Inlägg från: sweetstreet |Visa alla inlägg
  • sweetstreet

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Själv har jag ett så vanligt namn att man kan fundera över varför ens föräldrar inte hade mer fantasi??? Å andra sidan har jag insett att det väl var DÅ som det är NU. Samma namn ligger högt på listorna och det är lätt att omedvetet tycka att just de namnen är de finaste. Mycket mode och trender går det ju i namn....
     
    Som tur var har jag alltid varit ensam i mina klasser om mitt namn trots att det är så himla vanligt. Däremot hade vi 3 Karin och 4 Maria i mina resp klasser/skolor....
    Mitt efternamn är däremot ovanligt och jag kallades ofta för det som yngre. Därför vägrade jag byta till makens när vi gifte oss. Efternamnet är lika mycket JAG som mitt förnamn! Och nu heter dottern det också. DET tycker man är skitkonstigt här i SUA för här ger man nästan alltid mannens/pappans namn till barnet. Well well... not me and my kid...

    Mitt andra namn är det nog ingen som heter mer än jag. Iallafall inte med den stavningen. Ett tag när jag var lite trött på mitt vanliga tilltalsnamn funderade jag löst på om man skulle byta, men sedan var det för svårt att tänka sig att kallas något annat ändå. 
    Andranamnet är så som Lappis sa att de ville göra med sitt kommande barn, mitt gamla namn från Korea. De behöll detta men inte som tilltalsnamn.  

  • sweetstreet
    passionsblomman skrev 2011-01-20 22:34:33 följande:
    Celosia heter den och den finns gul, röd och lila också. Och i en bollform där den faktiskt ser ut som en hjärna på allavar. Internt kallar vi den för "aphjärna", vilket man ju kan avslöja för kunder i rätt sammanhang och med lite snits, men när min chef(som jag själv fick lära upp från grunden) fågade en kund ifall hon ville ha en aphjärna i buketten också, fic jag stilla styra upp att så kanske man inte bäst säljer dem till gamla damer...

    Den finns i en variant som ser ut som små plymer också.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • sweetstreet

    Haha Harriet för mig får mig alltid att tänka på en bok jag läste som barn om en tjej som hette Harriet och som spionerade på folk. Den var skitbra!

  • sweetstreet
    Hattis skrev 2011-01-20 22:25:27 följande:

    Sweet - håller med dig angående skånska diftonger. Undrar hur en malmöbo skulle uttala t. ex. Åsa? Äusa? Ausa? Aosa?


    Hm, Å tror jag går bättre ändå (MEN det är ju olika på olika skånska dialekter) men däremot tycker jag att just O och U ofta får ett konstigt uttal.

    Tillexempel så gillade jag namnet Tor men på skånska skulle det bli typ "Tiiioooouurrrr" vilket kanske inte kändes lika kul??
  • sweetstreet

    Hattis hur är det med det bruna??
    har det slutat nu??? 

  • sweetstreet

    Jag tror att de ovanligaste namnen än så länge är just 40-talistnamn. Men de kommer alldeles säkert att komma klättrande på listorna snart. 

    Om ett antal år kommer vi ha en massa Kjell-Åke, Ingvar, Gudrun, Solbritt, Gunnar och Margareta på våra dagis.
     

  • sweetstreet

    Å vad BRA Hattis! Jag hoppas att det bara är en sådan där liten blödning som ju kan ske tidigt utan att det blir problem framåt.

    Efter vår insemination vågade jag inte testa för jag var såå säker på att det inte tagit. När det sedan kom lite brunaktigt blod runt testdagen så tänkte jag att jahapp så var det klart då och väntade bara in tanten.... Jag var så säker på att det var tantens förtrupper på gång. MEN när det inte kom mer utan mindre efter 1-2 dagar så testade jag ändå och det var då jag fick plusset!
    Nu har ju du gått längre än vad jag hade då, men jag tror det är rätt vanligt med lite småblod under de första veckorna av en graviditet. 
     

  • sweetstreet
    Hattis skrev 2011-01-20 22:46:03 följande:
    Eller hur Sweet! 70-talisternas barn kommer hemm och säger att "tvillingarna ska heta Göran och Sven-Erik. Och 70-talisterna kommer att säga "Eeeek! Ska ni inte ta mormors andranamn som är så fint"...


    Men ärligt talat så är det lite så jag tror det är. För även min mamma har sagt ibland om hennes vänners barnbarn att hon tycker att vissa namn känns så "konstiga" p g a att hon får bilder i huvudet av gamla tanter i "städrocksklänningar"  med klut på huvudet...
    Man associerar ju namn mycket med personer man känt eller haft i sin omgivning som haft just de namnen... 
  • sweetstreet
    Hattis skrev 2011-01-20 22:47:25 följande:
    Sweet - hoppas att du med flera har rätt! Eller, ja, det har ni ju, men jag hoppas att det är så. *Börjar bli tröööött*


    Du jag förstår det vännen. Men denna gången SKA det gå vägen!!!!!! 
  • sweetstreet
    Klockarbol skrev 2011-01-20 21:48:29 följande:
    För vår del blev det per automatik (å hur stavas det då???) ett namn från varje släkt. Lite lustigt att Yngstas sistanamn (från makens släkt) visade sig vara ett namn som INGEN i min släkt har haft - och då är släkten på mammas sida stoooor. Vad är oddsen för det?

    Min bror däremot gav sin dotter en påhittad kvinnovariant av vår fars namn för att göra gubben glad... Ingen hit vill väl jag tycka av massor med anledningar (som t.ex. att gubben var en elak och våldsam alkoholist??). Han är fortfarande i livet, antagligen är han så välkonserverad att han överlever oss alla...

    Somliga svärmödrar tror jag att man har fått för synder som någon annn har begått Skrikandes.

    Min svårmor grät när vi berättade vad Yngsta skulle heta - "för det var ju inte ett hederligt svenskt namn och tänk om hon inte kommer kunna få jobb"...
    *slår mig för pannan*
    Men himmel!! Vad var DET för namn nudå????????
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!