Välkomna till Tivoli Empatia!

Snorkis,

Jag tänker massor på dig och känner också starkt för dig ska du veta.
Det finns gemensamma nämnare, trots det så olika i våra situationer och mycket av det du sagt senaste tiden poppar upp i min skalle när jag sitter med virrvarret inombords. "Det här är ju precis som det Snorkis sa".

Jag tycker förresten att det är anmärkningsvärt och fantastsiskt att du är så pass med som du ändå är i livet igen. Att det är regelrätta bryt med jämna mellanrum är däremot inget jag ens höjer ett ögonbryn över. Ingen kan väl vara så jävla dum att den tror att "nu är allt bra igen"?

Fast det kanske är det vanligaste ändå, att andra först har all empati i världen, men sedan går vidare med sina liv och kvar står man själv och ganska ensam när det verkliga sorgearbetet väl börjat.

Hälsa förresten din make att jag uppskattade hälsningen mycket häromsistens.

Kram till er!

Ja, det är helt orimligt, din jäkla räkhjärna!
Byt jobb!

Idag skulle jag till AF. Det var något jag hade rejäl ångest inför, eftersom jag visste att jag skulle börja gråta osv. Samtidigt anade jag att det nog vore bra att masa sig dit oavsett tårar, därför att hon jag har där alltid varit väldigt bra att ha att göra med.
PRECIS när jag ska åka och har laddat med motorvärmare, kupevärmare och hela kittet för att säkert komma iväg med min lilla bil, ringer hon....

..va? har jag tagit fel på tiden?
-nej nej, men du, du skulle ju åka till mig nu.
-Ja?
-GÖR inte det!
-?
-Näääe! För FY för det här vädret och livsfarliga väglaget! Jag inser ju att du kommer om jag tvingar dig men herregud, det gäller ju inte livetdet här! Det är väl bättre att du kommer nästa vecka?
-Okej!
Och sedan sa jag att jag ändå ville berätta för henne redan nu hur allt ligger till, eftersom jag laddat som fan för att få fram det. så jag berättade, grät, babblade som fasen och grät lite mer.
Och så sa hon:
-jag tycker VERKLIGEN att du just nu ska lägga energin på att hitta en BRA läkare som FATTAR nå´nting, för du behöver få bry dig om DIG och ladda om och ta hand om din sorg, för det här är inte småsaker. Om de inte sjukskriver dig-vilket de borde-så får du och jag ta saker därifrån. jag är inte ett dugg oroliga för  att jobb och framtid ska ordna sig för dig, men nu får du faktiskt inse att man måste ta en sak i taget och sorgen har sin tid.

Min af-handläggare lyfte kvarnstenar och kedjor av mig idag. Det blev lättare att andas och jag återfick lite tro på att det finns guldklimpar till människor bland alla idioter.

Och så en sak till:

Min son har en bästis här. Han är hur gullig som helst och igår hade jag erbjudit hans mamma att pojken fick sova här, eftersom deras familjelogistik kört ihop sig.
När han kom hit igår eftermiddag sa han:
-När jag fick veta imorse att jag skulle få sova över här, började jag dansa.

när nioåriga pojkar dansar hemma i köket för att de ska få komma och sova här, så känns det lite som att NÅNTING rätt måste jag ju göra, ttrots min labila tillvaro, mitt ostädade hus och allt jag borde men inte gjort.

Så, det var något lite positivt och livsbejakande från PB mitt bland all gråt och trötthet.

Man kan också käka Pågens små saffransgifflar och Ballerina pepparkaka om ingen haft någon adventsanda att baka i.

Bytt en massa glödlampor har jag också gjort och sedan kastat upp alla belysningar i oputsade fönster och den enda städning som för övrigt är avklarad är en rejäl dammsugning och dammtorkning av alla fönsterbrädor.

