Välkomna till Tivoli Empatia!

Jag syftade fel! Jag menade ju inlägget till Klockarbol förstås!

Muggles - Jag tycker inte det där var nåt farligt. Visst ska barnen få vara arga och visa sina känslor och det gjorde hon ju. Men mammor och pappor måste väl också få göra det ibland och få visa att det finns gränser för tålamodet? Jag tror inte på att det går att vara superpedagogisk i alla lägen.
Ibland är det ju dessutom så att man blir så arg att inga argument eller försök till samtal fungerar. Det är då man bara säger ifrån rakt av och sedan kan man diskutera om man tycker det behövs, när allt gått över och lugnat ner sig, och båda parter är sansade och mottagliga för prat.

Ett kuvat barn är ett barn som mer eller mindre aldrig visar några känslor för att det inte vet hur det ska agera eller för att det inte törs. Eller?

Snaliy - jag har inte mycket att komma med mer än det som sagt och en bekräftelse över att jag tycker som de andra och att jag var också nere i träsket, som jag kallar det. Jag föll även i ett och annat träsk senare. Det tar tid att vänja sig vid allt nytt och man vet inte vem man ska lyssna på eller hur man ska få rätsida på allt. Jag tror att man bara ska lyssna på sig själv och ev bolla med maken. Om man känner att det absolut inte räcker kan man be om "externa" råd. Jag är övertygad om att allt som händer och allt du känner kommer ordna sig, förr eller senare. Och det tog tid även för mig att verkligen känna den sanslöst djupa kärleken till Stora, kanske 4 mån. Det var först då allt kändes stabilt.  För maken tog det ännu längre tid.

Jag är så nöjd!! Jag har äntligen valt pensionbolag. Vilken lättnad att ha det gjort.

Kokat Lappis kola har jag gjort idag, den ska provsmakas ikväll ihop med Änglagård 1. Jag tänkte titta på ettan och tvåan nu innan tran kommer. Jag funderar att gå på bio för första gången på ungefär 100 år. .-D

Oj, här kastar jag mig in mitt i en massa allvarligare prat. Sorry, så kan det gå när man inte uppdaterat sidan innan man postar.

Snaily - hoppas BM har ringt eller ringer vilken sekund som helst så att du får prata med henne. Tänker på dig! KRAM!

Mugglan - Krya på dig! *skickar halstabletter, te och skumtomtar*

Stora ska gå på barngympa efter nyår. Var har de på sig de små liven som gympar? Jag tänker mig mysbyxor/tights och t-shirt. Gympadräkter med volang o dyl tror jag inte är standard här. Men jag tänker på skor/mockasiner/sockiplast?

Snorkis - Syskon på G!? Åh, jag blir alldeles full av känslor och vill hoppa upp och ner och jubla samtidigt som jag vill hålla dig i handen och stilla all oro jag kan. Kram helt enkelt!! Skönt att KUB såg bra ut, en bra milstolpe att ha passerat. Kram igen!

Tittar in och önskar alla en god fortsättning! Kram!

Ser att det finns några gröna pluppar här också. *vinkar*

Vi har haft en bra helg, hemma bara maken, jag och flickorna. Jag är glad att vi inte haft den hysteri som rådde förra året då huset var fullt av släktingar, älskade och välkomna ja, men många. Så som vi haft det i år kan jag tänka mig att vänja mig vid.
Imorgon ska vi dock till min pappa och dit kommer också min syster m fam, men det känns kul nu när vi fått ha det lugna också

Snorkis - vad bra att ni fick så fin hjälp med blommorna! Hör med PB hon är ju proffs, men jag undrar om inte nejlikor och ev tulpaner också fryser vackert. Kram!

Oupsie - jag hade också krypningar och domningar i skinnet på magen under båda mina grav. Helt skumt! Och den fläcken är fortfarande konstig (samma ställe båda gångerna), känseln är tillbaka men annorlunda nu. 

Området är högt upp mot revbenen på min högra sida, där båda tjejerna låg och pressade med rumpan, de vände sig tidigt. Det vore intressant att veta varför det blir så. Är det nerver som skadas av trycket kanske?

Snaily - usch vad hemskt det är med skrik som man inte kan göra något åt. Jag känner din panik.
Våra barn skrek också en del, som väl var bara en kort tid. Vi bar, vyssade, gav sempers magdroppar och försökte att inte bara amma, amma, amma för på BVC sa hon att är barnet mätt och skriker pga magont hjälper det inte att ge mer mat, då tar det bara längre tid för det onda att släppa.
Köra bil, ge napp, gå med vagn och köra vagn över tröskel funkade ibland också. Ingen idé var för dålig för att provas.

Kram!

Och grattis till Pirr! Jag vet inte om jag knappt stött på henne här i tråden, men jag har ju sett er skriva om henne. I vilket fall: GRATTIS! Alla barn är underverk! <3

Är fö lycklig för att mina barn förhoppningsvis ska få en kusin till i sommar.