Intressant att läsa om era erfarenheter angående besök när man kommer hem från BB. Tror att Vänner har en viktigt poäng där, många äldre tänker nog inte på att man inte stannar på BB särskilt länge nu för tiden. Ofta kommer man ju hem lagom till att mjölken rinner till och eventuell babyblues till det. Man är ganska sårbar då. När vi fick ligga kvar på sjukhuset tyckte jag att det var jättejobbigt för jag ville bara komma hem och vara ifred. Jag gick inte utanför vårt rum om jag inte var tvungen och det var besöksförbud så det var ingen som fick komma och hälsa på heller. Daisy föddes ju dessutom i RS-tider så vi var ganska tydliga med att vi inte ville ha för mycket besök när vi kom hem och att det också rekommenderades av vår BVC-sköterska. Våra familjer har som sagt en bit att åka till oss så de kommer inte utan att ha kollat av först. Å andra sidan blir det ganska långa visiter när de väl kommer. Personligen har jag tyckt att det har varit ganska skönt att få besök av familjen, att någon annan går och bär och håller och tröstar en stund så att man kan få slappna av i några minuter. Men det beror såklart på ens sinnestämning och hur ens förhållande till gästerna ser ut. Jag kände mig ofta så otroligt trött den första tiden och jag tyckte att amningen var jobbig. Inte jobbig för att det inte fungerade, för det har gjort efter de första två veckorna, utan för att det kändes som att jag inte var något annat än en matmaskin. Att jag satt fast med en bebis vid bröstet, att jag hade ont och inte kunde röra mig som jag ville. Det kändes som att amningen tog all min energi, och i bakhuvudet gnagde tanken om att jag kanske skulle ha mindre ont om jag slutade amma. Jag mådde ju inte heller så bra vilket säkert gjorde sitt till. Nu känns det mycket mer positivt att amma, om det är för att jag har dragit ner så pass mycket på det, eller om det är tack vare tabletterna, att allt känns lite lättare, det vet jag inte. Kanske en kombination av de båda. Hmm, det kanske inte hade så mycket med saken att göra egentligen, men det kom liksom tillbaka när jag kom ihåg känslan av att kunna slappna av när någon annan hade Daisy en stund.
Men om någon hade kommit och försökt ta över henne från mig hade nog känslan varit en annan.
Tinga, jag blir matt i hela kroppen när jag läser ditt inlägg om när Piff och Puff kom hem från neo.
PB, kul att se dig här. Truls verkar vara en riktig liten buse. Men en söt sådan . Hoppas att du kommer på vad du vill göra.
Vänner, kul med lyckad shopping. Ska ta och inboxa dig angående shopping förresten .
Liten, kul med huset . Hoppas att flytten har gått bra.
Fru E, jodå, vi börjar komma i ordning, men det tar nog ett tag innan man har kommit på hur, och var man vill ha sakerna. Vi får ha en liten trådtäff hos oss när vi har kommit lite längre med ordningen .
Smint, hoppas att ni blir friska snart. Ni har varit sjuka så mycket att det borde räcka kan man tycka.
Nu ska vi ut på promenad . Hoppas att vi slipper regn, det känns som att det skulle kunna börja regna när som helst.