Välkomna till Tivoli Empatia!

Hej 1Up!

Jag bor på Småländska östkusten och på mycket liten ort, efter sådär en 15 år i Sthlm med omnejd och dessförinnan ett stort antal andra orter och adresser. Jag tänker banne mig ha stuckatur i mitt tak i salen förr eller senare. Märken på mina saker är det sällan, men arg av att inte få sova blir jag.

Jag önskar hett att jag skulle fått anledning att köpa en skötväska och blöjor igen, men det har blivit mörka besked på den fronten alldeles nyss här.
 
Jag har inte uppfyllt delen att prata om annat än mig själv på ett bra tag känner jag och för den delen knappt orkat vara här alls, men det går kanske över så jag blir en bättre trådmedlem småningom.

Min familj äter för övrigt alldeles för mycket socker på det hela taget. Särskilt jag. Och jag har nog totalafärdärvat min son. *nöff sa sockergrisen*

Åh hjälp! Då kan jag tala om för dig att du garanterat vet var jag bor och hur mitt hus ser ut. Shit!

Och jag beklagar dina sorger och motgångar! Kram tillbaka.

I mitt fall är det en tio års längtan efter ett barn till i familjen-vi har en son som är just tio-som fortfarande fyller hela hjärtat och en stor anledningt ill att vi flyttade var just att göra plats för fler barn. Men hoppet om det har fått sig en ganska slutgiltig käftsmäll i och med vårt senaste misslyckade ivf-försök och läkarnas utlåtande därefter.

Koko: Tack. Jag är tillräckligt uppfuckad inombords nu för att faktiskt behöva höra det där.

Vaddå minus allt? det var det dummaste!

Fast en jädra massa minus har iofs många av oss i alldeles för hög grad fått utstå...

Och trots det dumma -jag känner ju förstås precis så själv just nu. Minus karriär, minus graviditet och minus pengar osv. Men det är klart-jag har plus på panna, diskmaskin och luftavfuktare åtminstone.

Koko, jag har just mailat Klockis och bett henne höra av sig. Jag vill verkligen veta hur läget är.
OCH jag saknar henne i tråden.

HA! I detta fallet har det en klar bakgrund-det finns ett ställe som kallas Klockis och det har jag tänkt på ända sedan Klockarbol dök upp. Så jag ändrade hennes långa till det. Det blir så jobbigt med en KB förutom BS och PB och EA tycker jag...

Nä jag vet. Men faktiskt var detta jättestora hus som har tomma rum för barn, sköt/tvättrum och ett iofs av andra barn välanvänt lekrum, ladan med plats för värsta coola lekloftet osv verkligen som ett enda stort ekande HÅN.

"Vad FAN skulle vi hit och göra, tre ynka personer och sambon hatar sitt jobb, jag har inget jobb alls bla bla tills det bränner hål i hjärnan"

Det var därför jag var helt desperat efter att få upp alla adventsbelysningar, så det åtminstone skulle se lite mysigt ut, mitt i allt.

SKULLE jag?? Men gud vad nyfiken jag blir nu då? Vaddå? Hur skulle jag kunna veta det? Jag har ju bara bott här ett år? *myror i hela skallen*

1Up, jodå, vi trivs-men att flytta till en mycket liten ort är en stor grej, för man blir verkligen inte "en i gänget" på nolltid. eller ens någonsin egentligen. Det vet jag för att jag flyttat så mycket förut.
Sedan har vi ju -utöver det speciella med att flytta till mindre samhälle, ryckt upp hela vår tillvaro och bytt ut precis allt som var välbekant, gammalt och vant, och det är inget man orkar göra så många gånger när man har en hel familj att flytta på. Förra hösten var ett elände för vår son, men nu stortrivs han och har fått jättefina kompisar.

Min sambo hatar sitt jobb, men det beror på att han har en idiot till chef och en jävligt usel anställningsform-trots att han blev lovad annat när han sa upp sig i Sthlm och tog det här steget. Så han tiger och lider på jobbet och söker annat allt han kan.
Jag har faktiskt inte hittat mycket att söka-det är mer produktonsinriktat här än min kompetens. Jag hade behövt vara vad halva tråden är-ingenjör. Istället är jag florist och det är inte alls efterfrågat kan jag meddela.
Sedan har jag ju legat rätt lågt med sökandet, eftersom vi gjort två Ivf-er, ett frysförsök och hoppats järnet på att jag skulle vara gravid vid det här laget.
Det är i det perspektivet som det känns rätt sorgligt att vi sitter tre pers i 248 m2 hus och inte kan göra något mer åt saken än hoppas på ett totalt mirakel i elfte timmen.

Alla mina övriga planer och drömmar och allt jag skulle vilja förutom mammaledighet och småbarnstid, ligger lite längre fram och är inte helt glasklara än, så allt blev ganska vilset nu helt plötsligt. Men, under tiden skjutsar jag väl min son in till Mönsterås på handbollsträning, köper pizza på hemvägen och eldar i vår nya fina panna.

Om du vill får du gärna inboxa ert släktnamn och sådär, men det gör du helt som du vill. Jäklars vad nyfiken av sig man är då...haha!

Jaså, jaha, fast jag har redan inboxat...

1Up. Att producera floristiska arbeten är nog ungefär det sista jag tänker på precis nu, men visst kan man göra sådant. Fast några pengar är det verkligen inte i det. En av de ICA-anställda i byn har en dotter som är florist. Hon har anammat just den grejen här.

Mina företagarplaner och drömmar söker sig nog mer och mer bort från just snittblommorna, och inbegriper nog någon vidare förkovran inom trädgård eller så. Men det ligger inte närtid.