Välkomna till Tivoli Empatia!
Själv har jag ett så vanligt namn att man kan fundera över varför ens föräldrar inte hade mer fantasi??? Å andra sidan har jag insett att det väl var DÅ som det är NU. Samma namn ligger högt på listorna och det är lätt att omedvetet tycka att just de namnen är de finaste. Mycket mode och trender går det ju i namn....
Som tur var har jag alltid varit ensam i mina klasser om mitt namn trots att det är så himla vanligt. Däremot hade vi 3 Karin och 4 Maria i mina resp klasser/skolor....
Mitt efternamn är däremot ovanligt och jag kallades ofta för det som yngre. Därför vägrade jag byta till makens när vi gifte oss. Efternamnet är lika mycket JAG som mitt förnamn! Och nu heter dottern det också. DET tycker man är skitkonstigt här i SUA för här ger man nästan alltid mannens/pappans namn till barnet. Well well... not me and my kid...
Mitt andra namn är det nog ingen som heter mer än jag. Iallafall inte med den stavningen. Ett tag när jag var lite trött på mitt vanliga tilltalsnamn funderade jag löst på om man skulle byta, men sedan var det för svårt att tänka sig att kallas något annat ändå.
Andranamnet är så som Lappis sa att de ville göra med sitt kommande barn, mitt gamla namn från Korea. De behöll detta men inte som tilltalsnamn.