• Oupsie

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Tack för er input angående amingsbh:ar. Jag har inte varit iväg och köpt någon än för jag har haft så jäkla ont i fogarna de senaste två dagarna att jag knappt har kunnat ta mig upp ur sängen/soffan, än mindre gå någonstans . Satans jävla bajsfoglossning säger jag bara .

    Idag har BVC varit här på besök och vägt lilla Daisy. Hon har gått upp i vikt men är inte riktigt uppe på sin födelsevikt än, men nästan. Just det, jag har nog glömt att skriva hennes vikt och längd, har för mig att någon frågade om det någonstans. Hon var 51 cm lång, och vägde 3360 g när hon föddes.

    Och så har hon fått sitt personnummer idag, och papper för namnanmnälan. Jag tror att vi har bestämt oss för vad hon ska heta, men så blir jag lite osäker i alla fall. Kanske ska vänta lite med att skicka in de där papprena... Tilltalsnamn och ett andranamn är klara, men sen är det det tredje namnet. Just nu funderar vi på om hon ska få mitt namn som namn nummer tre. För jag tycker inte att det andra namnet blir helt bra i direkt anslutning till efternamnet.

    Jag ska ta och skriva en förlossningsberättelse också har jag tänkt, men jag vet inte om jag behöver lite mer tid, för att förhålla mig till förlossningen. På det stora hela är jag nöjd med förlossningen och jag kan nog knappast klaga på den men vissa delar känns ändå lite småjobbiga. Och det känns lite utlämnande att skriva om det här, men jag kanske bara är lite överkänslig för tillfället ?

  • Oupsie
    viktualia skrev 2011-02-08 20:48:47 följande:
    Oupsie - tack för inlägget! nu minns jag ju vad jag borde kommentera!!

    Piggis - spännande att det snart är dags!

    Smint - *stödkramar*

    Koko - hoppas att utredningen om dina besvär går vidare och de hittar något smart sätt att hantera!

    Oupsie - om barnförsäkringen krånglar, så brukar det gå bättre om man tecknar försäkring via fackliga gruppförsäkringar...

    ... och du... ser framemot när du orkar skriva förlossningsberättelse... är nyfiken!
    Vassego

    Facklig gruppförsäkring? Behöver man inte ha ett jobb då ?
  • Oupsie
    viktualia skrev 2011-02-08 21:03:30 följande:
    Oupsie - neej! känn inte att du måste skriva den varken här eller på sekunden!!! det var bara nyfikna jag som var igång.. men det får ju stå för mig. låt den frågan vara tills du tycker att det ger dig något själv...   KRAM!!
    Ingen fara, jag skrev det andra inlägget innan jag såg din fråga ens en gång. Och jag har absolut tänkt att skriva en .
  • Oupsie

    Telis, ja det är nog samma fackförbund, är studentmedlem där. Får kolla lite vad försäkringsbolagen säger.

    Nu vill Daisy ha mat, så jag får väl ta henne, matvraket .

  • Oupsie
    muggles skrev 2011-02-09 10:22:53 följande:
    Vi tittade på 100-listan men det kryllar ju inte av namn där som vi kan tänka oss. Var hittar man fler förslag?
    Just nu ligger Axel, Isak, Jonathan, Alexander bäst till tror jag av dem vi båda kan tänka oss. El Ida, Klara/Clara, My, Meja. Fler förslag ngn?
    Som AM tycker jag också att Axel och Isak passar bra ihop, och Jonathan och Alexander passar också bra ihop.

    Tänkte också på Alva, tycker att det skulle passa ihop med Klara. Klara och Alva.

    Och AM, såg vad du skrivit om Daisy,
  • Oupsie

    Hej alla nya förresten, tror att jag har missat att hälsa.

    Mopedvin, såg att du var barnmorska. Är du en sådan BM som man går till som gravid, eller jobbar du på sjukhus? Om du vill svara förstås .

    Hmm, började att amma efter jag skrev mitt första inlägg, satt en stund och så somnade hon vid bröstet, tog bort henne, hon vaknade och ville ha mer mat. Somnade igen, tog bort henne, hon kräkte lite, ville ha mer mat... och så samma visa igen, och igen. Nu har jag lagt henne i vagnen för att se om hon kan sova en stund. Kommer ju inte göra annat än att amma om hon ska göra på det där viset.

  • Oupsie

    Jaha, nu verkar det som att hon vill ha mat igen...

  • Oupsie

    Nu sover hon, var kanske bara lite närhet hon ville ha? Jag försöker hålla henne vaken genom att stryka henne i handflatorna eller under fötterna men när hon sover gör det bara att hon släpper taget och vänder bort huvudet och fortsätter att sova. Det ger väl sig, antar jag. Igår somnade hon efter en kvart vid bröstet och sov hur bra som helst efter det.

  • Oupsie
    muggles skrev 2011-02-09 10:12:47 följande:
    Oupsie: jag tror tyvärr du får leva med foglossningen ett tag men jag hoppas att det åtminstone lättar snart. Så svår foglossning som du haft går nog inte över på en handvändning och dessutom är som sagt de hormoner som håller bäckenet uppluckrat igång så länge du ammar

    Jag kände mig jättepigg igår efter jobbet (otippat med tanke på att de hotade mig med att många tvillinggravida blir sjukskrivna redan v24-25) och for runt och städade toaletterna, strök äntligen gardinerna som jag sydde i julas (de har hängt uppe helt skrynkliga ) och lite annat pyssel. Kändes bra när jag gjorde det, har dåligt samvete att maken sköter nästan all städning nu för tiden men jag är beordrad soffläge (makens order alltså). Han säger att "ditt jobb är att vila så de inte kommer för tidigt" och han har ju rätt, men jag får ändå dåligt samvete ibland. Men i natt protesterade fogarna mot toastädningen... Jag har bara ont i fogarna på nätterna, aldrig på dagarna, vilket ju såklart är tacksamt.
    Det är det jag är rädd för . Tänk om det kommer att hålla i sig så länge som jag ammar? De två sista dagarna tycker jag att amningen har fungerat ganska bra ändå så jag vill ju inte sluta med amningen egentligen. Men samtidigt är det ju inte värt det om jag kommer att vara så här pass begränsad. Nämnde det för BVC-sköterskan igår, att om inte foglossningen blir bättre så kanske jag skulle sluta att amma, varpå hon svarade att man kunde ju inte veta om det skulle bli bättre ändå av att sluta amma .

    Ta det lugnt med Muggles, så att foglossningen inte blir värre. Maken gör i princip allt här hemma, och har gjort det i flera månader nu. Tycker också synd om honom, men det är inte så mycket att göra åt det.

    Saknar hunden också, hon har varit hos mina föräldrar i snart 4 veckor. Men samtidigt känns det inte helt rätt att ta hem henne här, för jag kan inte ut och gå med henne, och så är jag rädd att det skulle bli för mycket för maken att ha ensamt ansvar för henne också .

    De barnmorskor som jag pratat med när vi var inlagda, och min egna också, har sagt att det är vanligt att det tar 2-3 veckor innan det blir bättre. Så jag hoppas verkligen att jag märker skillnad snart. Känns bara lite uppgivet efter de senaste två dagarna.
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!