Tjena Mugglan - jösses vad du sprutar ur dig inlägg idag
Jag är inte ett endaste dugg rädd för snitt, snarare så är det så att om jag skulle råka ut för liknande scenario nu som jag gjorde med Amanda, då kommer jag (& mannen) att kräva snitt, vill abslot INTE råka ut för en liknande upplevelse igen som den förra.
Jag snittades ju när jag tog ut den stora cystan för sex år sen & mitt ärr ligger precis i bikinilinjen syns knappt alls - jag glömmer för det mesta ens att det finns där.
Jag skulle absolut vilja vara vaken ism ev snitt & inte missa de allra första minutrarna med nya bebisen. Kompisen som lovat ställa upp om ngt händer nattetid blev sövd med första barnet & det är ngt som hon fortfarande sörjer vet jag.
När jag gick på magplasket förra gången var det ju två blivande tvillingmammor med & jag minns att Åse (tror du vet vem hon är från Babyplasket, Mugglan?) sa just att med tvillingar kan ena komma vaginalt men den andra via snitt & att just de mammorna skulle förbereda sig extra mkt för alla alternativ.
Jag har definitivt vuxit fortare om magen nu denna gången, massor av folk ifrågasatte ju om jag alls skulle komma tillbaka efter semestern i somras, men sen har det planat ut & nu är jag inte större än förra gången - jag slickade girigt i mig komplimangen från Kängu för några veckor sen att jag var "nätt höggravid" & min syster sa samma sak när vi sågs förra helgen (vi hade inte setts sen i somras).
Glenn & Sven (fast jag gillar faktist namnet Sven!)