Välkomna till Tivoli Empatia!

Absolut, jag tänker i så fall att vi bör vara beredda på att bli gravida, men annars kanske köra med kondom så länge... men tror inte jag är beredd att ge mig in i hormonbranschen igen.

PB och Smint
Bra tips!
Hittills har hon dock bara velat somna vid bröstet, tätt intill mig med hudkontakt (höra mina hjärtslag?), filtar emellan går fetbort. Men nu kom jag på en sak som skulle kunna underlätta - att jag har ett eget täcke som jag kan vira om bara mig, och inte delar dubbeltäcke med maken, för det blir automatiskt så att dubbeltäcket täcker även henne.

Skönt att läsa om att det antagligen finns ljusare tider framöver!

Hur länge var det ni sa att det brukar kännas såhär jobbigt?
Jag är lite under isen, baby blues + sömnbrist redan efter en vecka.
Hon sover en hel del på dagarna men det är inte alltid så lätt att tajma egen dagsömn med hennes. Sen är hon skitmycket vaken på nätterna, mellan 4 och 7 är hon PIGG; vill inte äta eller sova, bara kinka och skrika och bajsa, helst upptäcka hela världen just de timmarna verkar det som. Eller så är det bara jag som inte fattar vad hon vill (vilket också känns jobbigt). Innan dess har hon varit vaken och ätit x antal gånger.
Maken är otroligt löjligt lättväckt och kan inte sova vid minsta lilla gny (jag misstänkte att det skulle bli ett problem ) så han flyttade ut till gästrummet mitt i natten. Så blev jag ensam med lilla skrikdamen och allt kändes ändå jobbigare.
Och så får jag dåligt samvete för att jag gnäller och inte känner mig sprudlande lycklig hela tiden, så blir man ledsen av det också.

Sorry för egoinlägg - återkommer någon dag då tillvaron känns lite ljusare.

1up
GUD så liten världen är! Enligt facebook är du vän med en syssling till mig (Daniel)! Ovanligt efternamn så jag antar att det är han. Inte träffat honom sen vi var rätt små men träffar hans föräldrar med nåt års mellanrum (senast på mammas 70-årskalas).

1up
Ja det verkar vara den Daniel jag menar. Pärlor är vi allihopa i den släkten! (eller, kanske inte)

Tack för alla sympatier!

Ang att mata - jag tycker jag gör det HELA tiden, men hon verkar ha rätt bestämda åsikter om när det är nog och då hjälper det inte att lägga henne till bröstet, hon pickar och har sig som om hon vill äta men skriker bara och verkar vilja spotta och fräsa åt mjölken/bröstvårtan. Då pausar vi och provar igen efter en stund, ibland funkar det, ibland inte då hon bara verkar jättefrustrerad.

Delvis hoppfullt och delvis deppigt att läsa om hur ni har haft det med era nyfödda.
Själv känner jag att detta är något värre än bara lite baby blues, det har eskalerat de sista två dagarna. Jag har ingen aptit, är mest illamående, och rasar i vikt. Har svårt att sova på dagarna, och när jag väl sovit en stund känner jag mig ännu tröttare än innan. Jag orkar ingenting alls, knappt ens amma. Känner mig helt apatisk. Orkar inte prata med någon, maken har fått sköta kontakterna med omgivningen. Han har ringt hälsocentralen idag och ska bli uppringd av barnmorskan imorgon, inte för jag vet om de kan tillföra något men det känns som jag måste försöka få hjälp på något vis i alla fall. Så här kan det inte fortsätta så länge till, då blir det nog psykakuten.

Snorkis
Stora grattiskramar till dig!! Såklart är det en massa motstridiga känslor, konstigt vore det annars! Önskar dig en rask och komplikationsfri graviditet (ja, förutom de envisa eksemen då...) Härligt med fint KUB-resultat, ett steg närmare ert mål!

AM
Tusen tack för paketet som blev uthämtat idag!

Förlåt att jag kommer med lite opassande egonyheter mitt i känslostormarna över Snorkis graviditet, men jag tänkte bara uppdatera de av er som kanske undrar:

Maken har pratat med barnmorskan idag, som tyckte vi skulle börja med ett besök hos husläkaren, det blir imorgon i samband med bvc-besöket. Jag är supernervös inför det. Läkaren ifråga är tyvärr ett riktigt stolpskott (om det är hon jag tror det är), men jag får väl försöka förklara som det är så får vi se vart det leder. KÄnns skönt att övrig personal på hälsocentralen (förutom denna läkare) är supergulliga och bryr sig om.
Jag har brutit mitt telefoncelibat ikväll och ringt och pratat med min mamma, hon blev nog glad.

EA
Vet inte vad BM sa riktigt, inte så mycket annat än att hon pratat med någon psykiatrisk enhet som tyckte en vanlig husläkarundersökning var på plats till att börja med, bara för att kolla igenom så jag är fysiskt frisk så att säga. Det är väl vettigt, ett hb-värde kanske kan vara bra att ta till exempel, eftersom det varit dåligt tidigare.

Snorkis
Klart det kommer gå bra denna gången! Önskar jag kunde övertyga dig om det!
Fast vet att det inte är så lätt att banka in såna tankar i huvudet när man är orolig.

Hoppas att maken kan följa med även in till läkaren, beror väl på vad Yngla säger om saken, om hon är orolig kanske han får ut och vagga runt med henne.

Förresten - om jag får byta ämne till något mer intimt - har ett stygn på väg ut "där nere", försökte dra lite i det i duschen men det satt tydligen fast i ena änden, äcklig känsla!! Hoppas det ramlar snart. Vet inte hur många utvändiga stygn det blev, det berättade aldrig förlossningsbarnmorskan. Har inte vågat titta efter hur det ser ut där nere men jag tycker det känns normalt när man känner med fingrarna, det lär jag vara väldigt tacksam över med tanke på hur snabb förlossning jag ändå hade! *tack kropp, ibland är du bra*

*postar för att se hur opassande det här inlägget kom*