Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Sitter och messar med Mugglan om vad som händer nu och hur de tar hand om henne osv och lovade att uppdatera er. Hon skriver så här som svar på mina-och jag vet era också-frågor:

    sms 1:

    "Efter OP sker en omfördelning av blodflöden mellan de tvåoch det är inte säkert att de klarar påfrestningen. De närmsta dagarna blir avgörande. OP kan gå bra men det är ingen garanti för att de klarar sig. 50% chans att båda klarar sig och 80% att en gör det. 20% risk att båda dör alltså...."

    sms 2:

    "Vi blir kvar tom torsdag om allt går bra. Personalen är fantastisk. Har fått äran att träffa den berömde Sverker Eek (även han som op), den meste tts-experten i Sverige tror jag. Han var upplivad då vi är 2 st samtidigt som är i exakt samma sits (han fick en rolig dag på jobbet) Du får gärna vidarebefordra t BT"

    Så, sagt och gjort!


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Aldrig förr har jag önskat att någon ska få ligga kvar på sjukhus, men det gör jag nu!!! Förvånad


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Cicci, AM har rätt, v 20 stämmer får jag info om nu av Mugglan.

    (Nu sa jag att alla hälsar och att jag räknar kallt med att vi hör av henne när hon vet mer/vill/orkar, så jag inte stör henne i onödan mitt i vila,mat or whatever. Hon måste ju vara helt slut av allt det här!)


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    fru AM skrev 2011-01-11 14:35:36 följande:
    Hursomhelst. Han får gärna duscha i två timmar i fortsättningen om bara familjen Mugglas babiesar kan få må bra nu.
    Schhhh! Han kanske tar dig på orden!

    Cicci, jag undrar om inte %-chanserna på detta är bättre än att födas i v 23, För 50% att båda klara sig är ju bra i det perspektivet förmodar jag. Fast jag vet ju inte. Det var nog bråttom iallafall, eftersom fostervattnet var typ helt slut hos ena barnet som jag fattade det. Usch! jag önskar man slappa lära sig något alls om sådana här saker, eftersom allt man lärt sig hela tiden är pga att någon råkat ut.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    BrudSommar2006 skrev 2011-01-11 15:56:28 följande:
    Faktiskt så är det något maken är bättre på än mig! Han kämpar på fast han är sjuk medan jag blir jäääättedååålig!
    Kors i taket! Det var nog den första kvinna jag hört säga så!

    Min sambo säger när jag påpekar att jag OCKSÅ är sjuk "jamen du är ju så frisk när du är sjuk". Den är bra.

    Ungefär i samma klass som hans brors "men älskling, du är ju så duktig på att byta lakan", till min svägerska den gången vi förde det märkliga på tal, att aldrig någon av dessa två bröder tycker att lakanen behöver bytas.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Men Porchez-gumman! Du har drömt , knasboll där! Ingen har skällt på någon alls faktiskt vad den saken anbelangar. Vi är rörande överens om att vi alla pusslar vardagspusslet så gott det går, med och trots männen i våra liv och i övrigt håller vi tummarna för Muggglan och Ada och Beda så mycket det går.

    Jag har beklagat mig över min influensa för alla andra redan, men som svar på din fråga så är jag inte ett dugg bättre, snarare tvärtom faktiskt. Men bädda ner mig funkar dåligt för det gör för ont att ligga ner. Det är nog på väg mot bihåletjofräs gissar jag av den smärtan att döma. Fördelaktigt nog så mår jag risigt nog rent fysiskt för att kunna känna hur jag mår för övrigt, så det får väl ses som bedövning eller nå´t. DödCool


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    BrudSommar2006 skrev 2011-01-11 17:04:14 följande:
    PB, fast jag simulerar inte, jag känner mig verkligen så jäkla risig. Därför är jag glad att amningsträsktiden snart är klar för skulle jag bli liggandes i magsjuka är det verkligen vidrigt att ha en snuttare som är beroende av en. Det är min största fasa. Skulle det hända nu är det inte värre än att maken blir tvungen att gå upp halv sex med Astrid, annars kommer hon över till mig då och snuttar och sover lite till till framåt sju.
    Nej för guds skull, det tror jag inte du gör! Det tror jag faktiskt inte min sambo heller gör. Han är däremot ytterst ovan att ens bli sjuk ever, så när han blir det så är han helt rökt. Plus att han verkligen ger efter totalt hemma, med allt vad som ändå måste genomföras, medan han däremot mycket väl kan tycka att han inte måste vara hemma från jobbet-för "det kan man ju inte vara".

    Det jag blir tokig på ibland, är att om jag verkligen pressar mig till att tex skala några stackars potatisar och försöka göra lite mat för att det inte ska bli fil till middag för sonen, ja då verkar ingen fatta att jag ÄR sjuk, för att jag ju är uppe och lagar mat, istället för att se att jag faktiskt överträffat mig själv och varit lite hjältinna som offrat mig.
    Det där med att offra sig, det är nog det man ska sluta med! ät fil för bövelen, mamma är sjuk!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Porchez, jag funderar också lite i BS banor. Typ att vet han om att dina känslor håller på att förändras? Vet du själv ens om att de håller på att göra det? Vill du det? Låta dem förändras menar jag.
    För som jag tolkar det du säger i dina inlägg så håller du på att få helt andra känslor och en anann relation till den här killen än tidigare. det kan ju vara alldeles underbart och något som även han välkomnar, men det kan ju också göra honom lika förvirrad och på tå som du själv kanske känner dig?

    *svamla svamla*


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Fossing, har jag ens sagt hej till dig?
    Ursäkta mig ifall jag inte gjort det och hej!

    Hade jag haft ett nästäppa-tips hade jag definitivt använt det. Jag börjar ha sår under näsan vid det här laget av allt snytande. Nässprayen hjälper endast marginellt.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Jag satt också här och undrade hur det är med Snaily. Hallå Snigel, hur går det för er därhemma? Sista jag minns är att du berättade att det är ett tidskrävande litet pyre som flyttat hem till er. Hur har det gått med skrikandet? Hur mår du själv? Har du pratat mer med BM eller läkare? Har de sagt något om diagnos som depression eller har det vänt och blivit bättre mer som "vanlig" baby-blues och du börjar komma ikapp dig lite med känslor och allt?

    Och en annan tjej, 1up, vart tog du vägen då?
    Dig har jga inte sett sedan julapelsinens tid. Läget?

    Porchez, jamen dåså, då hajjar vi.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!