Så bra att du får en kopia 
Min första skärmdump innehöll ditt inlägg men jag kastade det just för att det var självutlämnande så jag ville inte klistra in det i en helt annan tråd *här skulle jag ha gjort en sån där fin pussmun om jag hade vetat hur man gör, men du förstår vad jag menar iaf)
Tack Blomman 
Jag trodde det skulle bli en smily som lipade 
I dag åker jag kana i bitterhetens rutchelkana. Det är inte lika roligt som att åka vanliga rutchelkanor...
Snigel - hoho?
Undrar så hur du har det med allt och saknar dig i tråden!
Kram till dig och lilla familjen
En av de egenskaper hos den här tråden som jag aldrig upphör att förvånas över är kombinationen av emati och vetgirighet - ett genuint intresse av att försöka förstå (så långt det nu är möjligt).
Visst har jag reagerat negativt i någon sekund på en del av de råd, tips och förslag som ges i tråden till någon. MEN, här ligger betoningen på just "i någon sekund". Det är, för mig, samma slags mekanism som gör att det kan spänna i brösten åratal efter att man själv slutat amma när man hör bebisar som skriker på ett visst sätt.
Som Oms skriver - kroppen minns.
Min kropp och själ minns mycket tydligt alla gånger då någon har förminskat min sorg eller mitt mående genom att leverera klämkäcka uppmaningar. Allt från att jag "ska rycka upp mig" när jag står i djup depression och knappt kan andas till att "det syns inte att du har ont" när jag hade voltat med bilen och slagit sönder min axel...
Och det är de minnena jag reagerar med. Betingade reflexer styrda av min ryggsäck.
Den stora och ovana skillnaden för mig här i tråden är att det finns en tanke och ett känslomässigt stöd i de råd, tips och förmaningar som ges här.
Självklart finns risken att kläcka ur sig nåt som blir mindre bra - text utan ögonkontakt och mimik kan bli trubbigt ibland.
Men genom allt finns en klart lysande tråd. (oavsiktligt vitsig men inte desto mindre kul)
Jag har inget ord för den lysande tråden men för mig är den skillnaden mellan kämslan av att bli trampad på tårna/sårad och en känsla av genuin omtanke.
En mycket viktig och stor skillnad.
Tack.
Oms - när är det ni åker?
Jag må bo en bit bort men mamsen bor i söderförort och förtillfället vistas såväl döttrarna som en av våra resväskor där. En mjuk men kopiösa mängder dragkedjor och fack. Vad den väger vet jag inte men kan kolla?
Vill du så går det säkert att rodda ihop nåt för den väskan får ni gärna låna.
Oms - det går nog att lösa på något sätt. Äldsta dottern tar tåg hem för galej på nyår och yngsta kommer hämtas med bil (nu har jag ju en bil jag både kan och törs köra!) innan skolan börjar så resväskan kan vi undvara.
Jag ringer och ber äldsta väga väskan i morgon så råddar vi det därifrån.
Sen är det ju inte så ruskigt långt till Sthlm härifrån så avhämtandet när ni kommit hem löser sig också, jag hälsar ju iaf på mamma regelbundet.
Jamen råkade jag nu för en sekund snudda vid tanken att jag faktiskt har en bil jag kan och törs köra och i samband med det känna ett litet uns glädje?
Må vara att bilen är framhjulsdriven och det har jag aldrig kört förut - jag är van vid bakhjulsdrivna fullsize amerikanare som med glädje går med rumpan först om det skulle släppa i halkan och en sån sladd vet jag att jag kan häva - blev lite förvånad när det släppte och bilen gick rakt fram men det är väl en vanesak antar jag.
Regpappren kom i dag och av en händelse så tittade jag en extra gång på det bifogade meddelandet.
"Kontrollbesiktning ska ske senast december 2010. Beställ tid hos ett besiktningsorgan"
Jomen tjena... Det är liksom I MORGON kvar då...
