Välkomna till Tivoli Empatia!
Men det gick bra att boka om mötet däremot-om än det blev först i maj. Vilket inte gör så jädra mycket eftersom jag ju inte ens fått mina svar från röntgen än, och därmed inte vet hur min behandling ska se ut, förväntad tid att få balans på sköldkörteln eller något alls. Alltså kan jag och handläggaren på F-kassan knappast bestämma vart jag ska vara på rehabilitering än iallafall....tiiiiiid är vad allting tar!
Med Truls går det bra. Hans öroninflammation är borta nu och öronen såg så fina ut så, när vi kolalde dem i torsdags.
Men han måste bada, för fy vad ful han blev av alla örondroppar. Han ser förskräcklig ut.
Annars övar vi på att göra ettan och tvåan ute och också att vra ensam lite av och till.
Sedan jag åkte ifrån honom över helgen, så är han dock helt knäpp. Tidigare har han varit knäpptyst om han fått vara ensam i hallen någon timme och jag tror det även funkat när jag åkt hemifrån kortare vändor.
Men nu! När sonen gått till skolan och lämnat honom nere i hallen med mat, leksaker, sovkorgen och alltihop, så ylar han rakt ut! Jag visste inte ens att han hade något yl i den där lilla kroppen förut.
Sambon säger att han sprang runt här och letade febrilt efter mig hela helgen och inte ville äta som vanligt eller något alls. Jag är tveksam till om han verkligen kan "sakna" just precis mig, när de andra två i familjen ju varit hemma. Men han är inte nöjd ensam i hallen i varje fall. Den saken är klar. Och han springer PÅ mina fötter hela tiden, för att kolla att jag inte tänker försvinna utan honom. Och innan jag åkte bort gick det jättebra.
Så, jag förstörde väl allt, genom att låta grannen komma över till honom två gånger medan sonen var i skolan i fredags, när jag själv åkte till sthlm.