Välkomna till Tivoli Empatia!
![](https://www.brollopstorget.se/Chatt/ikoner/smile1.gif)
i-Phags är ordet för dagen!
![](https://www.brollopstorget.se/Chatt/ikoner/smile2.gif)
![](https://www.brollopstorget.se/Chatt/ikoner/smile1.gif)
Preventivmedel - Är själv tillkommen trots kontrollerad kopparspiral och skulle därför aldrig lita på en sådan. Känner flera som blivit till på så vis. Kanske fungerar de bättre idag
![](https://www.brollopstorget.se/Chatt/ikoner/smile9.gif)
Izzie och PB: beklagar tantbesök!
Izzie: det där att kroppen ska vilja bli gravid snabbt efter ett missfall tror jag bara är vad man vill tro, jag har inte hört ngt som är vetenskapligt bevisat med det. Det var en läkare som sa det till Cicci men å andra sidan var det en gynekolog som sa till mig i våras att bara "slappna av" så skulle det ordna sig, så inte ens de inom vården behöver alltid ha koll...
AM: jag vägrar dock att ha ångest för att vi inte har julgardiner. Sånt orkar jag bara inte hålla på med...
Snaily: du kan ignorera ersättningstipset om du vill - vet att det är kontroversiellt... Har du mjölk så kör bröstmjölk istället men mata mata mata på dagen är ändå det bästa råd jag kan ge. Ibland satt jag och ammade mer el mindre hela dagarna (men så hade jag ju för lite mjölk också). 8h amning per dag är tydligen rätt så "normalt" vi vissa perioder läste jag någonstans...
Klockarbol: skickar ett gäng kramar från mitt håll!!!
Moa verkar annars ha kommit in i ngn konstig period när minsta lilla småsak blir en stoooor katastrof som man kan gråta hysteriskt för. Typ att maken spolade efter hennes toabesök - för HON ville ju spola (ibland vill hon ibland inte, suck). Helt orimliga grejer som jag totalt tappar tålamodet för. El om man säger nej till ngt så kan hon börja gråta jättemkt och säga "du blev arg på mig mamma". Suck igen. Även på dagis har de noterat att hon inte är gamla glada Moa. Är väl en utv.fas kanske??? Ngn som känner igen det?
Ah, var precis och tränade igen på lunchen, härligt! Får mig på så bra humör. Jag som aldrig tyckt om att träna i gymmet (boooring...) tycker nu att det är lugnt och skönt. Jag går där i min egen takt och kör igenom muskelgrupp efter muskelgrupp, skönt är ordet!
Men nu är det slut på att stå på plankan, gick inte alls idag. Antar att magmusklerna har delat sig för mkt nu.
Mitt mål är att träna fram till v20 iaf, sedan får vi se. Ju bättre form jag är i ryggmässigt mm, desto bättre mår jag när det blir tungt tänker jag mig...
I fredags gjorde jag en dum grej tror jag. Varning, lååångt...
De ringde ju från dagis och bad mig hämta hem henne för att hon inte var pigg (hon var pigg i torsdags så vi trodde hon var frisk...) och sedan blev det visst rätt mkt mellanmål för att vi skulle köpa gran innan middagen. Helt plötsligt upptäckte vi att kl var 19 och Moa inte fått ngn middag och 19.30 brukar det vara välling. Så vi tänkte att lite pannkakor blir bra (annars är pannkakor ingen riktig middag enl mig ). Hon åt gladeligen och sedan en stund efteråt kom hon på "nu vill jag ha min middag - makaroner och köttbullar!". Men Moa sa vi, du fick ju pannkakor till middag idag. Stooooor katastrof! Man kan ju inte äta pannkakor till middag (har ju aldrig hänt förut...). Suck. Maken försökte sin vana trogen medla "men du kan få makaroner till middag imorgon, det blir väl bra". Fortsatt storgråt. Precis mitt i vår tänkta middagsfrid. Jag lackade ur och gick in till henne (hon satt i ett angränsande rum och ylade) "men Moa, nu blev det pannkakor till middag idag, det är väl inget med det. Skärp dig!!" Då hickade hon ju till och slutade gråta och skulle kramas.
Men sedan kom jag på efteråt att det är inte så jäkla bra att ta i med hårdhandskarna när hon får känsloutbrott. Tänk om hon blir en kuvad människa som måste gå i terapi när hon är 30 bast för att hon aldrig fick släppa ut sina känslor? Hon måste ju få vara arg och ledsen ibland. Det är bara att jag tappar tålamodet då och då, och dessutom är jag så van vid att hon är "go' och glad" så jag överreagerar kanske de få gånger hon "ballar ur". Jag fick mig iaf en tankeställare. Men det är inte lätt att vara förälder alltid...
Snaily: för mig var de första 4 månaderna rätt mörka men det berodde väldigt mkt på två saker: amningstrubbel och att Moa inte sov nästan alls på dagarna (jag fick INGEN egentid alls). Dessutom tror jag att jag åkte på en lätt förlossningsdepression. Så jämför inte med mig (jag menar, jag tror inte du kommer att må såhär i 4 mån) men jag vet hur du känner dig...