...men skottat en så in i baljan massa snö-det har jag! Klockan två i natt var jag ute och drog omkring snösläden, för det hade kommit flera decimeter och jag ville att sambon skulle kunna komma hem från krogjobbetoch parkera på snöfri infart.
Himmel vad det vräker ner! Vi har verkligen redan MASSOR av snö! I fjol var det barmark så här års. Snön kom ett par dagar innan jul.
Sambon sa. ja det var ju tur att jag  bytte till vinterdäck i går, för annars hade jag inte tagit mig hem inatt.
-Nä, det var inte tur. det var resultatet av enträget och stundtals hotfullt tjatande från MIG. Just för att jag gärna vill vara någotlunda trygg i att jag nog får hem min sambo hel och hållen när han är ute och åker.

När jag sa innan ivf:en att jag ville att vi bytte till vinterdäcken, blev jag i stort sett idiotförklarad. På väg hem därifrån fick vi köra i första halkan på sommardäck.
Och nu har han fått byta på båda bilarna i full snöstorm och svinkallt om fingrarna. precis som vanligt.

Men nu har vi däck. Och sonen har nya överdragsbrallor, nya handskar och nya skor-"som jag är så GLAD över mamma! För de är jättejättesköna och jättejättebra och jag blir inte blöt alls!"

Och det är låsolja insprutat i billåsen, motorvärmarsladden är utdragen och kupévärmaren framplockad. Reflexväst, snöskyffel och startkablar ligger vid varningstriangeln bak i den lilla lilla bagageluckan. Rattmuff på, fårskinnsfäll att sitta på och isskrapor, sop och mirakletrasa för imman på plats. Vinterkängorna är framtagna och alla handskar hittade "har du sett mina vinterkängor och vet du var min andra handske är..."*bah*

Och massor av stjärnor och stakar och ljusslingor lyser. Bara den runt verandan fattas och så måste vi köpa granen som ska vara på altanen. Annars ser det åtminstone utifrån väldigt adventigt ut.

Städa bort alla pryttlar och fixa vidare får jag väl göra en annan dag.

Snigel, jag har hunnit vara på ap-surt humör för att sambon skrivit fel i almanackan. han hade skrivit att han hade jobb-möte kl 15 idag. Alltså planerade jag in att han skulle åka förbi finkonditoriet i staden dit han ju ändå skulle och sedan komma hem så vi kunde adventsfika och äta god middag tillsammans.
 
Nä.

För han skulle ju på mötet kl 18 istället, då kondiset redan stängt och mötet tar flera timmar eftersom chefen där även bjuder dem på middag.

Så, inget fin-fika och ingen gemensam middag.
jag kokade risgrynsgröt och så åt vi skinkmackor istället. Och Ballerinapepparkakor som sagt...

Nenne, herregud jag veeeeeeet! Behöver jag säga att han gör sådär VARJE år!!! Och jag tycker att visst, det kan vara barmark länge här, och även störigt om det knappt alls blir vinterväglag, men FY vad det är läskigt med underkylt regn! Och helt livsfarligt.
Det är inte för intet som jag kallar min sambo för "Mr Mañana Himself".

Snigel, både mack och make kan ibland vara underskattade. Julmust är förresten årstidens livselexir.
Som tur är tycker båda killarna härhemma att min risgrynsgröt är bland det godaste som finns. Så det fick duga idag. Jag gör steken imorgon istället tror jag.
Nenne, att skruva ihop och plocka frama lal jullysena tar faktiskt sin modiga tid när man numera har lite fleer förnster att bestjärna. Förr tog det typ tre minuter...
och på dagen var vi ju på handboll, så det här var eftermiddagens panik-adventsning. Eftersom jag vägrade gå med på att det inte skulle lysa imorse.

Inatt när jag var ute och skottade gick jag vägarna här förbi och kikade ordentligt på allt som lyste, och faktiskt så blir det väldigt väldigt sagoaktigt med alla stjärnor och ljus i det här huset.

Men herregud!
Vad tänker ni när ni läser det här?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tre-sma-barn-saknas-i-hogsbo_5748965.svd

Jamenellerhur?

eller;