Välkomna till Tivoli Empatia!

Lappis: Tråkigt att kön tar så lång tid! Det har inte rasslat till något mer, alltså? För visst var det så att det svischade iväg 10-12 nummer i ganska rask följd vid två tillfällen...?

Snaily: Ja, jag är säker på att det inte var du Jag hade inte heller något problem med vad hon gjorde eller varför. Hon hade gärna fått säga att "jag vill gärna bära, eftersom jag tror att det är det bästa för mitt barn och hittills har det funkat jättebra". Problemet med denna mamma var att hon gärna ville ha det till att hennes sätt var det absolut bästa, inte enbart för henne och hennes barn utan vi som inte bar, inte samsov, inte la all vår tid på att göra hemlagad mat var sämre mammor på grund av det. Minns inte ordagrant vad hon sa (detta var nästan ett år sedan), men vi pratade om vagn och när man hade bytt till sittdel i vagnen och då framkom det tydligt hur mycket bättre hon ansåg sig vara eftersom hon hela tiden bar i sele... Visst, hennes barn trivdes bra med det. Så då är det säkert jättebra för dem! Men jag tyckte inte om attityden kring det hela.

Hade lillkillen så tydligt som Yngla signalerat att han ville sova nära, hade vi nog också samsovit - om det funkade bäst. På samma sätt som jag tror att om Yngla verkat sova bättre på egen hand än tillsammans med er, så hade ni antagligen inte samsovit med henne. Man börjar ju med det man själv tror är bäst/känner mest för. Och funkar inte det får man prova sig vidare. Funkar det så kör man på. Så gör vi väl allihop med våra barn? Oavsett vad det är? Och i något läge, när man har provat allt man kan tänka sig kanske man även sätter en gräns att "det där gillar jag inte, så det provar jag inte". Kan ju t.ex. vara 5-minutersmetoden? Eller något annat, i något helt annat sammanhang.

Fru E: Tråkigt med hunden! Tycker också det verkar märkligt att förmedlingen har hanterat det så som de har gjort?

Men jag måste också säga att jag tycker att det är en styrka i att hoppas, och att kunna glädjas "i förskott". Hoppas att det är en egenskap du får ha kvar, och att mycket av det du hoppas på och gläds åt också till slut blir som du hoppas.

Pratade inte AM om "körkänsla" i de olika Maclaren-vagnarna? Fast finns det inte ännu en billigare variant, det kanske var mellan dem den stora skillnaden var?

Angående vagn så kanske det återigen (med tanke på det testet, som även publicerades i GP) är värt att nämna att Babyjogger City Mini, som inte fälls ihop som paraplyvagnarna, är en väldigt stabil och bra vagn som inte tar särskilt stor plats heller

Smakportioner: När lillkillen var 4 månader var han inte längre nöjd med bröstmjölk, och det var då väldigt lätt att få honom intresserad av gröt. Så det började vi med (på BVC:s inrådan i den situation som var). Jag blev faktiskt "förvarnad" innan, vilket jag inte tänkte på då - men har i efterhand insett att det nog var för att amningen tog oerhört på mina lagrade fettreserver. Jag var oerhört mager, och ser nästan utmärglad ut, ser jag på kort... Så de förutsåg nog att det kanske inte skulle räcka?

Hur som helst, så gick vi därefter vidare med potatis, morot och andra grejer. Vissa grejer blandades med potatis (t.ex. broccoli). Oavsett om du gör puré själv eller inte - ge dig inte på majspure. Går inte för allt i världen att få den slät! Enda lilla bakslaget i smakportionväg har för oss varit banan, tills jag kom på att det var för att den inte var uppvärmd utan rumstempererad Tog ett tag att vänja sig vid det, tydligen.

Snorkis: Ännu en som hade en kräkbebis, och ibland var det helt abnorma mängder - så att man var helt bergsäker på att ALLT som kommit ner i den lilla magen måste ha kommit upp. Men växte gjorde han, så något måste varit kvar...

Kräkningarna avtog så småningom, dock.

Sprattlighet märkte vi inte så mycket av, men lillkillen var också inlindad i en gallerfilt/stickad filt under nätterna ett bra tag... Han sov faktiskt bra då, han är ju född på vintern när det inte var så varmt och han behövde vara inlindad i en filt för att inte vakna när vi la ner honom i den kallare sängen. Däremot vet jag att vi vid spridda tillfällen (framför allt rätt så sent på kvällen) misstänkte att lillkillen hade ont i magen... Vi hade aldrig några magdroppar, det hjälpte rätt så bra att hålla honom med hans huvud i armvecket och magen mot underarmen - så fick han litet skönt "tryck" mot magen.

Det som talar emot magont är väl om hon bara har det på natten? Med tanke på att hon äter rätt så ofta borde det ju vara litet mer när som helst då?

