Välkomna till Tivoli Empatia!

*vinkar*

eh...

teflonminne tydligen...

*kliar lite utanpå det totalt innehållslösa huvudet och läser om ett par sidor...*

Nu har jag läst om de senaste sidorna och konstaterar att det är massor jag vill kommentera och att det mesta klokheterna redan är sagda så jag ställer fram en pralinask med blandade gratulationer, tumhållningar, vänliga tankar, hejjarop och mjuka filtar att svepa om ledsna, oroliga och trötta hjärtan.

Yngsta hostar lungorna ur sig och kan inte med bästa vilja i världen skickas till skolan i morgon. Tredje sjukdomsperioden på mindre än 5 veckor för den lilla madamen

Fast i söndags var vi relativt friska hon och jag (maken ligger för ankare med yrsel) så vi kom iväg till ponnyridskolan.
Och det stod tömkörning på schemat! Så vansinnigt roligt! Yngsta tyckte det var ill-kul och hon knäckte "koden" direkt (såååå stolt i mammahjärtat!!) och rackarns så sött med ett ridhus fullt i småknoddar som tömkör småhästar

I helgen förkunnade mamsen att hon löst in någe' slags värdepapper och att hon delar slanten i lika stora delar åt sig och oss tre syskon. Gulliga mamman .
Så fick vi syskon direktiv om att förse henne med kontonummer och börja fundera på vad vi ville göra med pengen. På min lista hamnar såväl tandläkarbesök som nya brillor och kanske, kanske, kanske att det till och med kan bli en hett efterlängtad odlingsbädd!
En upphöjd som går att försvara mot stygga sniglar och andra skadegörare och framförallt så fylls den med köpejord och då kan nog även mina usla händer få skörda grönsaker igen

I går fyndade jag välbehövliga kläder åt yngsta (läs byxor, tights och trosor) och med en rabattkupong och "köp3betalaför2" erbjudande  inhandlades 2 par byxor, 1 par tighs, 1 tunika och 8 par trosor för den facila summan av 230 kronor

Sen hittade jag en ny huvudkudde (sån där tempur) för halva priset till mig!

Jag fnissade nästan hela vägen hem!
Fast bara nästan hela vägen... Rätt som det var började bilen skaka någevärt hejdlöst så jag stannade på första busshållplats. Konstaterar att det RYKER om min bil och kommer ur det kvickt som ögat.

Höger frambroms hade tvärnypt, rykte som fasen och bromsskivan var milt sagt varm...

Ringa efter hjälp (för mina händer knackar ju inte loss några bromsar längre) prutta vidare hemåt idkandes extremt väl planerad körning för att slippa bromsa och kom ända till bygdegården hemmavid. Då tvärnöp det igen så sista kilometern körde jag hängandes i ratten för att hålla mig kvar på vägen med en rykande och STINKANDE bil!

Det är inte mycket som luktar så illa som brända bromsbelägg. Skulle vara bränd elektronik då kanske.

Så nu vet jag vad jag ska lägga den nyfådda pengen på i alla fall

Och min nyfyndade kudde hade jag naturligtvis slängt i baksätet istället för i skuffen. Nu har jag vädrat kudden i mer än ett dygn och den stinker fortfarande brända bromsbelägg så det är bara att kasta *surar*

Nåja, det är roligt nästan jämnt eller hur

Något som verkligen är roligt är att blåmesen har ägg i holken,
skatparet i häggen kuttrar och pratar med varandra så där kärvänligt som bara skator kan,
jag har hört första morkullan för året,
en sen kväll förra veckan honkade några tranor förbi
och i söndags såg jag årets första gnisselpipa

(En gnisselpipa är en sån där rödbent, långnäbbad historia som med förkärlek traskar runt på åkrarna! Och nej, jag kommer aldrig ihåg vad den heter egentligen...)

Så länge jag inte tittar på den knappa halvmetern snö som fortfarande täcker större delen av tomten så känns det som att det kommer att bli vår i år också

Inne i stan smälter det undan riktigt bra - fjärrvärme är bra till mycket

Nu dags för mer hostmedicin till Yngsta och te o chokladbit till mig!

