Välkomna till Tivoli Empatia!

Ja, den biten är väl kanske lite roligare (hobbies) men rent arbetsmässigt ser det jäkligt trist ut ... och inte vet jag än vad jag vill bli när jag blir stor.

1up - jag gillar att arbeta med siffror, planera och Excel! Visst låter jag fyrkantig. När jag var liten ville jag bli konstnär, präst eller arkeolog. Förstår inte riktigt hur jag hamnade bland alla siffror och grafer .

Jag har kanske hamnat rätt jag med och trivs gör jag men utvecklas nej, det känns som jag kan detta i sömnen.

Jag borde ha bytt jobb för en så där 3 år sedan men i o m att jag tyckt att min arbetsplats är den perfekta platsen att vara mammaledig från så jag på ett jäkla idiotiskt vis bara låtit tiden gå .. och likt förbannat har jag inte varit mammaledig än.

1up - ja den konstnärliga biten tar sig i uttryck där istället ... även om jag inte är lika aktiv idag.

Hattis - hade jag sett roliga jobb att söka (har inte letat alls) så skulle jag absolut söka om jag vore dig. För att söka behöver ju inte innebära att man får det eller att man behöver tacka ja. Jag var förut väldigt aktiv och sökte jobb minst en gång per år och det är jättenyttigt. Sen vet jag inte vad som hände. Jo, jag hamnade på två jobb i rad som jag vantrivdes på så när jag väl var tillbaka där jag är idag och allt var lugnt, skönt och någorlunda tryggt så har jag inte ens sett mig om efter något annat. Men som sagt, sök om du ser något skoj! Livet slutar inte bara för att man får barn.

Hej!

Har varit smygläsare i helgen och självfallet nu när jag tittar in minns jag inte ens hälften av allt jag skulle kommentera.

Klockarbol - skickar kramar och tröst och instämmer i så många kloka ord som sagts här tidigare.

Tinga - var rak och ärlig mot kompisen. Klarar hon inte det så får väl er vänskap "vila" ett tag.

Såg att tanten dykt upp hos Hattis .. skit och förbenat!

Välkommen kapellösa!

Och till snaily säger jag - LYCKA TILL!!!! För nu vet vi ju inte när det kan bära av.

1up - började hänga här på bt för en så där 5,5 år sedan. Förlovade oss efter det att maken friat på restaurang med ring och allt men nej, han gick inte ned på knä (den frågan får jag alltid). Gifte oss exakt ett år efter frieriet i kyrkan som jag velat gifta mig i sen jag var barn. Nå väl, har sedan dess väntat på det efterlängtade barnet ... och väntar fortfarande.

1up - tumhållning behövs inte längre men gärna en babyboom i Korea .

Ja och om platsen är viktig så skedde frieriet i Mougin (franska rivieran) ... direkt efter jag hade landat (dagen efter min födelsedag). Och jag grät inte, till min makes förtret eftersom jag gråter över allt när jag tittar på tv.

Restaurangen som maken friade på finns inte längre. Tror det är en rysk restaurang där nu. Lite trist faktiskt! Tycker personligen att han skulle ha valt en gammal favorit istället men han vill prova något nytt med avsmakningsmeny och hela kittet.