Välkomna till Tivoli Empatia!

Ha! Jag diskar -för hand eftersom vi ännu inte köpt någon ny diskmaskin.
Tvättar-som tur är inte för hand, och eldar i vår nya panna och försöker plocka undan lite i taget i källaren. Flashigt värre.

...fast nu ska jag passa på, innan jag testar minus om några dagar och bryter ihop, att skriva något riktigt glatt:

VI ÄR SÅ GLADA ÖVER VÅR NYA PANNA OCH ACKUMULATORTANKARNA!!!

Ni bara fattar inte hur otroligt stor förändringen och skillnaden är! Och om ni inte levt med vedeldning på det gammeldagsa viset så fattar ni heller inte vad jag pratar om.

Nu är det slut med att kuta och passa den förbannade gamla vedslukaren hela dagarna.
Det är slut med att ÖSA i oändliga mängder ved utan att få vidare mycket värme tillbaka.
Det är slut med att vakna och ha 11 grader i köket och få vänta i timmar på att graderna ska stiga.
Det är slut med att springa runt i lånkallingar och ylletröja hela dagarna.
Det är slut på tjära och sotstank och rök i hela huset.

Vi har så varmt vi vill -för närvarande 21,5 grader- i hela huset hela tiden!
Vi har vrålvarmt vatten i kranarna och kan bada så varmt man bara står ut med.
Vi behöver bara elda en gång om dagen och det går inte åt i närheten av så mycket ved som förut.
Vi kan nu åka ifrån vårt hus även på vintern och slippa komma hem till ett utkylt ställe.

Att sota ur pannan går på ett kick och allting annat styrs av termostat, shunt och om vi vill elpatronen. Det är plättlätt att se på termometrarna när vi behöver elda.

Jag ska säga er en sak till: Romantik och gemenskap är att tillsammans tassa ner i källaren och kika på de fina, fina ack.tankarna, jubla lite över hur bra det blev, och kika in genom glasluckan i pannan där det fullkomligt dånar och brinner som attan.
Lycka är att gå och lägga sig tillsammans och veta att vi gjorde rätt val och att vårt hus aldrig någonsin har haft ett bättre system än nu.

Det känns som HELT rätt ände att börja sina husförbättringar och omsorger i.

Vi är så himla glada!

Vickan, just den här gången måste jag verkligen säga att våra hantverkare överträffade alla förväntningar. Jag hade ALDRIG trott att de skulle köra järnet hela dagen ända tills det var klart. Minst två dagar och en hel del frysande hade jag räknat med.

Istället rullade de in bilen på baksidan vid 8-rycket och kl 18.50 hade de fått igång eld i pannan, visat mig hela systemets alla finesser och det enda de pausade på hela dagen var en kaffe och macka de själva hade med sig, och en omgång som jag var nere och bjöd dem på så de inte skulle svimma av hunger.

Det enda som återstår är att isolera pannans rör och att byta termostaterna på alla elementen här inne i huset. Omtänksamt npogt tyckte de att de skulle komma i lite renare stass när de gjör just den delen.

Mycket mycket nöjda är vi med deras arbete!

Ja, Klockis, hur går det med allt och hur mår du?
Vinka inte bara, säg något! *kram*

Snigel, åh, jag undrade just över din mamma och hur allt är just nu. Och din svärmor också. Usch vad fruktansvärt jobbigt med cellgifter och hela batteriet!

Ekonomi är förresten inte något problem när den är i balans. Men när man inga pengar har, då är det inte så kul när någon säger "pengar är inte allt och det bästa i livet är gratis" Jo, och strävan efter pengar i sig har aldrig varit min framtidsplan. men FAN vad det sliter att vara orolig och rädd när det man har inte räcker till!

Och att gå ner stort i inkomst tror jag är en rejäl chock för många. Man vänjer sig ju vid sin standard. Fast till viss del kan det nog vara väldigt nyttigt också.

Vi brukar förresten också titta på vetenskapens värld och Life, och filmen som jag tror hette Above. Man kan knappt somna efteråt. Och i det perspektivet tycker jag förresten husdjur får ett helt annat perspektiv. Detta med självhushållning och att leva närmre nauren, har ganska lite med husdjurskulten som råder idag att göra tycker jag.