*stoppar in näsan och vinkar*

Hej alla!

Jag har alldeles för lite tid och alldeles för mycket att göra så jag har inte ens hunnit läsa i tråden på senaste veckorna

Våren är en härlig tid eller not? Gick direkt från deltidssjukskrivning till cirkus 10 övertidstimmar per vecka - känns lite som att åka centrifug!

I helgen hoppas jag dock att hinna läsa ikapp mig eftersom de enda 'måsten' som finns är att få iväg Yngsta på tjejmiddag om lördag och sedan rådda ponnyridning på söndag.
Eller ja, jag ska ju behandla en del av golvet i köket mot svampangrepp också...  Det går strålande med köksfixandet i lilla stugan :-/
(Den avstängda frysdelen i kyl/frysen i köket hade tydligen blivit igångsatt vid något tillfälle under senaste året - igångsatt frys med dörren på glänt = MYCKET is... och självklart litet dropp av smältvatten längst in i hörnet... Och nej, vår kyl/frys är av den dyra, braiga kvalisorten som inte låter ett smack när det går så jag har inte märkt ett dugg )

Nu är fikarasten slut!
Kram på er alla, saknar ert sällskap alldeles hejdlöst!

Stoppar in näsan och vinkar *vnk, vink*

Jag har inte hunnit med att hålla mig uppdaterad men skummat lite och sänder ett varmt välkommen till A och B i Mugglan-familjen
Sänder även en tanke och en bit choklad till Mugglan, jag beklagar din mammas svårigheter och den påfrestning det blir för er.

Såg även att Snorkfröken förärats ett (i mina ögon mycket onödigt) stresspåslag men att det ser ganska ok ut nu?
Pantade läkare borde få sina näshår ryckta med peang...

Inser att jag inte har en suck att lyckas läsa igen de senaste veckorna men hoppas att få en stund varje dag att följa er här och nu åtminstone.
Eller snarare, efter att äldsta har tagit studenten på onsdag.
Hur något som i all enkelhet bara handlar om 7 personer totalt och logistik av oss 7 till skola, till svårmor på kaffe samt till restaurang (för att slippa bli överkörd av svårmor som inte alls gillade Äldstas önskemål på vad som ska ätas...) kan ta så fruktansvärt mycket tid och energi övergår mitt förstånd!?

Tänker mycket på er och hoppas att ni alla har det så bra det för stunden är möjligt.
(Har nog haft mer separationsångest än jag trott eftersom jag härom natten drömde att jag gick in på BT för att läsa tråden och inte hittade den, ingen av trådarna fanns och hade aldrig funnits - en tvättäkta mardröm där jag vaknade av att jag grät och var ensamast i hela världen...
I bland är jag glad att jag inte vet mer om vad som finns i denna arma skalle än jag gör!

Kram och God Natt

En mycket kort och trött vink!

Snorkis - Hoppas du har det lite bättre nu när du är inlagd och de kan hålla koll!

Nattinatt tråden

Här sitter jag och bölar så tårarna sprutar. Å jag som skulle gått o lagt mig för länge sen.

Ett stort, varmt och innerligt välkommen till Leffelina!!!! Och en lika stor, varm och innerlig gratulation till hela familjen Snorkinsson

Nu lipar jag mig i säng. Och tårar av glädje och tacksamhet - det e bra tårar det!

*vinkar*

Har i vanlig ordning inte ens hunnit smygläsa :/

Tycker det är himla jobbigt med den hysteriska värmen och den obligtoriska solfrossan på kvällarna men värken i händerna är ju mer ödmjuk så i går for den lede i mig och jag köpte 2 lådor jordgubbar (sisådär 15 kg...) och snoppade och snuttade i vild förtvivlan tills äldsta kom hem och servade med grytbärande, rörande, hällande, diskande och en hel del snuttande och packande i påsar.
Jag började runt 15-draget och kvart över 10 var vi klara...

Jag har som straff för jordgubbsfrosseriet  vanvettigt ont i händerna, ryggen och nacken. Tydligen har jag ett praktfullt blåmärke på ryggen oxå men det borde rimligtvis inte bero på jordgubbarna utan mera på en akututryckning (i helgen) under yngstas säng där det gömde sig en spindel som jag tog av daga samtidigt som jag skrapade ryggen mot sängkanten.

