Välkomna till Tivoli Empatia!

Stort och varmt Grattis till hela lilla Oupsie-familjen

Apropå "torra" barn och att sluta med blöja så tror även jag att det till del är en mognadsfråga.

Sen misstänker jag att det är fler än jag som har mödrar och äldre släktingar som inte missar ett tillfälle att upplysa om att "Ja du var då blöjfri innan du var året!" och "Ja förr tog man ju det besväret det innebar att få barnen pottränade, i dag ska ju allt göras på dagis" osv i all oändlighet.

Inte konstigt att man känner sig oduglig som förälder egentligen...

Fast sen sa min mamma något för många år sen som gjorde att jag har kunnat ta "potträningsförmaningar" med ro.
Min mamma påpekade helt enkelt skillnaden i kvalitet på blöjorna i dag och det som fanns förr!

Till mig som passerat skräcködla med viss råge så var det ju blöja typ jättebinda och plastsnibb som användes (dessa fanns faktiskt att köpa även när Äldsta var ny för 19 år sen) - passform likamed obekväm och dessutom blev ungarna faktiskt BLÖTA om rumpan.
Klart som fasen att motivationen hos barnet att gå på pottan är högre då!

De fantastiska blöjor som finns nu gör att de småtta oftast slipper elaka såriga blöjeksem för att de faktiskt INTE blir blöta på huden, de är bekvämare för barnen och läcker inte lika ofta = marginellt mindre tvätt men när man som skrutte faktiskt inte känner något direkt obehag av en fullkissad blöja så är det ju också helt ok att göra som någon skrev ovan - pinka en skvätt i blöjan för att slippa gå upp på toa

Så jag tror att man får försöka ta det hela med ro - vilket är lättare sagt än gjort när "tävlingen om bästa A-barnet" är så utbredd som den är :-/

Desutom har bägge mina blivit såväl rumsrena som natt-torra under sommarhalvåret, antar att det är för att det inte är så mycket kläder som ska av när det behöver sincileras!

Nu ska jag ta huvudet under armen och hämta Yngsta på fritids

*vinkar*

Här är ont om framförallt ork men även tiden har varit knapp. 

Säger hej till nya trådisar som jag inte har hälsat på ännu

Smint - många har sagt mycket klokt angående amning redan. Det allra, allra viktigaste är att det är DU som bestämmer oavsett vad som anses vara norm eller PK.

Mina egna erfarenheter från äldsta dottern är mjölkstockningen from hell. Typ blåsvart ut i armhålorna och feber... Fetvadd, varma vetekuddar och lättöl (!) blev den mest effektiva kombon för min del. Så det blev en ganska kortvarig amningsperiod. Sen tog det ytterligare nästan 4 månader av medicinering och lindning för att få stopp på mjölkproduktionen.
Med yngsta gick det bättre men jag känner igen mig mycket väl i det du skriver om måendet.

Snigel - Jag har aldrig vittnat så hur just det praktiskt funkar vet jag inte. Däremot har jag varit målsägade och det var inte så kul alls.
Jag var och besökte tingsrätten innan för att åtminstone känna mig lite trygg i hur det såg ut i byggnaden.
På tingsrätten här i stan finns en underbar "vaktmästare" som tar hand om de som ska in på rättegång och förklarar vad som händer och framför allt är han enastående trygg! Jag håller tummar för att det finns en motsvarande klippa hos er!

Men jag vill vidarebefordra det absolut bästa rådet jag fick innan - Hur man sitter på en stol!!!

Sitt ordentligt på bägge sittbenen och långt in på sitsen, bägge fötterna i golvet och rak i ryggen.

Kan låta tramsigt men gjorde en enorm skillnad. Det som händer är bl.a att din andning får bra stöd och du kan andas med ordentliga andetag. Det gör att din röst bär och blir stadig, du slipper eventuellt "nervositetsvibrato" och bara vetskapen om att man kan svara på frågor utan att rösten darrar eller att man låter anfådd gör att situationen känns lättare att handskas med.
Dessutom hjälpte det mig att slappna av och inte "fara iväg" i obehagskänslor och min väninna som satt på åhörarplats tyckte att jag såg trygg och säker ut - och det var jag verkligen inte - så jagantar att det berodde på kroppshålningen.

Lycka till och jag hoppas att det går att hitta en smidig lösning vad gäller Yngla och det praktiska!