Sen finns det ju en del utvecklingsfaser de går igenom - kan ju vara en sådan som gör att hon sover litet sämre? Eller att hon drömmer något?

Snaily: Solen är här

Jag gillar Korbells hink! Gratisvarianten från Babyproffsen tyckte jag "åt" refillpåse, den där tuben trycktes med varenda gång jag la i en blöja.. Men min kanske var ett måndagsexemplar, den gick sönder rätt fort också. Korbells är i grunden en pedalhink, men med ett "extralock" under. Ett lock som vippar upp när man trycker på pedalen alltså, och ett som viks ner när man lägger i blöjan.

Korbellvarianten har jag sett till bra pris på www.jollyroom.se (man fick med litet haklappar och annat också, tror jag, för 99 kr). Sen är refillerna rätt så dyra, men de räcker ett tag. Jag köpte hinken i januari och har förbrukat drygt 3 refiller på ett halvår alltså (köpte ett nytt paket häromdagen).

BS: Det blir mycket bilåkning för er under semestern, alltså Kul att Sälen-veckan var bra!

Porchez: Skönt att det känns så odramatiskt att släppa tanken på Hunken!

Snartis: Hoppas det är dags snart, alltså

Telis: Klokt skrivet. Jag hoppas också att barnet inte behöver vara den som kompromissar.

Jag har också läst om fördelarna med samsovning. Det som dock inte kommer fram där, är ju hur länge man ska samsova för att dessa fördelar ska uppnås? Och är samsovning enda sättet att nå detta? Just under sömnfasen är det säkert så. Sedan finns det ju även nackdelar, det är ju t.ex. visat att det är vanligare med PSD för barn som samsover med föräldrarna. (Detta ska väl dock kunna undvikas om man säkerställer att barnet inte råkar hamna under föräldrarnas täcke).

Jag själv vet att jag sover ohyggligt dåligt, om jag skulle ligga jättenära någon. Maken är likadan, när vi sover så är det helt klart på varsin kant av sängen. (Och vi har flera gånger diskuterat om nästa sänginköp verkligen ska vara en dubbelsäng, eller två enkelsängar). Så med det som utgångspunkt så ville jag helst inte samsova, och letade då hellre efter studier som stödde det jag ville göra. Och för oss funkade det jättebra, lillkillen fick massa närhet på dagarna och sov bra på nätterna. Vilket vi alltså tog som kvitto på att allt funkar bra.

Eftersom jag  har använt mig av begreppet "prettomamma" här - det är för övrigt väldigt tråkigt om man känner att man behöver försvara en sådan sak som samsovning, på något mer sätt än att bara säga att "det passar oss" - så vill jag återigen poängtera att den personen jag syftade på var verkligen en prettomamma i den bemärkelsen att hon absolut skulle följa sina principer (som i det här fallet innebar att barnet så gott som aldrig var utan kontakt med någon av föräldrarna) till varje pris, och att hon även var nedlåtande mot andra som inte gjorde som hon (eftersom det var absolut bäst). Jag skulle ansett att det var en prettomamma, om hon haft helt motsatta principer också, om hon hade haft samma attityd kring det hela. Det fanns ingen som helst ödmjukhet, eller förståelse för att något annat sätt funkade bra för någon annan. Därav benämningen prettomamma, för jag upplevde det som att hon såg sig själv som norm.

I så fall samsov vi nog nästan också. Vaggan stod så nära att jag inte behövde gå ur sängen för att lyfta upp lillkillen dit

Men annars så har vi nog läst samma studier, sover man med barnet mellan sig bara rakt upp och ner, så var det en ökad risk att barnet dog - troligtvis pga att barnet lätt hamnade under föräldrarnas täcke (det kommer jag ihåg att jag läste...). Men det går ju att säkra upp sig mot. Då kanske det t.o.m. blir en fördel. (Det hade jag dock inte läst mig till).

Diskussionen är hur som helst intressant!

Och helt klart är ju att det är bedrövligt om man ska behöva bli ifrågasatt för hur man själv och barnet sover, när alla inblandade parter är nöjda och glada

Här håller jag med dig till viss del. Någonstans måste man ju göra det som är bäst för hela familjen. Och, som snaily skrivit, barnet styr ju in en mot så som de vill ha det. Men jag tror (vet ju inte säkert) att om jag haft ett barn som ville ligga tätt intill mig och sova hela natten, så hade jag nog sovit ohyggligt dåligt. Eller så hade jag anpassat mig. Men hade jag sovit väldigt dåligt så hade det ju inte funkat i längden, oavsett hur gärna barnet ville det.

Men då blir det antagligen någon kompromiss istället, t.ex. att föräldrarna får turas om att ta nätter med dålig sömn och den andre får då sova någon annanstans...