Det jag oxå har är jordgubbsmarmelad, jordgubbs- o flädermarmelad, jordgubbsaft och snuttade gubbar i halvkilos-påsar i frysen
Det kompenserar allt ont i allra högsta grad!

Blir så glad av att jag lyckas titta in precis när Snorkis hälsar på!

Även jag fick fylla i "depp-formulär" med yngsta (9 år sen) och håller med om att det är illa formulerat. För så länge sedan som 19 år sedan (efter att jag fått äldsta) så fanns det oxå nåt test att göra men den BM tyckte  att "jag såg så glad och trygg ut" så jag fick aldrig göra testet...
Så ett illa formulerat depp-formulär är åtminstone bättre än en visuell besiktning.
Den typen av formulär använd fö även vid andra tillfällen hos vårdcentraler och företagshälsovård.

När det gäller objudna besökare hos nyblivna föräldrar så är det ett j-a oskick och rent ut sorgligt att det kan vara så svårt att visa hänsyn.
Jag minns att min mamma för längesedan berättade om goda vänner  till familjen som kom på besök när min äldsta bror var nyfödd. Vi pratar då om 50-tal och en förlossning som tog drygt 50 timmar (ja, mer än 2 dygn efter att det startat upp ordentligt...) och många stygn.
Mannen i paret sätter sig i en fotölj i vardagsrummet där min mamma halvligger i soffan. Han tänder sin pipa och BER MIN MAMMA ATT GÅ OCH HÄMTA ETT GLAS VATTEN ÅT HONOM  *en ruskigt arg smily*

Jag har för vana att skicka ett vykort för att gratulera och samtidigt tala om att dom gärna får ringa om dom vill men att jag väntar med att höra av mig tills de tycker att det är ok.

Mitt enda råd är det enda som fungerade med min svårmor - stäng av ringsignalen på telefonen och strunta i att öppna dörren när ni inte väntar inbjudet besök. Och nej, det blir inte speciellt populärt men det kan man bjuda på.
Med de allra flesta människor brukar det funka att säga till att man vill boa i fred en stund men undantagen är  svåra att handskas med.

Jag hålle en jordgubbsöm tumme för att dina svärisar har någon god och begåvad vän som kan bidra med visdomsord så att ni får lite mer hänsyn visad.

Jag skickar en liten bebis-tå-snusar-hälsning till Leffelina (alla över 3 månaders ålder slipper få sina tår snusade) och förpassar min ömma kropp till sängs och en alldeles för bra bok!

Nattinatt

toppar in näsan lite snabbt för att reda ut begreppsförvirring jag lyckats med

Snoppa - ta bort gröna hattar, krusbärsskruffs, ändar på bönskidor å sån't

Snutta - skära i mindre bitar

Jag blev för många år sen mycket förvånad när jag nyflyttad till lärdomsstaden blev ombedd att "betta" korv... I min mycket stockholmska uppväxt betydde "betta" att spela på något ffa hästar på Valla.
I vissa delar av uppland är att "betta" synonymt med att "snutta"

Jag hade en manlig arbetskamrat för många år sedan, han sällskapade (det är inte ofta man använder det ordet!) en period med en tjej från Borås. Han blev mycket förvirrad när hon, en sen kväll i ett soffhörn, sa åt honom att "knö sig" (flytta på sig) och sen inte bli ett dugg glad för att han klämde sig ännu närmare henne

Nähä, dags för huvudvärkstablett och  sen gå ut och vattna lite.

Ha det allihopa!

stoppar in näsan mycket snabbt trots att jag borde gått och lagt mig för länge sedan. men är lite nöjd för att jag hinner in o läsa lite nu och då :)

MSW - jag blev yr av Lergigan, jag fick dom för att de skulle göra det lättare att somna men det är ruggligt svårt att sova när sängen gungar :/
Fast nu tål jag ju uppenbarligen de flesta mediciner rätt dåligt och har fått yrsel av såvl Cipramil (när det begav sig) och Lyrican jag fick mot värken i händerna, vaddetnuhette som jag fick innan Lyrican var riktigt vidrig, jag kunde inte stå upprät... så den slutades det med kvickt! Med Cipramil o Lyrica gav sig yrseln efter ett par veckor och Lergiganen gav jag upp efter en dryg veckas ännu sämre sömn.