Det är massor mer jag har tänkt på men inte kommer ihåg nu.
Pöss på er alla.

Jag försökte faktiskt  gå och lägga mig för en timme sedan (svimma inte - jag läser sista delen i ruskigt bra serie ) men då tyckte tvättmaskinen att det var en god idé att pöla ut en massa vatten på golvet... Mycket opraktiskt eftersom det kommer en besiktningsman i morgon o ska kolla VA och el för en nytecknad försäkring
Fis för gamla grejer!

Lite snabbt bara - Snorkis - jag fick lära mig att det skulle vara parasoll till liggvagnen. Nu har jag haft det tvivelaktiga nöjet att ha bägge barnen i liggvagnsålder när det har varit idiotvarma somrar och då blir det alldeles för varmt under suffletten!
Varianten med öppningsbar sufflett låter ju strålande
(2002 när yngsta var pytte så var det tokvarmt så länge att vi tillslut monterade komfortkyla i stugan! Alternativet hade varit att bo i svårmors källare...)

Nu dags för dejt med kudde och braiga boken!

Jag försöker läsa allteftersom men har det ganska dåligt så det blir lite så där med det mesta.

Har alla trådisar sydöver klarat sig helskinnade från stormen?
Försökte ringa bror min när de sa på nyheterna att ovädret var i klass med Gudrun men med lindrigare konsekvenser och att det hade blåst ner tak i hans nejder men det gick inte att komma fram i luren. :-/

Nattinatt tråden 

*ska bara*

Ore - Fy skit för dåliga chefer! Finns alldeles för gott om sådana
Been there, done that och det kostade mig dyrt.
Jag vill ändå med eftertryck säga att jag tycker att du resonerar rätt när du inte vill hasta in i ett beslut - krassa fakta är att skyddsnätet är oändligt mycket bättre för den som har en anställning.

Att försöka göra något åt en dålig chef är tyvärr som att slåss med väderkvarnar, käftsmäll efter käftsmäll och väldigt lite förtjänst i förhållande till ansträngningen.
Försök vara rädd om dig och hålla näsan ovan vattenytan - ta hjälp av familj och vänner för att orka hålla självförtroendet uppe - och sök nytt jobb utan att säga upp dig först! Söka tjänstledigt istället kanske?
Lättare sagt än gjort, jag vet. Framförallt när det känns som att man bara vill bort!!!! Men för min egen del så konstaterar jag så här i efterhand att det var värt varenda sekund för att känna att jag längtade TILL något nytt istället för ångestfyllt 'jag måste bort'.

Det bara knyter sig i kroppen på mig av ilska över din chef som stolpar in PÅ EN FREDAGEFTERMIDDAG!!!!!

I dag har jag en chef som av princip aldrig ger sin personal dåliga/jobbiga nyheter eller info som kan generera oro på en fredag. Och definitivt inga enskilda samtal med medarbetare på områden som prestation etc.
Hennes motivering är helt enkelt att INGEN ska få sin helg förstörd av obesvarade frågor, oro, ledsenhet eller ilska. Det finns inget konstruktivt att nå på ett sådant sätt. Svåra samtal hålls i början av veckan för hon vill finnas tillgänglig att svara på ev frågor och hon vill finnas på plats för att kunna fånga upp funderingar, missförstånd och annat.
Hon har är alltid tydlig och hon håller de löften hon ger. Och hon förväntar sig det samma tillbaka.
Det är minsjäl en förmån att arbeta för en sådan chef

Meh.
Nu glömde jag ju resten... Oljad teflon eller?

Det är inte utan att jag från gång till annan hoppats att sköldkörtelproverna ska visa på nåt tjall - rackarns vad det skulle förklara mycket
Skämt åsido, har mycket struma i släkten och testas stup i kvarten men hittlills sköter sig sköldkörteln som den ska. Fast jag har haft en inflammation i sköldkörteln en gång och fick alla symptom på överproduktion le grande  över en helg, trodde på fullt allvar att jag fått hjärtinfarkt!

Dessutom är jag både förvånad och arg över att det inte testas rutinmässigt med tanke på hur vanligt det är. Vänninan som precis fått barn (mer än 10 år sedan) sökte läkare och fick höra att "det kan bli så när fått barn, hormoner du vet" av de 2 första läkarna. Tredje läkaren suckade och skickade henne på provtagning med resultatet att det blev operation inom 2 veckor (vildsint överproduktion)  och hon höll på att stryka med...
Vännen som så sent som i början av förra året fick tunga psykiska diagnoser, bla schizofreni, visade sig i höstas ha struma... 3 av 4 diagnoser har nu strukits.

