Snigel, hahaha, ja och faktiskt är det liiite roligt att du är helt nipprig och pratar igångsättning redan två dagar efter BF fast du VET att förstföderskor oftat går över det datumet OCH att det är ytterst få som prickar det.
Men det är för JÄKLIGT att gå där och vänta, det är det verkligen. man vill bara att det ska vara klart.
Kom ut nu Ynglet, vi vill träffas! Vi vill få mms från BB och förlossningsberättelser och göra hejjaramsor!!!
Gnäll så mycket du vill!
Jag gick 6 dagar över det beräknade datumet och eftersom vi då redan under flera veckor varit inne för blödningar-då vi dessutom fick förbereda oss på snitt, fick åka hem, tillbaka in "pyspunka" och sedan ändå fick åka hem igen i ogjort ärende, hade vi ju liksom hunnit bereda oss på att det nog säkert skulle komma för tidigt, inte minst pga alla samamndragningar jag hela tiden hade. Jag höll verkligen på att bli galen den där sista veckan!
Puss på dig Frullan! 
Skit.
En gång har jag köpt hem pepparkakshusbyggsats.
Två gånger har jag köpt hem Non-Stop att pryda husets tak med.
Båda gångerna har jag nu knaprat i mig alla Non-Stopen i den fåfänga tron att jag skulle klara att "bara ta nååååågra små färgglada chokladblippar.
Jag saknar uppenbarligen fullständigt karaktär och återhållsamhet och har dessutom påbörjat årstidens värsta missbruk ikväll: Julmust! Apotekaens såklart.
Vet du, nu påinde du mig om något RIKTIGT magstarkt från mitt förra liv.
när jag var ...få se nu...24? eller så, träffade jag en sådan där man man redan från början vet att "det här inte det smartatste jag gjort ´cause he´s dangerouse, men det skiter jag i för jävlar vilka känslor"
Den killen berättade redan från början att en tjej var gravid med hans barn. de hade aldrig varit ett par egentligen men hon ville ha barnet och vet du vad+ jo jag uppmuntrade allt jag kunde att han såklat skulle vara delaktig så mycket han knde-det var ju hans BARN för sjutton gubbar. Så, en kväll i augusti ringde han mig när jag kom hem från jobbet:
-Åh VET du, nu har jag blivit PAPPA och hon är VÄRLDENS finaste!
*surrealistisk känsla*
-Åh, men grattis!
-Du är väl inte sur?
-Nädå, har allt gått bra?
*lyssnar på en annan kvinnas förlossningsberättelse berättad av mannen jag älskar*
Dagen därpå fick jag en utskällning för att jag "uppenbart inte kunde vara lite GLAD för hans skull"
Herregud. Det var tider det...
Ett par år senare sa den mannen till mig "av dig har jag fått något jag inte trodde fanns-du har gett mig villkorslös kärlek"
Japp.
Det hjälpte inte så mycket.
Men jösses Sweet vilka roliga nyhetr! HEJJA! Hoppas verkligen du får det jobbet!
Och den där reviewen...Gud vilka spännande saker du jbbar med! 
HEJJA igen!
Sweet, har du koll på din inbox? 
Oupsie, fy FAN för din foglossning!!! 
Stackars stackars dig! Särskilt som du ju annars är en aktiv tjej med hundträningen och allt.
Du har förresten-säger jag nu veckor efter att ämnet var uppe-verkligen legat så lågt senaste tiden med att det är jobbiga känslor runt graviditeten att åtminstone jag inte alls fattat hur kämpigt du har det-utöver foglossningen, för den har jag fattat. Å andra sidan har jag kanske varit för självupptagen för att få in det hela. Men jag tror du berättat ganska lite. Berätta gärna mycket mer!
Klockis, min sons hela behållning av pepparkakshuset är att i smyg gå och pilla bort de non-stop som sitter på den del av taket som inte syns framifrån. han skulle alltså bli djupt besviken om han inte fick först pilla dit och sedan pilla bort.
Jag får helt enkelt köpa en ny påse. Typ fem minuter innan vi ska pilla dit dem.
Jag BRUKAR låta bli att ens öppna påsen.
Kanske om jag gör något julgodis så kan jag äta upp det istället, tills huset är klart. Kola exempelvis....
Skrev jag just "gör"? Jamen ÅÅÅÅH för jag göööör ju så mycket för närvarande. Verkligen. *garvar ihjäl mig, rått och hjärtligt*
Jomen få se nu...
jag har
eldat i pannan
värmt på gammalt läskigt kaffe
ringt AF
värmt risgrynsröt åt sonen-hemlagad gú bevars
hjälpt sonen med alla läxorna-DET gjorde vi bra
lagat korvstroganof OCH ätit av densamma
startat diskmaskinen
Inte så jävla illa av ett gammalt deppigt spöke. Värsta dagsverket när allt kommer omkring. 
Och igår-igår gjorde jag två nejlikapelsiner-fasen, jag JULPYSSLAR ju tilloch med.
Åh men NU gjorde jag något VÄLDIGT uppmuntrande...
Förut ikväll var det något program som jag tro heter "Tjock och tjockare" eller något liknande. det verkar gå ut på att två feta personer får träffa några ÄNNU fetare för att få insikt i hur det håller på att barka hän.
Dagens två engelsmän fick åka till Grekland och bo hos en familj där dottern-håll i er nu- var tio år gammal hade en vikt på 127 kilo och ett BMI på över 51!!!!
En kostrådgivare försökte förklara för mamamn -som vägde över 180, för vågen slog i botten-att deras dotter knappast skulle leva till sin 20-årsdag, men hon greppade nada kan man säga.
Iallafall var jag ju nu tvungen att kolla BMI-gränserna för de olika stadierna undervikt, idealvikt, övervikt och fetma. Allt över BMI 30 är fetma. Naturligtvis skrev jag in vad jag vet att jag ungefär väger nu-med de ytterligare käcka kilon jag dragit på mig senaste året. Jaha, så nu är det inte längre bara en bit in på skalan övervikt, utan nu är det hekton ifrån att knata in på Fetma. Fantastiskt självkänslaboost så här på nattkröken.
Grattis alla Annor på namnsdagen.
Grattis mig själv-tackar (jodå, för jag heter också det som ett av mina namn, liksom för övrigt hela tjejligan i min familj)
"Grattis mig själv" säger vi i min familj sedan sonen när han fyllde fyra gick omkring hemma med den papperskrona han fått på dagis och sa om och om igen:
"Men pappa, du måtte säja djattis tijj mej!
-Djattis mej fej ja säja" *klappar sig själv på magen med belåten min*
Hejom fejom!
Just nu sitter jag darrig, spyfärdig men lättad.
jag har haft jordens dundermigränanfall inatt och nu på fm och jag trodde aldrig i livet att jag skulle kunna komma upp alls idag. jag ringde min sambo och viskade att han inte kan spelainnebandy ikväll utan måste komma hem och göra mat åt vår son. Men -under och mirakel-jag tvingade mig att gå upp och rota fram panodil och hälla i mig en balja kaffe eftersom jag vet att det ibland hjälper. Jag har tom varit nere och tänt i pannan, fast jag är i pyjamasen fortfarande.
Nu är det bara darret, mattheten och kräkvarningen kvar-det sprängadne onda inne i och bakom ögat och i huvudet är borta! *drar en lättnades suck*
Shit vad de där migränatackerna är otäcka när de är som värst! man blir verkligen helt nockad!
Smint, bra att du håller henne hemma, det hade jag också gjort. Hela veckan.
Lappis, jag tycker Junibacken är värt ett besök. Sagotåget är jättefint.