Klockarbol, fy faan!
Jag är så ledsen för din skull. Jag önskar att det fanns ett tredje och gladare sätt.
Jag hoppas förresten att det var på sin son svårmor blev arg?

Tinga, HEJ! Vad gött att se dig här igen! Jag kände på mig att det var kanske ungefär någonting sådär du kände. Jag förstår att det vrider och skär i dig som det gör, det här med att bearbeta sorg och traumatiska upplevelser tar som bekant väldigt lång tid. Mycket längre än man tror. Jag tycker förresten inte heller att vi ska ha censur i tråden.
FY för att torka kräk hela tiden! Hoppas ätandet både kommer ikapp och gör en radikal omkörning nu framöver!
Och DU vad najs med långweekend! DET är ni så himla värda!!!

KRAM!

Tinga, tack!
Själv tycker jag man känner sig som en skiva som hakat upp sig "inatt drömde jag om blod och imorse vågade jag inte stiga upp"
Jag tycker det går rätt bra på dagtid, särskilt de dagar det händer mycket annat.
Men igårkväll...usch! Då höll jag på att vara tvungen och lipa en skvätt i rena limbo-smärtan. Det är så vidrigt att inte veta om man snart ska bli gladast nånsin eller helt tom ännu en gång.

Imorgon är det RD 14 (om man räknar ET som dag 0)
Det är den dagen då blödningen hittills kommit båda de andra gångerna. Både vid ivf:en och FET.

MSW, tack för både glädje-och styrkekramar!

Snigel, min a-kasseavgift är sänkt nu när jag är arbetslös (Handels)
CSN betalar man väl utifrån en procentsats på årsinkomsten? då måste man ju kunna meddela att årsinkomsten är väsentligt lägre. Fast när jag tänker efter så har jag för mig att den baseras på vad man hade för inkomst året innan...hur som heslt ska du ju absolut kolla upp det.

Sedan vill jag uppmuntra med att om man VILL så är det jäkligt mycket billigare att leva när en går hemma. det går åt mycket mindre bensin. man kan laga all mat från scratch-om man orkar, och håller man sig noggrant till planerade inköpslistor och veckomatsedlar så finns det många kr att spara. Prenumerationer och sådant som medlemskap i olika föreningar kan man se över och säga upp...ja när man väl börjar fingranska saker och ting, så finns det oftast småsaker att förändra för de flesta av oss.

Sedan är ju frågan hur mycket man tycker är drägligt.
Jag har en svägerska som en gång utbrast "för jag är så jävla trött på att leva som en råtta på existensminimum". Då stirrade både sambon och jag på henne och sa med en mun "Du, ni har JÄVLIGT långt kvar ner till existensminimum! Det är en sak att inte kunna göra allt man vill och att gärna leva över sina tillgångar, och en helt annan att leva på existensminimum" Fan vad förbannad jag var på henne då! Hon fattade aldrig att de hade mycket mer än de trodde och egentligen rörde sig med rätt bra med pengar. De hade det så svååååååårt för att de med sitt nyköpta hus med renovveringsbehov och sina två småbarn plötsligt inte kunde resa flera ggr/år längre och inte hade råd med två bilar.
Värderingarna om vad man ska ha råd med som småbarnsfamilj har helt klart förändrats sedan våra föräldrar var i åre då de födde och fostrade barn....

Ojsan, en uppsats..

Men Mugglan då! Inte vara ledsen! Jag förstår precis vad du kände med det där. Och jag tycker själv att det känns lite knäppt att kontinuerligt sitta och klippa in vad Heloise säger i granntråden här, men eftersom jag vet att flera av er följer Elise och hela familjen med omsorg och intresse, så hojtar jag gäna till när det uppdateras.

Ja, det är ju det jag menar. Fast som Tinga säger, så är ju även det en tråd med ganska snabb takt, så när det varit något särskilt så har jag flaggat här med.

Egentligen började ju förresten hela den grejen med att pappa Panzer skrev i fel tråd när dramatiken bröt ut. Utöver det så är Heloise en trogen smygläsare sedan ett bra tag och har ju själv skrivit lite här, men hinner ju såklart inte med. Så att det förekommer frågor och reflektioner även här är ju inte alls konstigt.

Roligt är iallafall att granntråden har vuxit en del helt plötsligt!