Parnassia skrev 2010-10-27 15:20:09 följande:
SJÄLVKLART är plan A att du ska vara föräldraledig! Men du hinner ju jobba innan dess om jobbet dyker upp. Jag menar inte att vara klämkäck men att det kan ju hända bra saker på flera plan. Kram!
Javisst, det är klart det kan, men att jag skulle få ett jobb där det hinner blir någon vidare skillnad utom några månaders uppsving, känns inte så realistist. Särskilt inte nrär jag antagligen kommer att få lägre lön än den jag hade senast, eftersom lönerna liger lägre härnere. Det är mer fråga om att typ hinna jobba ihop lite mer än jag får nu.
Det får gärna hända bra saker på flera plan. min familj är bra mycket mer van vid att det händer svåra och jobbiga saker på alla plan känns det ibland som. Utan att verka för negativ. Men somliga dagar är det förbannat svårt att hålla ljuset högt på "det ordnar sig-stigen"
Vi har alltid levt under "man får vara glad om det går ihop"och det hade varit skönt att ha LITE mer marginaler. Där man ens kan prata om resor, bröllop, semestrar, fler IVF:er, 40-årspartaj eller vad det nu är det ibland känns som att alla andra har hur bra råd med som helst.
Och så får man istället hela förbannade tiden slita med bilar, tandläkare, pannsystem, diskmaskiner och vad allt nu är om ramlar över en.
Jag tror vi kommer att ta det där lånet, om det inte är helt hysteriskt, för vi kommer inte att kunna spara ihop till 160 000 till nästa vinter iallafall och ingen av oss tror jag har ro i hjärtat att våga elda vidare i härket vi har.
Eller jag vet inte. Skit i det. Jag ska inte bena ut vår privatekonomi här. Jag borde nog låtit bli att ta upp det, för jag känner mig lika obekväm med det som när jag varit för öppen med mitt sexliv. Det är för ont och sårbart och finns en massa skam i det känner jag. Det känns som att alla andra har löner på mellan 30-40 000 och här sitter vi, två knegare med skitlöner runt 20 000 och låtsas ha ett liv.
När man egentligen inte lyckats få ihop mycket att vara stolt över här i tillvaron.
Inte ens göra barn kan man.
Blä!