Godförmiddag!
Jaha, jag ska väl långpromenera hade jag tänkt, fast oj vad man liksom kommer av sig när man ser tatt det blåser och regnar! 
Stapla lite ved måste vi nog också idag och röja i köket också, för det gjorde Ingen igår.
-När den där Ingen gör, ser det så jäääkla illa ut efteråt så man får göra om det själv ändå , har ni märkt det? 
Oooo lilla Daisy! 
fina tjejen! Och den där blicken som är alldeles ny och aldrig har sett något alls förut, men ändå ser ut att veta allting...
Jag har både promenerat, gått med maxlut på det där bandet på brandstationen, gjort mina styrkeövningar med boll och gummisnodd och stretchat, så nu efter att middagen är äten och köket dessutom rejält städat, sonens läxor för dagen igenomnötta och sambon tvingats att torka köksgolvet, ja då vet jag inte riktigt... 
Lite mer vin?
Varför är det inget jag vill se på TV ikväll?
Jag tror jag ska vispa ihop lite chokladpudding. Efterrätt hör till livet det med.
Apropå metoder och dieter så tänker jag använda mig av hela alfabetet. Så får man väl försöka hitta något för alla delar i livet på varje bokstav.
Hur har Göteborgarna det idag? har ni blåst bort?
låg vaken länge tills maken kom hem mitt i natten. Blåser rejät här nere än, att göra sig fin i håret är ingen mening 
Hej alla!
Jag inser att det kanske är bäst att jag skriver en ad så ni slipper spekulera och undra.
Jag har det skittufft just nu och mår verkligen inte alls bra. Det känns väldigt mycket "ett steg fram-och tå tillbaks" eller hur jag ska uttrycka mig.
Det har inte hänt något särskilt-och det är väl egentligen det som skrämmer mig mest och verkligen är jobbigt. Om jaghade ett visst speciellt skäl så vore det mindre ångestfyllt.
Jag ska till kuratorn imorgon och får väl där försöka sätta ord på mina känslor. För jag är mest överfylld av dem just nu, trots att jag på sätt och vis mest känner mig alldeles tom.
Jag orkar inte delta som vanligt i trådarna och jag blir ledsen av vad som helst. Det räcker tex med att läsa om alla namn och så plötsligt slås av inskiten att jag aldrig får ge de namn jag själv har i hjärtat till någon.
Jag kommer till och med på mig själv att tänka saker som"jag önskar hellre att jag hade en grav att gå till än att det är som nu-att jag själv är själva graven, med ett dött och ofruktsamt inre" Jag ber om ursäkt om det verkar som ett övertramp på alla som förlorat barn genom missfall eller som Snorkis. Jag menar inte att jag verkligen vill byta, utan det är mest ett exempel på hur svarta tankar som rätt som det är kommer. Då självföraktet är som värst eller vad jag ska säga.
En faktagrej: jag fick ett brev av läkaren där jag uppmanas att komma in för omprov. Mina blodprover visade på för hög ämnesomsättning-dvs det kan om proverna återigen visar samma, vara fel på min sköldkörtel. Det kan ge symtom som kan förväxlas med depression...
Jaha! Så just när jag själv kapitulerade och insåg att "jag måste nog ha medecin ändå, för så här kan jag inte ha det" så visar det sig att jag kanske inte alls sak ha anti depp utan annan medicin och "laga" sköldkörteln istället?
Iallafall så var det ju bra att jag hade dem att ta en massa prover då. Imorgon åker jag och gör det där omprovet.
Förresten så fick jag nästan panik när jag fattade att det kanske är något sådant. Jag blev tvungen att ringa CvL för att få bekräftat att de verkligen hade kol på just sköldkörteln under mina behandlingar-annars hade det ju VERKLIGEN varit pengarna i sjön, eftersom både för höga och för låga värden påverkar fertiliteten och dessutom själva graviditeterna, med missfall etc. OCH kan skada barnet.
Som väntat var det såklart så att de hade koll på värdena. och då var de bra.
Så. En rad senare....
Nu vet ni åtminstone lite löst. Jag ligger lågt just nu, helt enkelt för att jag inte riktigt orkar. Men jag försöker läsa så smått så jag inte tappar bort er helt. kram
Porchez, vad gäller pojknamn kan jag meddela att vi har EXAKT samma namnsmak, på båda två. Det ena torde vara självklart för min del, och det andra är vad jag skulle kallat nästa son för ifall jag hade fått någon.
Det gläder mig förresten att det är flera som nämnt just min sons namn som ett som är fint (fast det är "bibliskt"?-Hebreesiskt är det iallfall., liksom mitt eget-som jag faktiskt också tycker är fint), Vi har fått en del höjda ögonbryn över valet av namn nämligen. "Jaha ojdå, men vad ska ni KALLA honom då?!" sa folk.
(Lite allmänt kan man ju vara försiktig med att aaaaavsky olika namn, eftersom det ju inte är så kul för dem som heter det, tänkte jag på häromdagen bland alla uppräkningar)
Min erfarenhet är att namn jag först reagerat på med ett stilla "oojsan" inombords, inte alls är vare sig fula eller konstiga bara jag vant mig. Tvärtom brukar de småningom bli mer personliga.
För min egen personliga del är det viktigt att namnet förutom att låta vackert ska betyda något bra.
Benjamin-lyckans son
Emanuel-Gud är med oss
Samuel-Gud hör bön
Gabriel-Guds kämpe
Jonathan-Guds gåva
David-den älskade
tillexempel
Mitt eget namn betyder visst "flitigt bi" och är förutom ett människonamn en liten humla. Betydelsen har sedan förändrats till att även betyda "Den vältaliga", har ni hört på maken...
Det här med namn har ju i många kulturer verkligen haft stor vikt just i fråga om betydelse. Numera har vi i väst uppenbart en hel del andra parametrar. Det internationella tänket är ju inte konstigt utifrån att vi lever i en helt anna kontakt med andra länder idag än förr.
"Svenska" namn kan det knapast finnas särskilt många utöver de fornnordiska?
Jag menar, merparten av våra vanligare namn är säkert influerade och tagna från Tyskan och införlivade sedan hansatiden. även Frankrike och England med hoven och alltihop borde ha påverkat. Och såsist men inte minst hebreeiskan och grekiskan med Bibeln då.
Det är jättekul med namn och historia, trender och växlingar tycker jag och att höra hur man tänker i fråga om namn.
Lappis, namn som
Isabelle, Helena, Edith, Julia (Juliette), Elisabeth, Johanna, Maria, Beatrice, Mirjam osv kanske känns för 70-tal? annrs tycker jag alla de och en massa fler går jättebra att säga på både svenska och franska inne i mitt huvud iallafall. Inte för att jag minns om du ens ville ha någon input, men ändå.
och maken börjar faktiskt så smått acceptera det. Det är värre med killnamn.
Vickan, ja hälsa verkligen till Parnassia! Inte för att jag är till något vidare stöd för någon för närvarande, men för att jag tycker om henne så mycket! Hälsa det! Hon kvalar lätt in bland de goaste tjejer jag träffat. Min sambo håller med.
Jag ska också släcka ner. Det är en tidig tid hos kuratorn imorgon. Jag hoppas jag får sova lite inatt. Godnatt allihop!