Så nu ska jag gå upp strax efter 5 i morgon bitti för att skjutsa in skitskaftet som "glömde" att tala om att bilen skulle besiktigas (men han bet ihop om eventuellt gnäll över att han inte kan använda datorn och boka tid över internet...) till hans jobb 3,5 mil åt ena hållet.
Sen ska jag åka hem igen och hinner då dricka kaffe och ta ut den kvarvarande hunden innan det är dags att åka 4,5 mil ÅT ANDRA HÅLLET för det var enda stället i närheten som hade en tid i morgon...
Jag börjar tro att jag har tacklat livet fel från början.
Jag brukar beskriva mig själv som optimistisk pessimist typ - "Allt känns mycket bättre nu när jag har givit upp"
Men jag ska nog gå på den linjen som PB beskrev tidigare...
Om jag utgår ifrån att det går åt helvete i alla fall så behöver jag ju trots allt inte bli vare sig besviken eller stressad.
*Ändrar sig återigen om nattens sovande och ger upp sådan fåfänga*
PB - när du hittar stället där man beställer naivitetens oskuld åter, håller du en plats i kön till mig då?
Jag vill också gärna ha marmeladreceptet - nu skiter jag i att det gör ont i händerna, får jag inte lite själslig ro = marmeladkokning, snart så skriker jag.
Varmt välkommen Fjällbruttan - du vet säkert att jag smyger i era kulisser också.
Snorkis - borde man inte få välja sjukhus även för förlossning (i mån av plats då förståss)?
Jag känner intensivt och hetsigt att du om någon ska erbjudas möjligheten till planerat kejsarsnitt och att snygg statistik har j-vligt lite med saken att göra!!!
Jag sattes igång (dropp) med äldsta dottern och det hände inte speciellt mycket särskilt fort här heller. Jag hann trots allt brodera en duk med langett och allt...
Inte heller hade jag några krystvärkar så det blev sugklocka på slutet.
Inte för att jag minns just nåt (däckade när jag fick petidin) men läsa i journalen kunde jag.
Med yngsta så var omständigheterna lite annorlunda. Ffa för att jag hade p-spruta och faktiskt inte alls hade tänkt att föda något mera barn. Jag var i femte-sjätte månaden nånting när det upptäcktes att jag var gravid.
Jag sa omedelbart att jag ville ha snitt och motiverade klart och tydligt varför. Min BM hade jobbat 20 år på förlossning och ansåg att hon egenhändigt skulle omvända mig...
Det hela slutade med katastrof vid ett studiebesök med henne på BB.
Först efter det fick jag veta att Aurora var något annat än ett otäckt vin...
Väl på Aurora konstaterades att jag remitterats dit försent så dom kunde inte hjälpa mig på något annat sätt än att förbereda mig inför snittet.
Visst är det alltid risker med kirurgiska ingrepp men någonstans behövs det faktiskt ibland väljas det minst dåliga.
Stå på dig sötaste Snorkisen - jag står snett bakom och hjälper till både med att hålla dig upprätt och att sparka "snyggstatistikidioter" på knäna om du vill!
Blomman - Ja, hundvalpar är bra för själen. En trevlig ras dessutom men tror att den ska trimmas?
Framförallt finns det något outsägligt underbart med valpmagar, så där sämskskinnsmjukt och luktegott!
Själv lyssnar jag om och om igen på en av min favoritartists vackraste låtar.
Hittar den tyvärr inte med Robban Broberg men väl med nån kör:
">
Här är texten:
Låt mig värma din frusna själ,
blåsa på falnande glöd,
göra trasig längtan hel
innan den lägger sig död.
Ge dig ny inspiration
att leva!
Låt mig bjuda på mig själv
i en snål och frusen värld
vill jag bjuda på mig själv
det är du verkligen värd.
Ge dig ny motivation
att sväva!
Till er från mig.
