Välkomna till Tivoli Empatia!

09.18 ringde Maria från CvL, "för hon ville ringa så fort som möjligt"

Jag sov, men flög såklart upp tvärvaken.

Ett av de två äggen är befruktat och imorgon får vi veta ifall det klarat sig vidare till delning.

Det är givetvis helt outhärdligt att bara ha detta enda att hoppas på, så jag slår inte volter direkt, som jag tror ni fattar. Däremot är det ju inte idag som är dagen då det blev tvärkört. Alltså har vi nu under ett dygn hälften av det vi hade går att hoppas på, och massor av tid att vänta.

Man blir glad och ledsen, livrädd, förhoppningsfull och allt annat på känsloskalan samtidigt. Slängs mellan rationella och cyniska tankar, snuddar vid drömcenariotankar och fylls utöver det av alla sorts tankar som ryms mellan hopp och förtvivlan.

Men nu vet vi det vi vet nu.
Imorgon vet vi resten.

Nu ska vi åka in till stan. Vi ska kika lite i affärer innan vi sedan ska gå på bio och efteråt på italiensk restaurang. Vår son har ju höstlov och är med oss på resan, och något mysigt är ju han också värd att få i livet även när hans mamma håller på att vänta sönder sig. Förresten tycker jag vi två vuxna är värda lite god mat vi med. Och jag tänker ta ett glas vin till maten ocså, så det så. Ägget är ju i skålen, och det bara kan inte vara döden för miljön i livmodern med ett litet glas vin. Sambon kan få dricka upp halva, men smaka tänker jag.

*proppmätt*

Åh vad less jag blev nu!
Vi brukar kolla på Robinson i den här familjen. Jag VET att det inte är någon kvalitetsTV precis, men det är lite lagom för oss och ett program även sonen kan vara med och se.
Nu hade vi planerat att åka hem från restaurangen lagom för att se det och så skulle vi vips ha fördrivit stor del av dagen.
Vad händer då? Jo de håller på med någon jäkla installation i hela stan, så TV:n funkar inte öht. Myrornas krig, noll kontakt och inget att göra åt. BLÄ!

-Jag har inte så stor tolerans för motgångar just nu märker jag.
Jag märkte det ännu tydligare när jag skulle pröva en blus i en butik idag, had tagit deras största storlek och öht inte kunde knäppa den. då höll jag på att börja gråta eler snarare få  ett utbrott.
"ja vissa modeller är hemskt små i storlekarna" sa den snälla expediten.
"Ja eller så borde vissa feta kunder gå och ta livet av sig" sa jag. Och lade snabbt till:"Jag har inte min mest stabila dag och jag tror jag ska gå ett varv och andas och sedan återkomma när jag lugnat ner mig"

Porchez, var rädd om dig! Hoppas du snart kommer tillbaka!

Piggelin,har du tagit dig någon bakelse?

EA, GRATTIS min vän!

Jag är just nu så fruktansvärt nervös själv att jag inte reagerar vare sig med tårar eller illtjut, jag är lite avtrubbad märker jag. Men du vet att jag menar GRATTIS ur djupet av mitt hjärta. KRAM!!!

Ingen har ringt från CvL.

Och jag inser att jag var så skärrad igår när jag pratade med dem, att jag inte kommer ihåg ifall de sa att de ringer oavsett besked, eller ifall de bara ringer om det sket sig. Så jag håller på att gå åt här.

Är ni säkra? Att de inte ringde menar jag? Hur dags var det de inte ringde då?

Fy fan!

Och nu kom svärmor och undrade "ja, äter ni middag här ikväll då för jag behöver ju veta någorlunda" Ja vi vill också veta, men inte fan är det middagen vi tänker på!!!

Och sambons kompisar undrar om vi kommer på 40-årsmiddag ikväll.
Vi vet inte, men vi har beställt vårt bidragfrån stans finkonditori.

Och sambon har åkt till samma kompis och lämnar sonen där-för deras son ville leka med honom.
Alltså sitter jag ensam, bortsett från svåronen och sambons morbror(som ingår i den här familjen som ngn slags bons-svärfar.

Vi har tid kl 14 btw.

Jag vågar inte ringa!

Lappis, jag är så störd att när sambons telefon ringde så tänkte jag "jaha, nu är det honom de ringer för att de inte vill höra när jag klappar ihop" Fast de inte ens har hans nummer.

Fy  vad seg med en sådan dyng-förkylning som du åkt på nu förresten! Jag vet precis hur du mår, för mina blir tyvärr sådär väldigt ofta. Och när folk lite nedlåtande påpekar att "vaffan, lite förklylda är vi väl alla så här års, men man jobbar ju ändå" så knns det inte så roligt när man själv är helt sänkt.

LOVA att du aldrig mer tränar med virus i kroppen! Det är faktiskt ganska farligt.