Tack för tanken du skickade häromdagen, den kom mycket lägligt :)
Fast det var ju verkligen inte meningen att hemsöka dig på nätterna! :D

Pöss på er alla nu ska vraket gå och lägga sig

(Förresten PB - tack för frågan men jag har inte MSN, jag lyckades aldrig lista ut hur det funkade och min dator avskydde msn o kraschade hela tiden... Nu har jag visserligen ny dator, jag följde rådet Snorkis gav mig för länge sedan för att jag ska slippa fler otrevliga upptäckter, men den nya tycker bara att den ska fungera ibland!? Ska nog stoppa ner den i kartongen och åka tillbaka med den. Vilken dag som helst eller nåt.)

Stoppar in näsan i sommarlugnet och hoppas att ni alla har en ok sommar!

Hur går det med dig Snartis? Önskar så att du ska slippa ha ont!

Själv försöker jag hålla mig sysselsatt med så mycket som möjligt för att inte hinna tänka.
Hjälper inte ett dugg kan jag säga. Resultatet efter 2/3 semester är att jag håller på med 4 projekt samtidigt (inget blir klart) och att jag återigen konstaterar att det kanske inte hade varit så tokigt att höra till den delen av befolkningen som inte kan gå och tugga tuggummi samtidigt.

Pöss på er!

Stoppar in näsan och instämmer med frenesi o eftertryck i Blommans åsikter om älglöss!!!

Myggnät (sånt där man hänger över kepsen) är ett måste för har man väl fått fanstygen i håret så är knappt att man får bort dom med elektrisk luskam. Jag vill även informera om att de bits alldeles utmärkt även efter att man har delat dom på mitten med naglarna.

Delar med mig av en liten vacker ballad som precis beskriver hur det är - varsågoda att njuta av:

Balladen om é uschla älglus!

http://www.gunnarskogsorkester.com/dbe320be-6c0d-42c9-bfb8-6786319f53ec-29.html

(det finns en liten "lyssna" länk brevid titeln")

Stoppar in näsan och vinkar lite, även om det kanske är ett par dagar för sent?

Jag halkade ju in på ett bananskal för ett år sedan och med tanke på hur livet visade sig vara för mig så har jag kännt en stor trygghet och tröst här. Jag tackar innerligt för det.

Jag frågade aldrig om galleriet, i huvudsak av två anledningar
 - dels min akut uppkomna livssituation som för mig innebar oerhört mycket skam (jag vet att skammen inte är min att bära, det var inte jag som ljög och bedrog men skäms gör jag ändå) och eftersom flera av er är från "mammas gata" så kunde det ju rent teoretiskt innebära att vi redan känner varandra och bums blev skäms- och misslyckandefaktorn jättelik för mig.
- och dels för att jag liksom halkade in i en "befintlig" gemenskap och till min natur drabbas jag lätt av dåligt självförtroende i form av "men vem är väl jag att tro att någon lägger värde/betydelse/intresse/osv i all oändlighet vid mig och min person, jag betraktas nog bara som den där som alltid dyker upp och som alla hoppas ska gå hem igen".
Den biten bor helt och hållet i mitt huvud (och påverkas märkligt nog inte av andra på något sätt), det vet jag rent sakligt och under mer normala förhållanden har jag inget problem att se känslorna för vad de är men när jättekängan hubert klev in i mitt liv och skrek i örat på mig att jag inte duger så fick jag vissa bekymmer att förhålla mig till mina märkliga tankar.

Så jag blir väl en mix av de funderingar som jag ögnat igenom om det stängda forumet - jag har känt mig hämmad av det öppna forumet och varit rädd för att "försäga" mig, detta gäller även på FB (jag är inte med i gruppen där) där jag valde att bara spela spel och helt sluta med konversationer och statusar)
Samtidigt har jag stortrivts med dynamiken här i det öppna forumet och som sagt - tråden har varit ett stort stöd och en trygghet för mig under det här året.

