Välkomna till Tivoli Empatia!
Lappis: Tråkigt att kön tar så lång tid! Det har inte rasslat till något mer, alltså? För visst var det så att det svischade iväg 10-12 nummer i ganska rask följd vid två tillfällen...?
Lappis: Tråkigt att kön tar så lång tid! Det har inte rasslat till något mer, alltså? För visst var det så att det svischade iväg 10-12 nummer i ganska rask följd vid två tillfällen...?
Fru E: Tråkigt med hunden! Tycker också det verkar märkligt att förmedlingen har hanterat det så som de har gjort?
Men jag måste också säga att jag tycker att det är en styrka i att hoppas, och att kunna glädjas "i förskott". Hoppas att det är en egenskap du får ha kvar, och att mycket av det du hoppas på och gläds åt också till slut blir som du hoppas.
Pratade inte AM om "körkänsla" i de olika Maclaren-vagnarna? Fast finns det inte ännu en billigare variant, det kanske var mellan dem den stora skillnaden var?
Angående vagn så kanske det återigen (med tanke på det testet, som även publicerades i GP) är värt att nämna att Babyjogger City Mini, som inte fälls ihop som paraplyvagnarna, är en väldigt stabil och bra vagn som inte tar särskilt stor plats heller
Smakportioner: När lillkillen var 4 månader var han inte längre nöjd med bröstmjölk, och det var då väldigt lätt att få honom intresserad av gröt. Så det började vi med (på BVC:s inrådan i den situation som var). Jag blev faktiskt "förvarnad" innan, vilket jag inte tänkte på då - men har i efterhand insett att det nog var för att amningen tog oerhört på mina lagrade fettreserver. Jag var oerhört mager, och ser nästan utmärglad ut, ser jag på kort... Så de förutsåg nog att det kanske inte skulle räcka?
Hur som helst, så gick vi därefter vidare med potatis, morot och andra grejer. Vissa grejer blandades med potatis (t.ex. broccoli). Oavsett om du gör puré själv eller inte - ge dig inte på majspure. Går inte för allt i världen att få den slät! Enda lilla bakslaget i smakportionväg har för oss varit banan, tills jag kom på att det var för att den inte var uppvärmd utan rumstempererad Tog ett tag att vänja sig vid det, tydligen.
Snorkis: Ännu en som hade en kräkbebis, och ibland var det helt abnorma mängder - så att man var helt bergsäker på att ALLT som kommit ner i den lilla magen måste ha kommit upp. Men växte gjorde han, så något måste varit kvar...
Kräkningarna avtog så småningom, dock.
Sprattlighet märkte vi inte så mycket av, men lillkillen var också inlindad i en gallerfilt/stickad filt under nätterna ett bra tag... Han sov faktiskt bra då, han är ju född på vintern när det inte var så varmt och han behövde vara inlindad i en filt för att inte vakna när vi la ner honom i den kallare sängen. Däremot vet jag att vi vid spridda tillfällen (framför allt rätt så sent på kvällen) misstänkte att lillkillen hade ont i magen... Vi hade aldrig några magdroppar, det hjälpte rätt så bra att hålla honom med hans huvud i armvecket och magen mot underarmen - så fick han litet skönt "tryck" mot magen.
Det som talar emot magont är väl om hon bara har det på natten? Med tanke på att hon äter rätt så ofta borde det ju vara litet mer när som helst då?
Sen finns det ju en del utvecklingsfaser de går igenom - kan ju vara en sådan som gör att hon sover litet sämre? Eller att hon drömmer något?
Snaily: Solen är här
Spännande Snartis!
Jag vill ha en bra blöjhink om det finns, hade ingen förra gången. Finns det en bra box till det kanske jag hämtar ut. Men jag tyckte man fick för mycket reklam efteråt sist.
Finns det en bra blöjhink förresten?
BS: Det blir mycket bilåkning för er under semestern, alltså Kul att Sälen-veckan var bra!
Porchez: Skönt att det känns så odramatiskt att släppa tanken på Hunken!
Snartis: Hoppas det är dags snart, alltså
Telis: Klokt skrivet. Jag hoppas också att barnet inte behöver vara den som kompromissar.
Jag har också läst om fördelarna med samsovning. Det som dock inte kommer fram där, är ju hur länge man ska samsova för att dessa fördelar ska uppnås? Och är samsovning enda sättet att nå detta? Just under sömnfasen är det säkert så. Sedan finns det ju även nackdelar, det är ju t.ex. visat att det är vanligare med PSD för barn som samsover med föräldrarna. (Detta ska väl dock kunna undvikas om man säkerställer att barnet inte råkar hamna under föräldrarnas täcke).
Jag själv vet att jag sover ohyggligt dåligt, om jag skulle ligga jättenära någon. Maken är likadan, när vi sover så är det helt klart på varsin kant av sängen. (Och vi har flera gånger diskuterat om nästa sänginköp verkligen ska vara en dubbelsäng, eller två enkelsängar). Så med det som utgångspunkt så ville jag helst inte samsova, och letade då hellre efter studier som stödde det jag ville göra. Och för oss funkade det jättebra, lillkillen fick massa närhet på dagarna och sov bra på nätterna. Vilket vi alltså tog som kvitto på att allt funkar bra.
Eftersom jag har använt mig av begreppet "prettomamma" här - det är för övrigt väldigt tråkigt om man känner att man behöver försvara en sådan sak som samsovning, på något mer sätt än att bara säga att "det passar oss" - så vill jag återigen poängtera att den personen jag syftade på var verkligen en prettomamma i den bemärkelsen att hon absolut skulle följa sina principer (som i det här fallet innebar att barnet så gott som aldrig var utan kontakt med någon av föräldrarna) till varje pris, och att hon även var nedlåtande mot andra som inte gjorde som hon (eftersom det var absolut bäst). Jag skulle ansett att det var en prettomamma, om hon haft helt motsatta principer också, om hon hade haft samma attityd kring det hela. Det fanns ingen som helst ödmjukhet, eller förståelse för att något annat sätt funkade bra för någon annan. Därav benämningen prettomamma, för jag upplevde det som att hon såg sig själv som norm.