• Ore

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    HÄRLIGA nyheter att Mugglan tillsammans med maken samt Ada & Beda får lämna sjukhuset. Håller tummarna stenhårt för att de nu får stanna i magen och må gott ett bra tag till...

    Angående vardagspussel så håller jag på dig AM! *och tycker det är liiiitet skönt att det inte bara är jag som har en man som har svårt att vara så jämställd i praktiken som han tror sig vara i teorin*. Min man anser också att hans jobb är viktigare än mitt. Och att om vi har svårt att få ihop vårt vardagspussel så kanske jag skulle lägga mindre tid på jobbet, och mer hemma. Jag var inte så förtjust i idén och får nog försöka fortsätta diskussionen idag, när klockan inte är riktigt lika mycket på dagen som den var igår...

  • Ore

    AM: Den i mörklila eller mörkcerise tror jag skulle passa dig perfekt. Är inte säker på att du kommer till din fulla rätt i en Navyblå klänning, även om du säkert kan bära upp det med

  • Ore

    AM: Nix, du måste vänta minst 10 år till, ev. även 20 innan du helt legitimt ska kunna bära marinblått hur som helst i finsammanhang... Om du någonsin kommer behöva det, för åldras man som du (dvs typ inte alls) så riskerar man att aldrig hamna i marinblåttbehovet. Åtminstonde när man är brunett som du Blekfisar och blondiner kan i regel ha det tidigare, dock

    Fast ingen regel utan undantag, hittar du en heeelt fantastisk klänning i marinblått så kör på det

    Av de andra två klänningarna så kändes den undre som att 'den där har jag sett flera gånger tidigare'. Fast båda var snygga

    Marinblått är för övrigt den färgen som jag gärna väljer, hellre än svart, eftersom svart verkligen inte är min färg...

    Lappis: Tror du att ett nytt år kan göra att det 'rasslar till' i adoptionskön? Ifall de i slutet av året tycker att det gjorts såpass många adoptioner att de hellre väntar till nästa år? Förutsatt att de har samma årsräkning som vi, förstås (Har faktiskt ingen aning om det)... Jag hoppas ju att det ska gå snabbt som bara den...

  • Ore

    Tycker också att årstiderna passar rätt så bra, när det kommer till färger. Men det här med hårfärg m.m. spelar ju också litet in. Jag är (antagligen) sommar, och det är sätt så vanligt att de har ganska ljust hår. Nu är ju mitt hår råttfärgat, utan regelbundna frisörbesök, men ändå Och naturligt rödhåriga tillhör ofta den varmare färgskalan, har jag för mig.

    Jag lyckades inte ens köpa en helsvart klänning när det var det och just det som jag skulle köpa... Den jag hittade hade en (kall) beige "brodyr" i både över och underkant, som gjorde att den passade myyycket bättre på mig...

    Det är väl bara vinter som passar klockrent i svart, har jag för mig?

  • Ore

    Sitter och inser att jag borde gå hem från jobbet, gör ju inget nyttigt ändå

    Passade på att googla litet om smakportioner, för att se om lillasyster var helt ute och cyklade. Jag blev (onödigt) provocerad över att hon ger sitt barn massa i mina ögon 'konstiga' smakportioner. Nu var det tofu som skulle provas... (Och jag tror ju att de själva äter tofu ungefär 0 gånger om året...). Hon får ju göra som hon vill, jag har bara ett tag irriterat mig på att hon konstant antyder att gröt är ungefär det värsta man kan ge sitt barn... Fast säger det inte rent ut, eftersom hon vet att vår lillkille fick två portioner gröt om dagen från 4,5 månads ålder.

    Och när jag ändå är inne på avdelning irriterande syskon så har jag lagt ner en hel del tid på att kolla efter någon vagn som skulle kunna funka åt min andra syster (och alltså kan ta tre barn). Men ve och fasa, så fanns det ju ingen vagn där man kunde ha alla tre barnen mot sig! (Kraven var dessutom att den inte skulle vara alltför dyr, och kunna inhandlas i eller beställas genom någon närliggande butik...)

    Jag tror ju inte att det störer barnet kommer få dåndimpen av alla oändliga intryck som den kommer få genom att ev. vara framåtvänd hela den knappa kilometern längs med lugna villakvarter som är till vårdcentralen och mataffären. Kanske att man inte ger sig ut på så mycket längre bravader än så? Med tanke på att hon typ never ever tagit med sig den minstingen hon har nu utanför kommungränsen på egen hand? *muttrar litet över otacksamhet*.

    Hur gör man för att sluta bry sig så mycket? Jag måste bli mer hårdhudad. Det är mitt nyårslöfte för det här året, jag vet bara inte hur det ska gå till rent praktiskt...

  • Ore

    Hattis: Tjooohooo! GRATTIS till plusset!!! Hoppas, hoppas att det här blir till ett friskt litet barn, i sinom tid

    Page: Du har helt rätt i att vi nog alla till mans har förbjudna tankar, och ibland uttalar dem. Men inte gör det oss till sämre människor för det?


    MSW: KRAM!


