7 år och har börjat första klass. Tiden går fort!
Jag måste ju medge att man blir tyngre i kroppen vid en tvillinggraviditet jämfört med en enlingsgraviditet. Med tjejerna var jag sjukskriven de sista åtta veckorna, de fyra första på halvtid och de sista fyra på heltid. Vad jag vill ha sagt är att varje graviditet är unik, enlings- eller flerbörds. Jag hade en mycket lätt och okomplicerad tvillinggraviditet och likaså med min enling. Jag tror att jag har läst någonstans att om kroppen har varit gravid en gång så "vet den hur den ska gör nästa gång". Du hade väl en ganska lätt graviditet med Moa, Muggles? Jag tror att den här graviditeten kommer att gå bra (säger hon som var inställd på det värsta i ungefär tjugo veckor, men allt blev mycket bättre än vad jag trodde). Tänk också på att Moa är såpass stor att hon kommer att förstå när du behöver ägna tid åt de nya barnen. Jag har ju ungefär samma åldersskillnad som du mellan mina barn.
Hm, det blev ett mycket långt intro-inlägg. Det är bara att scrolla! Lycka till PB och EA ! Här har hållts tummar för er genom alla era försök!