Välkomna till Tivoli Empatia!

Snaily, det är väl egentligen minsta motståndets lag som vi har följt också. Vi har ju inte ens tänkt på vad vi gjort utan bara gjort det som vi upplevt har fungerat. När jag ammade så somnade hon oftast vid bröstet, men nu så är det inte så ofta hon somnar med flaskan i munnen utan hon vill gärna bli lite vaggad. När vi var hemma så fungerade det faktiskt ganska bra att gunga lite med vyssan lull-tassarna, men vi har inga sådana här. Problemet är väl lite att jag känner att jag inte kommer att klara av att gå och bära på henne så länge till. Och sen började vi fundera lite på hennes sömn nu när vi känner att hennes sömnmönster inte riktigt passar oss som det gjorde innan.

Nu när jag tänker efter så brukade hon somna 2 h efter hon vaknat tidigare också, men då hade det ju hunnit bli förmiddag, så det kändes som att hon hade varit uppe längre. Men det är tänder på gång just nu också, så att hon inte sover lika bra nu skulle ju kunna ha med det att göra också. Ikväll försökte vi få henne att somna lite tidigare, så får vi se hur länge hon sover i natt . 

Skriva en trådstart, hmmm, det får jag nog fundera på, inte min specialitet precis .

Nu ska jag gå och sova, är trött efter den tidiga morgonen. 

Grattis här också Snartis, hoppas att du läker ihop snabbt och att du snart orkar berätta mer om allt. Kram!

September, oj är det BF redan den 5 september, det är ju jättesnart! Så spännande . 

Häftigt att koka sina egna kräftor. Tror inte ens att jag har ätit färska svenska kräftor någon gång. Fast jag har kokat om frysta kräftor, för då smakar de mycket mer. Använder samma ingredienser då som i Parnassias kräftkok. Men i år gick det inte att få tag på krondill, för tydligen hade de regnat sönder . Men det är kanske olika på olika håll i landet. Så vi använde vanlig dill plus dillfrön och det fungerade det också.

Fru E, jaha, är det någon privat? För brukshundklubben har väl inga kurser där? Vill gärna träffas någon dag om du har tid och gosa valp .

Muggles, inte fortfarande, igen . Och det var nog mest för att jag gnällde över Daisys ändrade vanor. Och jag trodde nästan att den vanligaste frågan skulle vara: "hur ser ni skillnad på dem?"

Hattis,

MSW, vi hade en liknande den här till Daisy när hon föddes: http://www.lindex.com/se/Product/Product.aspx?id=15356359&styleid=15356357&path=3403475;3215210;3232580;3454164;111360
Den hade vi när hon åkte i babyskyddet, och när hon låg i liggvagnen hade vi en varm åkpåse och satte i princip bara på henne en mössa utöver de vanliga kläderna och det höll hon sig varm på. Om jag bara hade vetat var jag hade lagt overallen så hade du gärna fått låna den. Jag packade undan en del av de minsta kläderna vid flytten...

Stora kramar till Lappis och Koko!

Hattis, det ä nog inte så konstigt, jag svajade också mellan att vara förväntansfull och peppad till att vara väldigt nervös. Det går inte riktigt att föreställa sig hur det ska vara, det är ju knappast något man har varit med om tidigare och därför svårt att veta vad man kan förvänta sig. Vi gick annas profylaxkurs (samma som boken som AM länkade till). Jag är jätteglad att vi gick den, men om man inte har möjlighet till det så tror jag att den boken är jättebra (har inte läst den själv, men vi fick ett litet tunt häfte när vi gick kursen). När jag var som mest nervös inför förlossningen så försökte jag tänka på Cicci och hur underbart hon tycker att det är att föda barn . Då kändes det snart bättre faktiskt Tack Cicci! På det stora hela så tyckte jag att förlossningen var en positiv upplevelse och jag är ganska övertygad om jag vill göra det igen (för min del så känns själva graviditeten som det stora läskiga med ev framtida barn). Förlossningen, även om det gjorde j*vligt ont, var ändå det häftigaste jag varit med om. Stor kram!

Och just det, jag sprack inte så att de behövde sy någonting, så man "behöver" inte spricka bara för att man är förstföderska.

Lycka till för er som det snart är dags för! Vad roligt med nya trådbebisar . 

Kram till Snaily och hennes make också. Fy för cancer . Och sympatier angående Ynglas matvägran. Daisy har varit lite halvknepig med maten de senaste dagarna och det tycker jag är lite jobbigt, så jag kan tänka mig hur mycket jobbigare det känns om hon hade vägrat helt.

För Daisys del så tror jag i och för sig att det är på grund av att hon är fökyld. Då brukar jag inte heller vara särskilt hungrig.  

Tack för era fina kommentarer om Daisy . Jag blev genast väldigt nyfiken på  barnet i AM:s bekanskapskrets som är så lik Daisy. Kan du inte skicka in ett foto till galleriet (skojar bara) . Daisy är faktiskt lik mig när jag var liten (tro det eller ej) , ska bli intressant att se om det kommer fortsätta så eller om hon kommer att bli mer lik sin pappa med tiden.

Och som ni kan se på ena bilden, jag lyckades med mitt lilla syprojekt också *nöjd*