Nenne, jag har intte sagt eller påståått något lalls av allt det du upplever efter att ha läst mina senaste inlägg. Jag hade gärna suttit ner och förklarat vad det är jag menar med röst, gester och bättre chanser än att kämpa vidare med tangentbordet. Du missförstår det hela ungefär precis just så mycket som jag var rädd för när jag hade postat. Jag menar inte ATT "Ni därborta-er bitches, sitter och säger ditten och datten" Okej?
Jag menar, att när sådant här som nu sker inträffar, så kommer nästan alltid efteråt insikter och Vaaa? Jaha eller näää?-reaktioner, för man har sällan hela bilden helt klar för sig i förväg. Om man då upplever att någon /något på ett eller annat vis skaver i ens tiivaro, och man är en del av en grupp, så brukar det fungera så att man sluter sig i ett "Vi" och enas i gruppen mot "Dem" eller "Henne".
Att tro att vi, bara för att vi haft en härlig gemenskap under åren-skulle stå utanför hur gruppdynamik fungerar, är inte så realistiskt i min värld. Eftersom jag sett ganska mycket under åren av olika grupper och hur förändringar fått kedjeeffekter, så har jag ju saker jag därför väntar mig även när den här gruppen genomgår en sådan drastisk förändring. Att den är drastisk ( i betydelsen omfattande) står helt klart, alldeles oavsett om man vill tycka det eller ej.
Jag har aldrig sagt att ni gjorde fel och inte beskyllt någon för något. Men jag är inte lika övertygad som du och andra om, att det egentligen inte är så stor skillnad. Jag tror, som jag redan sagt, att det finns små, subtila och kanske helt osynliga faktorer och inslag i ett sammanhang, som bidrar till att det blir vad det blir. Nu får ni andra och nya, som bidrar till vad DET blir. Jag har heller aldrig påstått att det skulle bli dåligt.
Men jag är däremot ganska säker på, att det inte blir som det varit här-varför skulle det isåfall behövts en flytt? Givetvis blir ju det som då är kvar här, också annorlunda-och då KAN det hända att man står med två trådar där inget blev som någon ville någonstans. Det helt utan bitches. Men hela det händelsescenariot är ju bara en av många möjligheter. Och ju mer jag försöker förklara, desto värre tror jag det blir.
Hur som helst, så känner jag igen mig i mycket av det Klockarbol skriver.
Jag har inte slagit spiken i någon kista, men är inte på en plats där jag känner för att bryta det som varit här och ge mig in i något nytt. Förändringarna i mitt liv är omfattande nog ändå. Nu sker den här förändringen antingen jag vill eller ej och vad jag än tror och tycker om saken. Det är bara att gilla det berömda läget.
Jag har hört till grupper förr, och vet att hur man än vill, så brukar ett uppbrott betyda att man tappar mycket av sin kontakt. För mig personligen känns det som en enorm förlust att ens tänka tanken att tappa just den här. Ni är väl ungefär det enda jag fick med mig i min omstart av livet, som fanns före flytten och funnits till nu.
För mig var det lite av en kris redan när våra barnförsök slutade-ganska mycket av min identitet här har legat i samtalen runt försöken och jag hade så många som hejjade på mig. Nu finns det inget att hejja på mer, utan jag faller under statistiken De som fick ge upp, vilket blir en lite tystare tillvaro. Jag har hittat tillbaka till lite av min glädje och energi igen, och börjat hänga med i tillvaron på ett annat vis-även här.
En del av tryggheten för mig, ligger i att här vet jag alltid att ni finns. Hit kan man komma och tråden pågår-för att det är många nog att hålla ångan uppe även då någon tillfälligt tappar den. För hittills har frånvaro av någon ofta setts som ganska tillfällig eller en fas.
När det gäller vänskap, så är det ju bortom allt rimligt tivel bevisat att sådan kan uppstå ur umgänge i en forumtråd.
Jag har hittat flera här och hade gärna vidare under möten irl utvecklat gemenskapen med fler till att bli vänskap på det mer privata planet. Men, formen för umgänget här, tror jag faktiskt inte beror på anonymitet eller ej, utan också på antal. För sitter man i en grupp om 30-40 pers, så delar man vanligen inte allt med alla på samma plan. Jag känner mig mer begränsad av att jag inte står alla lika nära-och därmed riskerar lite för mycket av hjärtat om jag försöker förklara vissa saker, som jag därför sparar till mer privat umgänge, där man sitter med en mindre skara, än vad jag känner mig störd av själva öppna forumet.
Men det jag KAN dela här, och det jag får ut av att hänga med er, räcker långt och jag hade inte alls lust att mista det.
Sedan borde jag kanske egntligen framöver få fullt upp i tillvaron, att timmar vid datorn helt går bort. Men det hade jag skjutit på framtiden och liksom ignorerat nu så länge.
Jaja, här försökaer jag alltså bena i vad jag menar, men jag vet inte vart det tar mig. Jag hoppas, Nenne, att det kanske räcker för att du ska ta och låta bli attvara lite sur på mig. Jag är inte sur på någon. Jag ser bara saken som mer komplex än vissa av er. Och det är inget ovanligt för att vara jag. Jag brukar då ofta få höra " men krångla inte till det" Eller "skapa inte problem som inte finns"
Ofta har jag dock fått det tveksamma nöjet att konstatera längre fram, att jag inte alls krånglade, utan bara såg något som andra vare sig såg, letade efter, eller ville hitta. Jag är en besvärlig person på det ivset. Men kan ibland behövas.
), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.
dyka upp.
