Välkomna till Tivoli Empatia!

Vänner! Visst kan man översomra amaryllis. Det har jag gjort med lyckat resultat flera gånger. Men det är svårt att få dem att blomma om till nästa jul , det brukar bli januari/februari istället. Men i vilket fall sköter du den som en vanlig krukväxt from nu tills det blir så varmt ute att du kan ställa den ute. Då bär du ut den i trädgården och låter den bo ute tills frostrisken är överhängande. Då tar du in den och ställer den mörkt och svalt och låter den vissna ner. Låt sedan stå nervissnad ca 8 veckor och sedan tas den fram igen och vattnas lite. Lycka till!

Vi har spenderat fm i solen i pulkabacken med min syster och hennes barn. Underbart!

Vickan - jag fick en idé bara. Kanske finns det någon typ av film man kan klistra på fönstret som släpper igenom ljuset men inte skadliga strålar??? Har ingen aning om i fall det finns eller om det fungerar. En galen idé bara.

Varning för ego och ett mindre sammanbrott.

Sitter här med tårar och snor rinnande. Lilla sover ju INTE . Hur f-n ska det gå. Hur länge ska man orka? Hon är 9,5 månader och vaknar minst typ 5 gånger per natt. Alltså sover knappt aldrig mer än 2 h i taget.

I tisdags tog jag ifrån henne nappen för att se om hon sov bättre utan den, eller rättare sagt utan att tappa den och vakna pga det hela tiden. Och första natten sov hon ju ett pass på 4 timmar och det var rekord.
Men sen har det inte hänt igen.
Hon vaknar fortfarande massor med gånger och det tar tid för henne att somna om. Några gånger har det tagit 45-60 min. Och nattningarna som innan tog ca 10 min har nu tagit alltifrån 20-40 min. Det är så nära att jag vill ge henne nappen tillbaka.
Men eftersom hon egentligen inte sov bra med den heller så försöker jag låta bli. Ikväll är kväll nummer fem i det "nya" livet och jag hade hoppat spå att få se en förbättring. Det sägs ju att de ska glömma nappen så snabbt.
Men inte här.

Vad är det för FEL!? På mig? På henne? På sömnen? På ron i huset? Eller vad det nu är.

F-n.

Jag hade inte tänkte bryta ihop så här. Många här har ju sina egna problem eller små helveten. Men ikväll blev det för mycket och maken är inte hemma heller.

Tack för era sympatier och kramar.

Under napp-eran fick hon bara nappen när hon vaknade och somnade då i princip om direkt. Utom en gång per natt, den gång hon vaknade mycket, då fick hon en flaska välling och somnade då oftast om.

Nu när hon vaknar försöker jag med ramsa a la AW, med det verkar inte funka. Jag brukar få gå in och lägga henne tillrätta och hålla henne. Men det kan ta tid innan hon lugnar sig och somnar om.

Jag kanske ska ge vatten istället för välling? Men vad spelar det för roll egentligen? Om hon dricker välling eller vatten? Egentligen är hon ju så stor att hon klarar sig utan båda två. Och det är ju dit man vill komma, att hon inte ska "kräva" sånt på nätterna. Men å andra sidan kan jag gärna ge henne en flaska välling, vatten, skumpa, juice eller vad som helst, bara hon somnar om igen och har det uppvaknandet som sitt enda på natten.

Vi var ju hos läkare för att de skulle kolla hennes öron, men det var ett rel "misslyckat" besök. Han upptäckte att hon hade öroninflammation, och det var ju bra att han såg det, men det gav oss ju inget nytt att gå på i sömnträsket....

Men när Prinsen fick tillbaka nappen sov han ordentligt då?
Varför tog ni bort den från början? Var det för att han sov illa och ni också hoppades på en förändring?

Jag ska också gå och lägga mig nu. Borde ha gjort det när Lilla somnade men så blev det som det blev.
Nu är tårar slut för den här gången och jag hoppas hon sover bättre i natt än tidigare.

Miracles DO happen!

Under sker.

Hoppet är det sista som lämnar människan.

Plötsligt händer det.

Eller så vaknar hon om typ fem innan jag ens hunnit borsta tänderna...

Den som lever får se.
Tur att jag älskar henne så att jag nästan börjar lipa bara jag tänker på det, annars hade jag VERKLIGEN inte pallat.

Kram och god natt!

Tack för alla kramar!
Ikväll känns det bättre och nattningen gick riktigt bra idag. *peppar peppar* Nu pågår projektet att peppa maken till max och få honom med på tåget ordentligt för i natt tar han över nattvakten och from imorgon tar han även över projekt föräldraledig.
Jag hoppas det går bra för honom så att han känner sig peppad att fortsätta så att inte jobbet jag lagt ner den här veckan är förgäves.

Samsovning är nog inget för oss, de gånger vi haft det så har ingen av oss sovit. Lilla är som en groda i en mixer om hon ligger mellan oss. Stora har i princip heller aldrig sovit hos oss. Förutom när de var riktigt små och ammade.

Och att lämna bort henne någon natt vore ju skönt, men som sagt det löser ju inget och jag är ärligt talat tveksam till att någon skulle ta emot henne nu när alla vet att vi kämpar för några timmar här och där.

Ang AW så har jag läst på och anser att det är nog så jag har jobbat de senaste nätterna. Därför känns det extra viktigt att maken är med på tåget. Men jag tycker AW verkar väl hårdhänt i en del av instruktionsvideosarna på hennes site, så där har jag tagit det lugnare. Kanske därför det tar längre tid för Lilla att fatta vinken? Men det viktiga är ju att nå målet.

Nu hägrar dusch, tandbortste, "Hundraåringen som klev ut igenom fönstret" och sängen på kontoret.
Kram och god natt!

AM! Vad kan ha hänt nu!? Men hursom så håller jag tummarna för att saker och ting går er väg.

Hej allihop!

Tack för kramar och för att ni tänker på oss!
Första dagen på jobbet gick hursomhelst bra, jag tror att det kan bli jättebra detta!
Men natten till idag var den värsta ever! Lilla stökade runt mellan 00-04 typ och sov max 30 min pass.  Det känns fortfarande OK dock med vårt kämpande för vi tycker att vi ser tendenser till att det blir bättre ibland. Men snart måste resultaten visa sig ordentligt för att vi ska orka/vilja fortsätta. För annars känns det bara som ett dåligt experiment där Lilla är försökskanin.
Turas om på nätterna gör vi. Vi har sovit varannan natt i gästsängen på kontoret i snart 3 mån.
Nu har hon fått feber och halsont/heshet också. Och jag har superont i halsen också. Är inte Lilla bättre imorgon får de åka till VC.
Jag och maken taggar/myser/bondar/kurerar med lite bubbel i glasen ikväll för att åtminstone palla den här veckan.

Kram på er! Ingen nämnd och ingen glömd!

Piggelin! Jag minns vad vi hade för musik på vårt bröllop och nu när jag lyssnat på den igen rinner tårarna.
Mental stabilitet - hallå!? (Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var gravid, men det är väl tröttheten...)

In- resp utmarsch: Birkalåten av Idenstam och A trumpet voluntary av Clarke. Sedan sjöng en kompis "Som en saga" av Shirley clamp.