    Skönt att höra att Tofu inte var någon viktig smakis som jag missat att ge lillkillen

    Jag är nog ganska mycket storasyster åt alla mina syskon, fast jag har lyckats släppa det rätt så bra gentemot brorsan. Litet lustigt eftersom jag faktiskt inte är äldst, en av mina systrar är storasyster. Men så har det blivit ändå. Det yttrar sig väl dels i att jag är väldigt hjälpsam, ofta ger jag mer hjälp än jag känner att jag får tillbaka. Har väl gränsat av det ganska bra mot min storasyster ändå, men värre med lillasyster... Rent personligt så kommer jag bra överens med min lillasyster, så jag vet inte riktigt varför jag reagerar som jag gör. Jag inser att jag tar det liiitet för personligt när hon kollar med mig hur jag gjort med lillkillen i vissa fall, och sedan gör tvärtom med någon svepande förklaring som får mig att känna att hon tycker vi gjort totalt fel...

    Storasyster har jag insett att jag aldrig kommer begripa mig på. Har svårt att se att hon är uppfostrad av samma föräldrar som vi övriga tre syskon..? Hon

  • Ore

    Oj, postade jag...?

    Hon sätter konstant krokben för sig själv i livet, tycker jag. Och det i sig är ju hennes bekymmer, men jag har ju så oerhört svårt att då bara lyssna. Och när hon efterfrågar råd, "åååhhh, det är så jobbigt. Vad ska jag göra?". Hmm, du kunde ju skaffat en utbildning innan du skaffat barn. Sett till att ha ett stabilt förhållande innan du skaffade fler barn. Och tredje gången kunde du ju också sett till att skaffa ett boende som funkade för familjen innan den utökades? Visst, jag förstår att det är jättejobbigt att sitta i en uppsagd trea med fyra barn varav en spädis, och ett hus som inte verkar gå att flytta in i när lägenheten måste vara urflyttad... Men en sådan situation hade ju lätt kunnat undvikas om man väntat med barn tills man fått tag på ett hus. För syrran verkar det dock inte som att hon lärde sig något med sina två första barnafäder, utan det borde väl funka att bli med barn några månader in i ett nytt förhållande. Tredje gången gillt?

    Nu började hon ju någon gång i höstas med ett väldigt ansvarsfullt resonemang emellanåt, litet "jaja, jag har ju valt att skaffa många barn och då är det så här". Förstod varför hon börjat säga så, när jag fick reda på att hon väntar tvillingar. BF 14 månader efter förra barnets födelsedatum. Därav behovet av vagn för tre småttingar...

  • Ore

    Mugglan: Det viktiga är ju att DU fått veta att vi bryr oss om dig och har tänkt på er allihop massor...

    SÅÅÅ skönt att det gick bra...

  • Ore
    viktualia skrev 2011-01-14 10:04:40 följande:
    Hattis-grattis!!!!!! *kramar om*

    Ore - men shit! jag blir helt matt.... så hon väntar alltså barn nummer 4 och 5 nu?!?! maj gaaad!

    Page - du är för bra!!

    AM - fnissar lite åt kinaklänningidén... som vi alla lärt oss på BT ja...

    Parnassia - vi ska till ett nyöppnat ställe inne i stan i min hemstad. 5 km från mina föräldrar! me like!

    puss på er alla!
    Nej, Vickan. Nummer 5 och 6!!!
  • Ore

    Ja, min syster gör mig litet matt ibland också... Och visst har hon haft litet 'otur' i livet, men samtidigt tror ju jag att om hon inte blivit med barn så snabbt så hade hon hunnit se vad killarna går för innan dess.

    Logistiken kring barnen funkar faktiskt rätt så bra. Hon har ensam vårdnad om första barnet. Det förhållandet tog slut redan innan hon fattade att hon var gravid, försök nummer 2 varade väl två veckor eller så. Sedan var det några år med massa strulande hit och dit, av olika slag, men nu funkar det väldigt bra med den pappan och umgänget. Barnafader nummer 2 (pappa till nr 2 och 3) var ett rejält misstag (och tyvärr ett långvarigt sådant). Hon mörkade länge exakt hur dåligt det var, och det blev därför en rejäl chock när hon lämnade honom pga misshandel... Då var både hon och ffa äldsta barnet rejält under isen, och stora ansträngingar gjordes hos oss i övriga familjen för att de skulle återhämta sig så snabbt som möjligt, både känslomässigt och ekonomiskt. Men icke att hon lärt sig sin läxa och låter saker ta tid. De tre stackars äldsta barnen hade precis flyttat från lägenhet till hus, efter 3 mån flyttade de till en helt annan kommun då de över dagen fick flytta hem till sin mormor och morfar. Byte av skola för storbarnet. De två yngre fick ett tag hatta mellan sitt gamla dagis (syrran hade jobb på gamla orten) och en privat dagmamma. Efter några månader flyttade familjen till en egen lägenhet. Sedan blev det ett nytt dagis för den minsta och skolstart för den litet äldre. Efter ytterligare åtta månader (inte sååå lång tid ändå med tanke på allt som hänt) så träffade deras mamma en ny kille, som snabbt flyttar in, och 13 månader efter det fick de ett syskon till. Någon dryg månad efter det flyttade de till ett hus. Och nu väntas ytterligare syskon alltså... Vilket jag ärligt talat tycker är synd, för jag tycker att de barn som redan finns förtjänar och behöver mer tid och uppmärksamhet än de får.

    Nåja, nog om det.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!