Oms skrev 2011-03-28 16:42:28 följande:
sorry att jag inte kommenterat på ett tag, haft lite mkt på sistonde.
Idag träffade jag o stora dottern, psykolog, skolläkare och specialpedagog för att få en sk diagnosöverlämning.
Nu är iaf diagnosen helt klar som för evigt finns journalförd sålänge vi inte begär att socialstyrelsen ska förstöra journalerna. Min stora tjej har en typisk ADHD med huvudsvårigheten uppmärksamhetsstörning om än att hon har ADHD på ALLA parametrar till ngn grad.
Det var intressant men inget nytt faktiskt, de beskrev Oumie samt vad skolan bör kunna göra för att hjälpa henne. vi fick en bunt papper, ansökan till ADHD center, ansökan om vårdbidrag hos FK samt information om ADHD och vad man kan ha rätt till som barn/förälder. Vi pratade medicinering med centralstimulantia som hon def är en kandidat för men att vi måste tänka över det själva och sen boka en ny läkartid för det och gå igenom för o nackdelar med de olika medicinerna. hon har inget fysiskt som hindrar henne men medicinerna fungerar på olika sätt, vissa ger en kortidsverkande effekt, andra ger mer biverkningar och det är en djungel om ni frågar mig... funderar på att konsultera ngn av våra psykiater i frågan fast det blir nog ändå bara hörsäg, man måste elt enkelt pröva sig fram med vad som fungerar bäst.
Det var skönt att se att det jag alltid sett och egentligen vetat men inte satt ord på eller tagit tag i utredningsmässigt faktiskt stämmer. lite som ett kvitto på att man känner sitt barn. (jag väljer att se det på det sättet, att jag faktiskt HAR gett henne utökade möjligheter och förståelse med denna diagnos även om jag har gjort det väldigt sent i hennes liv)
De tyckte att hennes starka sidor är att hon är lättlärd, oerhört glad o positiv, skrattar mkt har många vänner och duktigt på musik, dans och sporter - dessa sidor ska man boosta än mer så att hon känner en trygghet i detta.Vdare tyckte de det var så bra att hon själv satt ord på dess känslor, att hon vet vilka svårigheter hon har. det är inte alls vanligt och framförallt inte bland tjejer så det var bara + i kanten där
hur hon tog beskedet? jo jag tyckte nog att hon lyssnade bra, hon nickade mkt, tror att hon kände igen sig, men såklart blir det ju för mkt information att verkligen ta in och förstå. VI får väl gå igenom detta material tillsammans i omgångar och se om det dyker upp ngt som påverkar henne mer eller mindre.
nu ska jag använda dagens egentid vid datorn till att googla ADHD och tips för oss vuxna...
imorn börjar jobbet med att fylla i ansökningar, kontakta skolan ang återlämningen dit (Att de bokar tid för möte redan nu i avvaktan på läkarintyget) kolla med ALLA lärare hur resten av terminen ser ut, kontakta rektorn för en ny elevhälsokonferens, läsa på om vad jag kan kräva för stöd och hjälpmedel från skolan och vad jag får fixa /bekosta själv. vidare är det visst ngt prov nu imorgon som jag i vanlig ordnign inte fått info om vilket gör att jag nu har en stressad tonåring här hemma som glömt böckerna i fredags och då inte kan läsa på...
andas....
kram på er!
Oms, vad BRA att mötet kändes bra. Det måste vara otroligt skönt att som du beskriver få lite "feedback" på dina egna känslor och tankar kring vad du sett tidigare. Och att få veta mer om detta gör ju även att man kan ha någon form av handlingsplan som förhoppningsvis ska bli mer "specificerad" på just din dotter och hennes problem?!
Kram!