En gruppdynamik IRL förändras och byter fas varje gång en individ lämnar eller kommer till. Det blir inte lika tydligt i en virtuell grupp men i denna tråden upplevde jag, när jag började smygläsa,  en innerlighet och äkthet som inte är alltför vanlig online.

När jag läste ikapp och såg att flytten hände så drabbades jag av en ohemul känsla av övergivenhet - en reaktion som jag faktiskt inte alls väntat mig!? Jag har inte för en sekund övervägt att (ännu iaf) möta någon av er IRL och jag har ju hela tiden burit med mig känslan av att vara på tillfälligt besök (typ nästkusinen som snyltade sig med på varje kalas ) och ändå blev känslan så stark.

Tror egentligen att det är ett mycket gott betyg till tråden

Postar här så jag inte slarvar bort min uppsats

Att tråden går igenom en stor förändring håller jag med om. "Vi och Dom" resonemangen tror jag är svårt att undvika, det är trots allt ett mycket mänskligt beteende i samband med förändring ("yttre tryck" tror jag vi fick lära oss att det hette när jag läste gruppdynamik).

På något sätt kommer det att bli,om det är bättre eller sämre är upp till individen men vi kan nog alla enas runt att det blir annorlunda?

Även för mig privat är läget annorlunda.

På årsdagen av bröllopet fick han frispel och hivade sina kläder i kartonger, sparkade sönder en dörr, grät en skvätt a la Dramaqueen och å drog hem till mamma.
Den utlösande faktorn var tydligen att eftersom jag höjde rösten 3e gången jag bad honom hänga sin tvätt så jag kunde köra nästa maskin så "fick han skäll hela tiden vad han än gjorde". Och jag var sjuk i huvudet som ställde så orimliga krav.  Eller nåt.

Jag kan bara konstatera att istället för att han tog konsekvenserna av det han ställt till med och "städade skiten ur det blå skåpet" med allt som hör därtill så valde han att vid nästan 50 års ålder gå i barndom och gnälla, klaga, tjafsa och ifrågasätta ta mig fan ALLT!

Visst är jag bitter och fruktansvärt ledsen över att jag bara var värd skit, lögner och att bli utnyttjad. Fruktansvärt bitter är jag.

Det enda jag sa vid tillfället var att det fortfarande var en ovillkorlig sanning att den som går ut genom ytterdörren har gått för gott och därmed punkt.

De här veckorna har varit en bedrövlig fars.

Han blev väldigt förvånad när jag påtalade att hans saker (det som bara är hans, våra saker får bodelas hos jurist) inte skulle vara kvar här nu när han flyttat. Tydligen helt omöjligt att förstå att han inte kan "hämta lite grand nu och då"...

När jag ringde honom i helgen ang det han ska betala i räkningsväg fram tom den dag han flyttade så passade han på att gråta en skvätt för att yngsta dottern (9 år) inte hade ringt honom och önskat honom god natt...

Eh... hur var det nu - är det han eller hon som är vuxen och förälder????

Nästa vecka är det dags för banken att säga sitt om huruvida jag får ta över huslånet eller inte.
Jag har såväl skulder hos fogde/inkasso som betalninganmärkningar så jag utgår ifrån att det är inte det handlar om. Vilket kommer att göra mig hemlös.

Skulderna o anmärkingarna handlar mest om driftskostnader på huset. Allt sån't står på mig eftersom jag är den enda som haft jobb hela tiden.
Hans mångåriga arbetslöshet/jobba 15 timmar i veckan-jobb/ett helt år helt utan inkomst (jobbat för lite för att få A-kassa) har ju inte resulterat i nån strålande ekomoni direkt.
Att han sedan har spenderat 5-siffriga belopp på internetporr - och sexdating samtidigt som jag har gråtit på nätterna för obetalda räkningar gör mig ju inte ett dugg mindre bitter...

Som sagt. Annorlunda blir det i alla fall.

Tack för att ni funnits!
Kram o god natt på tråden

*vinkar*