PB - mmmmm, valpmage! Bland det underbaraste som finns

I dag har jag fått akupunktur i händer för första gången.

Ungefär lika skönt som foglossning med tandvärk. >.<

Efteråt kändes som om någon hade stampat på mina händer men det klingade av efter ett par timmar och ersattes av -

en ömhetskänsla i knogar och fingerleder och handleder som talar om att dom finns där. 
Men vet ni vad? - Dom har talat med små bokstäver hela kvällen!!!! Och inte ens hela tiden!!!! 

Visst känner jag att smärtan sakta kryper tillbaka men det var ju bara första behandlingen så så här hoppfull har jag inte varit på månader
Jag har borstat håret på Yngsta innan hon skulle på allahjärtandisco - det ni!!!!

Nu kudde och bok (som kanske är bra, har inte bestämt mig än... saknar braiga serien för mycket ännu)

*vinkar lite utmattat*

Parnassia - Fy så jobbigt att få så dåligt sömn Håller alla tummar och tår jag har med förhoppningen att det vänder snart! ~kram~

Hattis - säger som dom andra, försök att inte fundera mer på det ytterst lilla vinet du drack. Förstår dock att det är lättare sagt än gjort...
Jag var ju i 5e månaden när det upptäcktes att jag var med Yngsta så när chocken lagt sig så blev det nojor med stort N! Jag kör bil nästan varje dag så det är väldigt sällan jag dricker alkohol men visst hann jag med det under de där nästan 5 månaderna. Samt äta Hälleflundra för första gångerna i livet - 3 gånger tror jag att jag hann med - och det var jättedisskussioner om hur farligt det var för gravida då.
Mest nojade jag över att jag hann ta en p-spruta under pågående process så att säga. Och inte fanns det någon info att få om konsekvenser av att ta p-spruta under pågående graviditet.

Hursom gick det ju bra och jag konstaterar att Yngsta har fortsatt att vara lika envis som hon var från början

I dag fyllde hon 9 år. Isses vad tiden går
Dagen inleddes med tårta till frukost och litet paket. Sedan åkte jag och flickorna (maken jobbade) till Sthlm och min mamma där det vankades Grön ärtsoppa och pannkakor till lunch.

Det var inte speciellt kul att köra - massor med trafik (har sportloven redan börjat?) och fläckvis snorhalt - så det blev pendel och buss till Dramaten där vi såg Lilla Sjöjungfrun.
Jättefin föreställning, bägge ungarna sågfläckvis ut som starholkar och jag såg allt att det hölls en liten hand i smyg när det var lite läskigt
Träffade dessutom en kusin till mig som jobbar på Dramaten, säkert mer än 10 år sen sist! Märkligt att det är svårare att träffa släkten som bor nära än de som bor i andra änden av landet...

Sedan kavades det hem till mamsen igen där det dracks kaffe och åts tårta medan potatisen kokade - man får äta efterätt först när man är vuxen och när man fyller år

Efter middagen halkades det hem igen för att avsluta kvällen med ännu mera tårta och paketöppning med hela familjen närvarande.

Tur att det inte fylls år oftare - jag är helt färdig...
Mina handleder känns helt klart efter att ha kört 22 mil och resten av lederna i händerna känns stela, lite ömma och "torra" MEN det är helt hanterbart!!! Har inte varit tårögd av smärta på hela dagen förutom när jag korkat nog försökte fånga en tappad drickaflaska!
Jag ska köpa en blomma åt sjukgymnasten som ger mig akupunktur

Nattinatt tråden

Åh vilka fina tussar
Stort och varmt grattis till valpen!!!!
Kram på PB med familj och kram till alla andra också!!!

Åkte ner i ett jättedjupt hål nu på kvällen så nu tar jag mina mörbultade händer (akupunktur i dag) och går för att grina en skvätt i kudden!
Är hemma och sjukskriven i morgon så då gör det inget om jag vaknar rödmosig.

Läser i kapp resten i morgon  

Yikes, 29 sidor att läsa igen

*Vinkar lite så länge*

Och ha en härlig valphämtarresa i morgon Blommis